Notisen/artikeln ingår i HT 10/10 1864:|235 2|

Dagbladet och eldsvådorna.

1 Undecumque utkastar »ingenting mindre» än en beskyllning mot stadsstyrelsen i Helsingfors för otillbörlig slapphet vid undersökning af eldsvådor.

2 Ingenting mindre? Orden stå att läsa i ledande artikeln af Dagbladet för den 8 Oktober, – detta dygdiga blad, som aldrig antastat en styrelse för otillbörlig slapphet och aldrig varit, är eller ämnat blifva medlem af stadsstyrelsen i Helsingfors.

3 Darren, signaturer i H:fors tidningar! Red. torde kunna uppgifva edert rätta namn, och Dagbladet måste uppmana vederbörande fiskaler att göra sin pligt. Undecumque vill skjuta all laglig rättegångsordning å sido. Undecumque vill försätta personer i själavåda. Undecumque angifver restaurationspersonalen i nya theatern för – mordbrand!

4 Ingenting mindre? Fiskaler, gören eder pligt! Poliskammaren är förflyttad till Dagbladets byrå.

5 Dock – lugna dig, hotade samhälle, anfallna rättegångsordning, grymt förtalade restaurationspersonal! Allt detta är blott litet oskyldigt sprakande, tillkommet enkannerligen för att förse Dagbladets hungrande spalter med en dagartikel à la sauce pìquante.

6 Låt oss då språka en smula om saken i allsköns lugn, och spraka intet så fasligt, högtärade Dagblad, med sådant der skrämmer man barn. Medgif, att tillochmed en kypare icke kan anse sig förnärmad i sina menskliga rättigheter om man önskar hans edliga hörande på den grund, att han varit boende i ett hus, der elden bröt ut.

7 Men, säger Dagbl., vittnesed kan icke affordras, vid undersökning om eldsvådor, innan någon blifvit angifven, d. v. s. innan man genom kunskapande, fiskaliserande o. s. v. kommit gerningsmannen på spåren.

8 Obestridligt: så länge lag består, bör han följas, äfven när man kan hysa ett eller annat tvifvel om lämpligheten.

9 Men detta hindrar alldeles icke en from önskan, att polisundersökningen vid eldsvådor måtte bedrifvas så, att man verkligen kommer gerningsmannen på spåren, således, enligt lag, kan fordra vittnen på ed. Hvem har sagt, att man dervid behöfver damma till med en beskyllning för mordbrand? Sådan vårdslöshet t. ex., som kan föranleda till skadans ersättande, huru skall en sådan, mot den anklagades nekande, kunna utredas annorlunda än med vittnen på ed?

10 Vi fråga bara. Att vilja mäta oss i advokatyr med en sådan bjesse som Dagbladet, kan aldrig i tiden falla oss in. Kanhända hafva vi orätt; åtminstone är det gifvet, att Dagbladet i sina spalter alltid har rätt.

11 Det är icke vittneseden vi framhållit som hufvudsak: det är undersökningen i sin helhet. Dagbl. anser magistratens åtgörande härvid för något ceremonielt, tillkommet endast för protokollet. Verkeligen? Domstolens vakande myndighet öfver en vigtig polisåtgärd skulle vara en tom formalitet? Huru kan man i samma andedrag taga så ömt en myndighet under sitt beskydd och så obetänkt nedsätta dess domarevärdighet?

12 Hvad är det vi sagt? Att undersökningen om eldsvådors uppkomst vanligen bedrifvits lamt. Och hvarpå stöda vi detta påstående, som säges innebära »ingenting mindre än en beskyllning» etc. etc.? På sex, till en del betydliga eldsvådor, af hvilka fyra veterligen förblifvit outredda och de två nyaste sannolikt äfven skola förblifva det. Antalet kunde med lätthet fördubblas. När ett antal större stölder inom kort tid inträffa, utan att tjufvarne ertappas, har man skäl att betvifla polisens vaksamhet. Och när gång efter gång »eldens löskomst ej kunnat utredas», har man skäl att betvifla undersökningens drift.

13 Må då Dagbladet bevisa motsatsen: det skall vara oss kärt, och det enda svar, som från dess sida säger något i sak.

14 Tillsvidare är dess uppträdande blott ett försvar för den beryktade Ingen, som, – just emedan han ständigt förblifver samma oåtkomlige Ingen, – i dag tänder den ena höskullen och i morgon den andra. Ingen är stor, och Dagbladet är hans profet.

15 »Undecumque.»