Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästningtillagt av utgivaren
1 Den väldiga strid, som tiden kämpar – striden emellan den ständigt sökande, trängtande, forskande menniskoanden och den af Gud upplysta andens omedelbara tro, – den når icke denna graf, der friden bor och der lifvets gåtor finna en högre förklaring. Men den vördade, älskade lärare, som vi här gömmen i jorden han stod i sitt lifs dagar inom båda dessa stridande läger, – han stod med höga gåfvor, med brinnande nit, fullrustad och stridfärdig på den forskande andens område i kamp mot mörker och vantro, – och han stod der med trons segervissa förtröstan, framför allt i kamp för den eviga sanningens och för Guds rike på jorden. Var hela hans lif en kamp, så var det en kamp för lif och fred, så var det en af dessa strider, ur hvilka folken framgå med mognade öfvertygelser, med starkare viljor, med klarnade mål och ur hvilka lifvets sanningar slutligen framträda med en ökad klarhet.
2 I det finska universitetets annaler står professorn, sedermera biskop Schaumans namn inristadt i djupa minnestaflor. Det var der han, under större delen af sin verksamma, kraftfulla lefnad verkade med en framgång som få andra, – som vetenskapsman, som lärare, som ledare för skaror af ungdom, hvilka utgingo från hans lärosal till kyrkans och fosterlandets tjenst. Det var också der han som medborgare uttalade dessa minnesvärda, fosterländska ord, hvilka funno ett gensvar i så många hjertan och för vårt lands utveckling hade så vigtiga följder. Derför beder jag nu att, om ock svagt och ofullkomligt, i det finska universitetets och den fosterländska bildningens namn få nedlägga en gärd af vördnad och tacksamhet på Frans Ludvig Schaumans graf. Haf tack, du starke stridsman i sanningens tjenst, – haf tack för allt hvad du verkat, för allt hvad du lärt, allt hvad du kämpat och blödt för tidens och evighetens ljus. Må ditt minne lefva kärt och välsignadt för alla tider i detta land och må efterkommande slägten i dig finna ett värdigt föredöme i striden för sanning och ljus, för frihet och fädernesland.
Kommentar
Kommentar
Frans Ludvig Schauman, professor i praktisk teologi och biskop i Borgå stift, var en av landets mest inlfytelserika teologer. Hans forskning spelade en viktig roll i utformandet av en ny kyrkolag 1868. Schauman dog i Borgå den 28 juni 1877, och vid jordfästningen den 4 juli talade Topelius i egenskap av rektor å universitetets vägnar.
Vid Frans Ludvig Schaumans jordfästningtillagt av utgivaren
1 Den väldiga strid, som tiden kämpar – striden emellan den ständigt sökande, trängtande, forskande menniskoanden och den af Gud upplysta andens omedelbara tro, – den når icke denna graf, der friden bor och der lifvets gåtor finna en högre förklaring. Men den vördade, älskade lärare, som vi här gömmen i jorden han stod i sitt lifs dagar inom båda dessa stridande läger, – han stod med höga gåfvor, med brinnande nit, fullrustad och stridfärdig på den forskande andens område i kamp mot mörker och vantro, – och han stod der med trons segervissa förtröstan, framför allt i kamp för den eviga sanningens och för Guds rike på jorden. Var hela hans lif en kamp, så var det en kamp för lif och fred, så var det en af dessa strider, ur hvilka folken framgå med mognade öfvertygelser, med starkare viljor, med klarnade mål och ur hvilka lifvets sanningar slutligen framträda med en ökad klarhet.
2 I det finska universitetets annaler står professorn, sedermera biskop Schaumans namn inristadt i djupa minnestaflor. Det var der han, under större delen af sin verksamma, kraftfulla lefnad verkade med en framgång som få andra, – som vetenskapsman, som lärare, som ledare för skaror af ungdom, hvilka utgingo från hans lärosal till kyrkans och fosterlandets tjenst. Det var också der han som medborgare uttalade dessa minnesvärda, fosterländska ord, hvilka funno ett gensvar i så många hjertan och för vårt lands utveckling hade så vigtiga följder. Derför beder jag nu att, om ock svagt och ofullkomligt, i det finska universitetets och den fosterländska bildningens namn få nedlägga en gärd af vördnad och tacksamhet på Frans Ludvig Schaumans graf. Haf tack, du starke stridsman i sanningens tjenst, – haf tack för allt hvad du verkat, för allt hvad du lärt, allt hvad du kämpat och blödt för tidens och evighetens ljus. Må ditt minne lefva kärt och välsignadt för alla tider i detta land och må efterkommande slägten i dig finna ett värdigt föredöme i striden för sanning och ljus, för frihet och fädernesland.