Veckan: 23 Mars

Notisen/artikeln ingår i HT 24/3 1860:|36 1|

1 – Veckan: 23 Mars, »Våren 1860 begynte söndagen den 18 Mars kl. 6 på eftermiddagen»,konsekvensändrat/normaliserat yttrade dessa dagar ett man, som är van att punkteligen beräkna allt på ziffran. Ungefär vid denna tid bröto dagjemningsstormarna löst och gjorde ett omslag i den snörika vintern, som i mer än två och en half månad icke en gång nedlåtit sig till töväder. Snömassorna voro derföre lösa som gräddskum och sjönko hastigt tillsamman; men i går thorsdag sprang vinden mera på nord, blef isande kall och hejdade vårens »destructiva tendenser» (omstörtningsplaner). Allt är nu för ögonblicket åter stelfruset och drifvorna öfverdragna med den ypperligaste skara, som lockar alla skidlöpare ut i det fria. Man tror icke att våren blir senare än vanligt. Isynnerhet äro isarna svaga under det tjocka snötäcket; kärnisen lärer sällan befinnas mer än 3 qvarter tjock, men ofta derunder.

2 I går thorsdag d. 22 Mars kl. 11 f. m. hördes och sågs den första sånglärkan i år under himmelens blå. Hennes första helsning var en hymn, full af frid och kärlek, öfver en annan älskelig sångens lärka, som gömdes samma dag uti jordens sköte, för att på nya vingar sväfva upp till eviga vårar.

3 Som en naturhistorisk märkvärdighet kan nämnas, att man vid Träskända jernvägsstation under gräfningsarbete nu i Mars funnit inom en liten sträcka icke mindre än 90 ormar, större och mindre af olika arter, några ödlor och några torndyflar, allesamman lefvande och inkrupna i sandjorden, ormarna djupast, de öfriga strax under kälan. Ormarna isynnerhet voro mycket lifliga, tilldess att man kastade dem på snön, men der kunde de icke komma långt, innan de stelnade bort. Dessa fynd, bland hvilka man förmodar några nya eller sällsynta arter, äro inlemnade till universitetets samlingar.

4 Tätt invid Globrunnen grundas och pålas ifrigt för den nya bangården. Till stort afbräck för mer än halfva Helsingfors har den allmänt anlitade brunnen ännu icke repat sig från känningen af det vådliga grannskapet. Vattnet är ännu liksom uppblandadt med mjölk – en revange för all den mjölk man här köper uppblandad med vatten. Emedan gräfningsarbetet sker på sjösidan och på sluttande mark nedanför brunnen, bekräftas härigenom en observation, som man gjort vid högt sjövatten, när globrunnen haft en bismak af sälta, nemligen att denna anlitade källa har sin mesta näring från sjön. Behofvet af en ny och tillräcklig källa blir för hvarje dag större. Man omtalar en plan att ersätta förlusten genom en ny brunn i hörnet af den obebyggda Sundgrenska tomten vid Alexanders- och östra Henriksgatan.

5 Böcker uppköpas nu på svenska och finska språken för det nya folkbibliotheket, som torde komma i gång vid medlet af April. Lokalen blir i Hällströmska gården nära universitetet, och en yngre medlem af universitetet har vänligen åtagit sig bibliothekariesysslan. – Bristen på skolor för de finska barnen i Helsingfors har med rätta blifvit beklagad, och denna klagan har anslagit den studerande ungdomens öppna sinnen. Några studenter af historisk-filologiska fakulteten ha af värme för saken förenat sig om att söka afhjelpa denna kännbara brist och inrättat en skola, der kostnadsfri undervisning meddelas åt finska talande gossar. En egen lokal är anskaffad, och skolan torde öppnas d. 1 April. En annan liten studentförening har redan förut meddelat undervisning på svenska åt fattige och vanvårdade gossar.

6 Såsom läsaren finner här nedan, är det sorgligt ryktbara Granrothska eller Pirilömålet nu afdömdt i första instansen. Förbrytaren är fälld, men fortfar att neka. Den kallblodiga öfverläggning och det ohyggliga skrymteri, hvarmed denne man föröfvat så många ogerningar, ställer honom i brottmålsannalerna vida öfver hans föregångare, den tiofaldige mördaren Johan Adamsson, hvilken i sin djuriska råhet snarare liknade en varg, än en menniska. Befolkningen i Granroths hemort, på det högsta upprörd i sin naturliga rättskänsla, frågar med häpnad, om äfven denne man skall undgå dödsstraffet och benådas med en förvisning, som, åtminstone der på orten, förlorat sin afskräckande verkan. – För öfrigt återstår ännu mången outredd omständighet i denna märkvärdiga ransakning, hvarföre vi skola meddela ett sammandrag af hvad Suometar och andra derom berättat.