2 En af wåra äldsta och mest aktade kamrater har ej längesedan wid ett offentligt akademiskt tillfälle yttrat, att Österbottningarnes stjerna wore i nedgående. Å ena sidan har det wäl aldrig fallit någon af oss in att misskänna denna wår aktade kamrats stora partiskhet för Österbottningarne och det Österbottningarneska, och det Öster hwarföre wi omöjligt kunne tillskrifwa hans yttrande någon afwoghet mot oss och hemlandet. Å andra sidan innebära likwäl dessa ord för oss en stor och wigtig betydelse, och synas skenbart så grundade, att de icke böra lemnas obemärkta och, såwidt sanningen tillåter det, owederlagda. Det är derföre jag ber om några ögonblicks uppmärksamhet för en undersökning om detta yttrandes befogenhet eller grundlöshet.
3 För att fixera frågan och ämnet, bör först anmärkas, att det icke gäller Österbottniska Afdelningen för sig betraktad, utan endast såwida Afdelningens betydelse för universitetet wäsendtligen är beroende af Österbottens betydelse för och förhållande till hela det finska fosterlandet. Frågan får derigenom på engång en utsträckning och en wigt, som måste gifwa den ett högt intresse. I dessa få rader kan dess beswarande endast antydas; men då Afdelningen bör wara intresserad af en utförligare behandling deraf, föreslår jag att densama i dess nämnda utsträckning må blifwa en prisfråga för nästa årsfest.
4 Jag sade att ofwan citerade yttrandese syntes skenbart wäl grundadt. Denna grund är att söka i de swenska elementernas förhållande till de finska i landet.
5 Från den stund finska folket waknadsvårtyttt till medwetande af sin nationalitet, är swenskhetens wälde i landet att anse som ett fait accompli, ett afslutadt historiskt factum, hwilket i sina resultater utsträcker sig lika långt in i framtiden, som i forntiden, men hwilket, för sig betraktadt, ej widare äger makt att upplefwa i nya former och derföre måste widkännas ett oundwikligt tillbakaskridande. Svenskheten går således tillbaka både emedan den sjelf är utlefwad och redo att lemna rum för ett nytt, och emedan den finska nationaliteten,|2| ensam berättigad, mäktigt framskrider. I denna dubbla process af ett nedgående swenskt och ett uppgående finskt innefattas den närmaste finska framtidens historie.
6 Men i detta ögonblick är swenskheten ännu den wida mäktigareoläsligt p.g.a. konservering/inbindning och inflytelserikare; derföre måste den bekämpas, brytas och nedslås jemnt så mycket, att finskheten får luft, får utrymme att komma till lif, erkänna sig sjelf och erkännas af af andra såsom fullt berättigad individualitet. Detta är den akt af skådespelet, hwari wi nu befinne oss, och, märkom det, den wida lättare. Ty nu glider farkosten utför strömmen; hwarje gång nationalkänslan reser sig upp mot swenskhetens ingrepp, säger heter det från öster: slå till! – Och Finnen slår och hans wän, ryssen, ler.
7 Under sådana omständigheter kan det icke fela, att ju swenskheoläsligt p.g.a. konservering/inbindningten efterhand går under. Har detta skett, så widtager den andra och swårare akten af skådespelet. Den finska nationaliteten har nu emanciperat sig från skolan; utan förmyndare, men äfwen utan bundsförwandt begifwer den sig in i den fruktanswärda striden mot ryskheten. Kampen är olika: å ena sidan en till massan ofantligt öfwerlägsen nation, understödd af politisk öfwermakt och stark genom sin markerade asiatiska individualitet; å andra sidan ett fåtaligt folk, till massan mot sin wedersakare som 1 till 40, skingradt öfwer ett widsträckt land, öfwerlägset i bildning och sympathier med samtiden, men oerfaret att röra sig på egen hand, beswiket af sina egna, omgifvet af tusende snaror och, hwad som är det wigtigaste, till lynnet nog indifferent för hwarje annat oberoende, än det materiela. Ty att slavismen kommer att spela en stor roll i Europas framtid, är temligen afgjordt; men om någonsin fennicismen kommer att göra det – derom tiga Sibyllorna.
8 I en så olika strid måste finskheten, för att icke utan räddning gå under, se sig om efter en bundsförwandt, och denne kan åter icke wara någon annan än swenskheten, för hwilken således åter en period af stigande kan och bör inträffa. Men förhållandet mellan de båda nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindningliteterna är då mycket förändradt. Finskheten har emanciperat sig och uppträder som sjelfständig, för sig berättigad; det war det enda hon menade med sin strid mot swenskheten. Denna åter uppträder i förhållande till finskheten som en jemlike, en äldre wapenfrände, som willigt räcker den yngre handen i nödens stund, utan att åter fordra en förmyndarerätt, hwilken hon inser wara omöjlig att widare påyrka.
9 Behöfwer jag tillägga att ofwanberörde strid och allians icke äro af politisk natur.oläsligt p.g.a. konservering/inbindningsvårläst p.g.a. inbindning/konservering
|3|
10 Emellertid står Österbottens förhållande till det öfriga Finland i nära förbindelse med fortgången af dessa nationalitetsstrider. Österbotten representerar hittills det swenska elementet i Finland; det är på denna iakttagelse ofwanciterade yttrande grundar sig. Följaktligen, skulle man förmoda, måste Österbottens individualitet antingen gå under på samma gång som swenskheten i landet, eller qvarstå som oberättigad och antinationel.
11 För ingen del. Will Österbotten stelt och hårdnackadt widhålla sin swenskhet som en protest, en negation mot finskheten, så skall det gå under på försöket. Men will det kalla till lif och werksamhet de mäktiga finska elementer, hwilka det äger att tillgå inom sig sjelft, har det så mycket wissare att hoppas en framtid, som, enligt hwad nyss nämndes den dag skall komma, då swenskheten åter upptages till nåder som allierad mot en wida mäktigare fiende.
12 Deri ligger alltså Österbottens betydelse för den finska samtiden, att de finska folkelementerna der skola finna lif, stöd och deltagande. För detta ändamål äger provinsen stora krafter att disponera; må man ihågkomma, att twå tredjedelar af dess befolkning tala det finskan modersmålet. Må således Österbotten wid den wigtiga frågan om finskans utbildning till allsidigt organ för den europeiska bildningen, lägga i wågskålen sin rena, om äfwen hårda norrfinska dialekt. Må Österbotten widare för sin del ansluta sig till nationalitetsfrågan med denna lynnets liflighet och energi, som städse utmärkt detsama och städse gjort det känsligare för alla rörelser och mäktiga idéer inom samtiden. Må Österbotten slutligen genom sin industriela öfwerlägsenhet, sin bördiga jord, sin mäktiga och mångsidigt spekulerande handel fortfarande tilltwinga sig landets och styrelsens uppmärksamhet samt ståndaktigt genomgå de pröfningar, med hwilka det hotas af förändrade tids- och lokala förhållanden. Med ett ord, må Österbotten endast anwända sina andliga och materiela hjelpmedel, och dess stjerna skall icke sjunka, den skall städse, äfwen wid midnattstid, hålla sig uppe öfwer horizonten, tills den dag kommer, då den för hela Finlands räddning blir en räddande stjerna midt i dimmorna af ett hotande förfärligt mörker.
13 Denna dag skall gry just då det som man nu anser wara det karakteristika för Österbotten, det swenska elementet, är som djupast krossadt och nedbrutet. Då skall man åter börja tala om det svenska Österbotten i den mening att denna provins är den minst förryskade. Då skola alla fosterländska|4| intressen der söka sitt stöd och sin tillflyktsort. Dit skola alla blickar riktas, de klenmodige skola derifrån hämta sin förtröstan och de wacklande sin styrka. Ty märkom det wäl: det genuina finska lynnet är passivt, hängifvet, offrande, tåligt och derföre lätt förtryckt. Men Österbottningen, den finska såwäl som den swenska, är ömtålig om sina rättigheter, frisinnad, wan wid oberoende; han skall aldrig bortgifwa godwilligt sig sjelf och sin frihet; han kan duka under för makten, men aldrig tåla smäleken af en orättwisa, aldrig borthutla ärfda rättigheter.
14 I dessa få konturer innefattas Österbottens framtid. Den är ett postulat, det är sannt, och hwilken framtid är icke det; men detn är ett postulat, hwars förwerkligande ligger i dess egna händer.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning
15 Österbottens stjerna är således icke i nedgående, och i wissheten derom ligger äfwen Österbottniska Afdelningens trygghet för en kommanoläsligt p.g.a. konservering/inbindningde tid. Men låtom ej dåra oss af den egenkära föreställningen att wi äro eller kunne blifwa något utan egna ansträngningar. Will Afdelningen lägga armarna i kors och sola sig i glansen af sin och sitt Österbottens förmenta ära, så må den säga farwäl åt allt hopp att winna en utmärkt plats inom studerande corpsen. Låter Afdelningen egoismen splittra dess kraft och håglösheten förlama dess kraft,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning så skall wisserligen ingenting kunna rädda den från det djup af skolmässig förnedring, i hwilket wi sett en och annan Afdelning wid universitetetoläsligt p.g.a. konservering/inbindning allaredan nedsjunka. Men känne wi inom oss kraft, mod och wilja att något werka äfwen som corps, så skole wi göra det. För oss gäller detsama som gäller wårt Österbotten: att ansluta oss till de finska sträfwandena, eller att afstå alla anspråk på en betydelse inom corpsen och fosterlandet. Ettdera af bägge, ty tertium non datur. Må wi då låta de wetenskapliga och humanistiska studier, hwilka fylla omfånget af studentens werksamhet, genomträngas af fosterlandskärleken och adlas af nationela intressen. Må wi för dem göra hwad wi kunna. Låtom oss säga till oss sjelfwa: i dag finskan ensam; i morgon swenskan derjemte. Ty anslute wi oss nu f till nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindninglitetsfrågan och arbete för den efter måttet af wåra krafter, så skall den morgondag nog gry, då äfwen wårt swenska element återwinner sin betydelse äfwen inom studerande corpsen. MåÄro Österbottningenarnawi ej narraktiga nog att betrakta sig som gammal adel, berättigad att i godt mak göda sigoss med sinawåra anors ära, utan skrifwe wi sjelfwe wårt adelsbref och göre det med rent, ärligt och läsligt finskt pränt, så skalltorde wår aktade wän och landsman hålla oss ursäktade att wi förwisso tro,
16 att Österbottningarnes stjerna icke är i nedgående.
17 1845 Maj 13.
Kommentar
Kommentar
Anförandet upplästes av Topelius, som var den återförenade Österbottniska avdelningens tf. kurator, vid Österbottniska avdelningens vårfest på Floradagen 1845. På grund av förbud från myndigheterna kunde »majfesten» inte hållas ute i det fria, vilket hade varit tradition sedan 1833; förbudet gällde från 1837 till 1847.
Topelius inlägg är ett svar på Rudolf Israel Holstis påstående att »Österbottningarnes stjerna är i nedgående». Holsti hade varit Sydösterbottniska avdelningens kurator 1843–1844. Topelius understryker här, på ett för honom karakteristiskt sätt, betydelsen av samspelet mellan svenskt och finskt i Finland. Se även inledningen, »Är Österbottningarnes Stjerna i nedgående?».
Anförandet finns som manuskript i Österbottniska avdelningens arkiv, Varia, PohjO Ma:83, Nationalbiblioteket.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
15 tertium non datur (lat.) något tredje gives icke.
Bibliografi
Uppslagsverket Finland, webbutgåva, »Floradagen»; Österbottniska avdelningens protokoll 1839–1847, PohjO Ba:2, Österbottniska avdelningens arkiv, Nationalbiblioteket; se också Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 212 ff.
1 Uppläst af Z. Topelius d. 13 Maj. 1845.
Är Österbottningarnas Stjerna i nedgående?
2 En af wåra äldsta och mest aktade kamrater har ej längesedan wid ett offentligt akademiskt tillfälle yttrat, att Österbottningarnes stjerna wore i nedgående. Å ena sidan har det wäl aldrig fallit någon af oss in att misskänna denna wår aktade kamrats stora partiskhet för Österbottningarne och det Österbottningarneska, och det Öster hwarföre wi omöjligt kunne tillskrifwa hans yttrande någon afwoghet mot oss och hemlandet. Å andra sidan innebära likwäl dessa ord för oss en stor och wigtig betydelse, och synas skenbart så grundade, att de icke böra lemnas obemärkta och, såwidt sanningen tillåter det, owederlagda. Det är derföre jag ber om några ögonblicks uppmärksamhet för en undersökning om detta yttrandes befogenhet eller grundlöshet.
3 För att fixera frågan och ämnet, bör först anmärkas, att det icke gäller Österbottniska Afdelningen för sig betraktad, utan endast såwida Afdelningens betydelse för universitetet wäsendtligen är beroende af Österbottens betydelse för och förhållande till hela det finska fosterlandet. Frågan får derigenom på engång en utsträckning och en wigt, som måste gifwa den ett högt intresse. I dessa få rader kan dess beswarande endast antydas; men då Afdelningen bör wara intresserad af en utförligare behandling deraf, föreslår jag att densama i dess nämnda utsträckning må blifwa en prisfråga för nästa årsfest.
4 Jag sade att ofwan citerade yttrandese syntes skenbart wäl grundadt. Denna grund är att söka i de swenska elementernas förhållande till de finska i landet.
5 Från den stund finska folket waknadsvårtyttt till medwetande af sin nationalitet, är swenskhetens wälde i landet att anse som ett fait accompli, ett afslutadt historiskt factum, hwilket i sina resultater utsträcker sig lika långt in i framtiden, som i forntiden, men hwilket, för sig betraktadt, ej widare äger makt att upplefwa i nya former och derföre måste widkännas ett oundwikligt tillbakaskridande. Svenskheten går således tillbaka både emedan den sjelf är utlefwad och redo att lemna rum för ett nytt, och emedan den finska nationaliteten,|2| ensam berättigad, mäktigt framskrider. I denna dubbla process af ett nedgående swenskt och ett uppgående finskt innefattas den närmaste finska framtidens historie.
6 Men i detta ögonblick är swenskheten ännu den wida mäktigareoläsligt p.g.a. konservering/inbindning och inflytelserikare; derföre måste den bekämpas, brytas och nedslås jemnt så mycket, att finskheten får luft, får utrymme att komma till lif, erkänna sig sjelf och erkännas af af andra såsom fullt berättigad individualitet. Detta är den akt af skådespelet, hwari wi nu befinne oss, och, märkom det, den wida lättare. Ty nu glider farkosten utför strömmen; hwarje gång nationalkänslan reser sig upp mot swenskhetens ingrepp, säger heter det från öster: slå till! – Och Finnen slår och hans wän, ryssen, ler.
7 Under sådana omständigheter kan det icke fela, att ju swenskheoläsligt p.g.a. konservering/inbindningten efterhand går under. Har detta skett, så widtager den andra och swårare akten af skådespelet. Den finska nationaliteten har nu emanciperat sig från skolan; utan förmyndare, men äfwen utan bundsförwandt begifwer den sig in i den fruktanswärda striden mot ryskheten. Kampen är olika: å ena sidan en till massan ofantligt öfwerlägsen nation, understödd af politisk öfwermakt och stark genom sin markerade asiatiska individualitet; å andra sidan ett fåtaligt folk, till massan mot sin wedersakare som 1 till 40, skingradt öfwer ett widsträckt land, öfwerlägset i bildning och sympathier med samtiden, men oerfaret att röra sig på egen hand, beswiket af sina egna, omgifvet af tusende snaror och, hwad som är det wigtigaste, till lynnet nog indifferent för hwarje annat oberoende, än det materiela. Ty att slavismen kommer att spela en stor roll i Europas framtid, är temligen afgjordt; men om någonsin fennicismen kommer att göra det – derom tiga Sibyllorna.
8 I en så olika strid måste finskheten, för att icke utan räddning gå under, se sig om efter en bundsförwandt, och denne kan åter icke wara någon annan än swenskheten, för hwilken således åter en period af stigande kan och bör inträffa. Men förhållandet mellan de båda nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindningliteterna är då mycket förändradt. Finskheten har emanciperat sig och uppträder som sjelfständig, för sig berättigad; det war det enda hon menade med sin strid mot swenskheten. Denna åter uppträder i förhållande till finskheten som en jemlike, en äldre wapenfrände, som willigt räcker den yngre handen i nödens stund, utan att åter fordra en förmyndarerätt, hwilken hon inser wara omöjlig att widare påyrka.
9 Behöfwer jag tillägga att ofwanberörde strid och allians icke äro af politisk natur.oläsligt p.g.a. konservering/inbindningsvårläst p.g.a. inbindning/konservering
|3|10 Emellertid står Österbottens förhållande till det öfriga Finland i nära förbindelse med fortgången af dessa nationalitetsstrider. Österbotten representerar hittills det swenska elementet i Finland; det är på denna iakttagelse ofwanciterade yttrande grundar sig. Följaktligen, skulle man förmoda, måste Österbottens individualitet antingen gå under på samma gång som swenskheten i landet, eller qvarstå som oberättigad och antinationel.
11 För ingen del. Will Österbotten stelt och hårdnackadt widhålla sin swenskhet som en protest, en negation mot finskheten, så skall det gå under på försöket. Men will det kalla till lif och werksamhet de mäktiga finska elementer, hwilka det äger att tillgå inom sig sjelft, har det så mycket wissare att hoppas en framtid, som, enligt hwad nyss nämndes den dag skall komma, då swenskheten åter upptages till nåder som allierad mot en wida mäktigare fiende.
12 Deri ligger alltså Österbottens betydelse för den finska samtiden, att de finska folkelementerna der skola finna lif, stöd och deltagande. För detta ändamål äger provinsen stora krafter att disponera; må man ihågkomma, att twå tredjedelar af dess befolkning tala det finskan modersmålet. Må således Österbotten wid den wigtiga frågan om finskans utbildning till allsidigt organ för den europeiska bildningen, lägga i wågskålen sin rena, om äfwen hårda norrfinska dialekt. Må Österbotten widare för sin del ansluta sig till nationalitetsfrågan med denna lynnets liflighet och energi, som städse utmärkt detsama och städse gjort det känsligare för alla rörelser och mäktiga idéer inom samtiden. Må Österbotten slutligen genom sin industriela öfwerlägsenhet, sin bördiga jord, sin mäktiga och mångsidigt spekulerande handel fortfarande tilltwinga sig landets och styrelsens uppmärksamhet samt ståndaktigt genomgå de pröfningar, med hwilka det hotas af förändrade tids- och lokala förhållanden. Med ett ord, må Österbotten endast anwända sina andliga och materiela hjelpmedel, och dess stjerna skall icke sjunka, den skall städse, äfwen wid midnattstid, hålla sig uppe öfwer horizonten, tills den dag kommer, då den för hela Finlands räddning blir en räddande stjerna midt i dimmorna af ett hotande förfärligt mörker.
13 Denna dag skall gry just då det som man nu anser wara det karakteristika för Österbotten, det swenska elementet, är som djupast krossadt och nedbrutet. Då skall man åter börja tala om det svenska Österbotten i den mening att denna provins är den minst förryskade. Då skola alla fosterländska|4| intressen der söka sitt stöd och sin tillflyktsort. Dit skola alla blickar riktas, de klenmodige skola derifrån hämta sin förtröstan och de wacklande sin styrka. Ty märkom det wäl: det genuina finska lynnet är passivt, hängifvet, offrande, tåligt och derföre lätt förtryckt. Men Österbottningen, den finska såwäl som den swenska, är ömtålig om sina rättigheter, frisinnad, wan wid oberoende; han skall aldrig bortgifwa godwilligt sig sjelf och sin frihet; han kan duka under för makten, men aldrig tåla smäleken af en orättwisa, aldrig borthutla ärfda rättigheter.
14 I dessa få konturer innefattas Österbottens framtid. Den är ett postulat, det är sannt, och hwilken framtid är icke det; men detn är ett postulat, hwars förwerkligande ligger i dess egna händer.oläsligt p.g.a. konservering/inbindning
15 Österbottens stjerna är således icke i nedgående, och i wissheten derom ligger äfwen Österbottniska Afdelningens trygghet för en kommanoläsligt p.g.a. konservering/inbindningde tid. Men låtom ej dåra oss af den egenkära föreställningen att wi äro eller kunne blifwa något utan egna ansträngningar. Will Afdelningen lägga armarna i kors och sola sig i glansen af sin och sitt Österbottens förmenta ära, så må den säga farwäl åt allt hopp att winna en utmärkt plats inom studerande corpsen. Låter Afdelningen egoismen splittra dess kraft och håglösheten förlama dess kraft,oläsligt p.g.a. konservering/inbindning så skall wisserligen ingenting kunna rädda den från det djup af skolmässig förnedring, i hwilket wi sett en och annan Afdelning wid universitetetoläsligt p.g.a. konservering/inbindning allaredan nedsjunka. Men känne wi inom oss kraft, mod och wilja att något werka äfwen som corps, så skole wi göra det. För oss gäller detsama som gäller wårt Österbotten: att ansluta oss till de finska sträfwandena, eller att afstå alla anspråk på en betydelse inom corpsen och fosterlandet. Ettdera af bägge, ty
tertium non datur
. Må wi då låta de wetenskapliga och humanistiska studier, hwilka fylla omfånget af studentens werksamhet, genomträngas af fosterlandskärleken och adlas af nationela intressen. Må wi för dem göra hwad wi kunna. Låtom oss säga till oss sjelfwa: i dag finskan ensam; i morgon swenskan derjemte. Ty anslute wi oss nu f till nationaoläsligt p.g.a. konservering/inbindninglitetsfrågan och arbete för den efter måttet af wåra krafter, så skall den morgondag nog gry, då äfwen wårt swenska element återwinner sin betydelse äfwen inom studerande corpsen. MåÄro Österbottningenarnawi ej narraktiga nog att betrakta sig som gammal adel, berättigad att i godt mak göda sigoss med sinawåra anors ära, utan skrifwe wi sjelfwe wårt adelsbref och göre det med rent, ärligt och läsligt finskt pränt, så skalltorde wår aktade wän och landsman hålla oss ursäktade att wi förwisso tro,
16 att Österbottningarnes stjerna icke är i nedgående.
17 1845 Maj 13.