Inledning

Verkets föregångare i Finland

1 Bildmotiven i Finland framställdt i teckningar och utförandet av dem samlar upp huvudsakligen två äldre traditoner: den antikvarisk-topografiska – med en historia ända från 1600-talet – och den pittoreska, en genre som utvecklades under 1700-talets senare hälft, tillsammans med voyage pittoresque-litteraturens mera personliga och artistiska syn på länder och folk. Det sena 1700-talets förromantik tillförde ett uttalat intresse för olika folk och deras kulturella särart, deras historia och språk. Under 1800-talets första årtionden fortlevde det pittoreska eller »måleriska», i en ofta idylliserande riktning i landskapsvyerna. I motsats till 1700-talets fritt valbara geografiska grand tour-sevärdheter, med antikens ruiner som högst skattade, universella vallfartsmål, snävades intresset under 1800-talet in till att omfatta särskilda nationer och länder, vars sevärdheter avbildades med tillhörande förklarande texter.

2 1700-talets vetenskapliga internationella expeditioner hade ofta Lappland och yttersta norden som mål, och medföljande konstnärer förmedlade den nordiska exotismen – midnattssolen och lappmarkernas natur och folk – i bildform till en lärd läsekrets i Europa.1Pierre Louis Moreau de Maupertuis gradmätningsexpedition 1736 och dess av Reginald Outhier illustrerade Journal d’un voyage au Nord, utg. i Paris 1744 är det bäst kända exemplet. I Sverige inriktade sig konstnärerna under Gustav III:s tid redan starkt mot det egna landet. Elias och Johan Fredrik Martins Svenska vuer, en samling med 48 etsningar utkom 1782. Av dem var bara en, »Sveaborgs Galere-docka» från rikets finska del. Johan Fredrik Martin återkom 1805 med en samling med allmogedräkter i typiska scener från olika håll i landet, sammanlagt tio etsningar-akvatinter enligt förlagor av Pehr Hilleström. Av dem var två, mer eller mindre autentiska, från Finland och avbildade allmoge i Savolax och i Karelen. Allmogen och dess karakteristiska dräktskick i olika landsdelar, med dalkarlar eller Vingåkersbor som återkommande motiv i Sverige, var därefter en stående del av planschverken över de nordiska länderna. Anmärkningsvärt är, att Topelius i Finland framställdt i teckningar inte tar upp detta synnerligen vanliga bildmotiv med finska exempel.

3 Gustav III ville engagera sin favoritartist Louis Jean Desprez för ett stort upplagt voyage pittoresque-verk över Sverige, av samma typ som Desprez på ett imponerande sätt hade sammanställt över Sicilien. Desprez reste över till Finland 1784 och utförde några teckningar, bl.a. från Åbo, men detta företag gick om intet. Ett annat stort upplagt försök skedde 1798, då den franske artisten Louis Belanger och greve Bourgevin Vialart de Saint-Morys reste från S:t Petersburg till Stockholm över Finland. De presenterade 25 vyer för överintendenten C. F. Fredenheim, och ett bolag grundades för utgivning av en Voyage pittoresque de la Suède. Innan bolaget upplöstes 1806 hann man utge två häften med akvatinter, bland dem några motiv från Finland: två blad med Kastelholms slott, ett med Tavastehus stad, ett med Nukari sågkvarn norr om Helsingfors och konturetsningar från Helsingfors och Åbo.

4 Sverige som midnattssolens och polstjärnans rike var en motivkrets som hade utnyttjats för politiska syften redan under 1600-talet, men det nordliga fick ett nytt slag av vild-romantisk fascination i slutet av 1700-talet och vid 1800-talets ingång. Militären och konstnären Anders Fredrik Skjöldebrand – sedermera högst aktiv i svensk politik vid statskuppen 1809 och vid fredsförhandlingarna i Fredrikshamn – utgav en Voyage pittoresque au Cap Nord 1801–1802, med omkring 60 akvatinter i stort format, av vilka han utförde mer än hälften själv. Här införs vinterlandskapen som en nordisk säregenhet, och Skjöldebrand avbildade bl.a. överfarten över Ålands hav, Kastelholm, Åbo slott, Kyrofors, Kemi älv, Torneå stad, berget Aavasaksa och Enontekis och Kittilä från de egentliga lappmarkerna. Man kan redan här identifiera vissa senare favoritmotiv i den finländska standarduppsättningen av sevärda landskapsvyer: slotten, älvarna, Kyrofors och Aavasaksa som utsiktsberg för upplevelsen av midnattssolen.

5 På ett enstaka kopparstick, som fick stor spridning som titelblad till friherre S. G. Hermelins atlasverk över Finland, publicerades 1799 »Utsigt ifrån Wermasvuori åt sjöarne Jokijärvi och Ilmolanselkä uti Hauho Sockn i Nylands och Tavastehus Höfdingedöme», utfört av Carl Peter Hällström. Detta är den första vy som avbildar ett panorama över ett lummigt, rofyllt finskt insjölandskap från en högt belägen utsiktspunkt – en bildtyp som senare förekommer på tiotals litografier i Finland framställdt i teckningar.

6 »Finland» som en uppsättning av landskapsbilder, landskapstyper och allmogetyper höll på att ta form redan före 1809 inom det svenska riket. Efter 1809 förflyttades det nya storfurstendömets politiska tyngdpunkt till S:t Petersburg och Finland, med dess land och folk inkorporerades i det ryska riket. Från 1721 och 1743 framåt hade man också från Ryssland sett haft ett eget »Finland», dvs. Viborgska guvernementet eller Gamla Finland, som det ryska Finland började kallas efter erövringen av det »Nya Finland» 1808. Detta ryska Finland hade administrativt definierats som en särskild provins, jämförbar med de Estländska och Livländska guvernementen. Provinsens land och folk hade fått fastare konturer bland de övriga guvernementen inom Ryssland redan under Katarina II:s tid, genom resebeskrivningar, statistisk-geografiska översikter, atlasverk och kring sekelskiftet 1800 även i diktning och bildframställningar. Staden Viborg, Imatra fors, Punkaharju och Ladoga med de två ryska klostren Valamo och Konevits var kända resemål för ryska ståndspersoner redan före 1809.2Allmänt om äldre landskapsgrafik med motiv från Finland: Rainer Knapas & Pertti Koistinen, Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia (SKST) 552, Helsinki 1993.

7 Efter 1809 anlitades voyage pittoresque-genren »på högsta ort», av kejsar Alexander I själv, som ett sätt att i offentligheten demonstrera rikets expansion och nyvunna ställning som europeisk stormakt. Redan 1811 dokumenterades det finska storfurstendömets södra delar, städer och mindre orter av officeren och landskapsmålaren Gavril Sergejev i en svit högst romantiskt utstofferade akvareller, från Lovisa till Åbo.3Utg. av Jouni Kuurne under titeln Sergejevin Suomi, Helsinki: Museovirasto 1994; svensk, engelsk och rysk text i separat häfte. Den tysk-baltiske konstnären Carl von Kügelgen anlitades för två kejserliga beställningar av landskapsbilder, en serie laveringar från Krim och en annan från Finland. Under sommaren 1818 reste von Kügelgen i södra Finland och gjorde 55 olika sepialaveringar, i två serier. År 1822 väcktes ett förslag i S:t Petersburg om att utge dem som litografier i ett planschverk. Den finske statssekreteraren Robert Henrik Rehbinder, som också i övrigt var en stor konnässör i konst-och arkitekturfrågor samt känd som boksamlare, sände ut abonnemangslistor till landshövdingarna i Finland för vidare befordran till hugade beställare. Omkring 200 serier beställdes och 1823–1824 utkom Vues pittoresques de la Finlande, med 15 stora litografier i tre häften. Detta var ett urval av von Kügelgens laveringar, litograferade av Peter Friedrich Helmersen i S:t Petersburg. Motiven var Lovisa, Borgå, Tavastehus, Tammerfors, ett landskap vid Tammerfors, Kyrofors, landskap vid Kyro, Åbo, Dalkarby i Pojo, Pojo kyrka, Ekenäs, Raseborg, Fagerviks bruk, Svartå bruk och Helsingfors. Vyerna åtföljdes inte av någon särskild tryckt text, men planscherna uppvisar de redan traditionella motiven: Åbo – med domkyrkan och det då nya akademihuset i centrum – Tammerfors och Kyrofors, Raseborgs medeltidsruin, och landskap med herrgårdar och järnbruk. En starkt betonad, romantiserande lummighet präglar von Kügelgens vyer från Finland, som uppvisar ett harmoniskt, icke-ryskt land och folk med en egen natur och historia. Det inre av Finland företräds av Kyrofors och ett skogs- och sjöparti från samma trakter. Vues pittoresques de la Finlande var ett exklusivt planschverk, avsett för rikets och Finlands ämbetsmannaelit, men bildar en viktig del av den tradition, som på 1840-talet ledde fram till Finland framställdt i teckningar, ett enklare utfört, mindre artistiskt men folkupplysande verk i ord och bild.4Marta Hirn, Carl von Kügelgens resa i Finland 1818. En bildkrönika, Helsingfors: Frenckellska tryckeri ab 1965. Även tidigare publicerad i Finskt Museum 1963.

8 Efter von Kügelgens Vues pittoresques utkom strödda arbeten med litograferade vyer från Finland på olika håll.5Marta Hirn, »Finland framställt i teckningar», Historiska och litteraturhistoriska studier (HLS) 26 1950 (ny illustrerad utgåva 1988) är den grundläggande studien över de i Finland utgivna grafiska verken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt, med genomgång av dittills kända arbeten och källmaterialet till dem. Ett påkostat arbete var beskrivningen av Alexander I:s resa i norra Finland 1819, som innehöll några förnäma, i Paris hos firman Chiflard & Arnoud litograferade planscher av kejsaren under de olika reseetapperna. Den finska naturens och folkets särdrag presenterades här också med texter på fyra språk: ryska, franska, tyska och svenska. Verket utgavs 1828 av Sebastian Gripenberg, som hade tillhört kejsarens svit under resan, och det ingick i den särskilda tradition, där påkostade planschverk utgavs för att framhålla de ryska självhärskarnas ställning och möten med undersåtar och sevärdheter på olika håll i det stora riket.6Svensk titel: Berättelse om Kejsar Alexanders färd från Nissilä gästgifveri till staden Kajana under Hans Majestäts senaste resa uti Stor-Furstendömet Finland om sommarn år 1819, S:t Petersburg 1828.

9 Huvudstaden S:t Petersburg och dess mera pittoreska omgivningar, särskilt de kejserliga slotten och parkerna, blev under 1800-talets första årtionden föremål för en uppsjö av litografiska arbeten och planschverk. En utlöpare av denna kommersialisering var en litografiportfölj från 1832, utgiven av Valerian Platonovitj Langer under titeln Six vues de Finlande. Här ingår de kända turistiska sevärdheterna Imatra fors och parken Monrepos vid Viborg, därtill några – enligt rysk uppfattning typiskt enformigt ödsliga – landskap från karelska näset.

10 Först i slutet av 1834 etablerades den första litografiska tryckerirörelsen i Helsingfors, av bergmästaren Fredrik Tengström som till medhjälpare anställde den unge litografen Frans Oskar Liewendal från Stockholm. Fredrik Tengström tillhörde den akademiska släktkrets som på 1830-talet var den tongivande i Helsingfors, med den 1832 avlidne ärkebiskopen Jacob Tengström som centralgestalt; han var också bror till Fredrika Runeberg. Behovet av litografiska illustrationer med motiv från Finland hade dittills tillgodosetts antingen från S:t Petersburg eller Stockholm. Den för finska folkets bildning nitiske C. A. Gottlund utgav sin kalender Otava i Stockholm 1828–1832, med illustrationer av bl.a. den finska allmogens dräkter; en vy i Otava över Kustö slotts ruiner litograferades av A. Grafström i Stockholm.

11 Finska vuer tecknade efter naturen och lithographierade af P. A. Kruskopf utkom i Helsingfors 1837 och var i sitt slag den första inhemska finska litografiportföljen med utvalda »finska» motiv som trycktes i Tengströms officin. P. A. Kruskopf var universitetets teckningslärare och engagerades under 1840-talet som tecknare för Finland framställdt i teckningar. Utom titelbladet omfattade serien från 1837 tretton blad i tvärfolio med följande motiv: Orijärvi koppargruva, Viborg, Helsingfors, Tavastehus, Fiskars, Högfors, Tammerfors, Wik och Nokia fors i Birkala, Åminne i Pojo, Haminanlaks i Kuopio socken, Raseborg och Snappertuna kyrka, Dalsvik i Esbo och ett lantställe invid Degerö gård i Helsinge.

12 Urvalet av motiv i Finska vyer förebådar ytterligare Finland framställdt i teckningar. Mest avvikande är den mörka, dramatiska gruvinteriören av det slag som ofta presenterades i utländska bildverk eller på avbildningar från Falun eller Dannemora i Sverige. I övrigt är litografierna i samma »måleriska» art som i Topelius senare planschverk, ofta med träd och staffagefigurer i förgrunden. Det enda historiska minnesmärket är Raseborgs ruiner, ett ofta återkommande pittoreskt ruinmotiv i 1800-talskonsten och en av de äldsta historiska vallfartsorterna i Nyland. Städerna Helsingfors, Viborg, Tammerfors och Tavastehus är sedda på långt avstånd med omgivningarna som huvudsak. De välskötta lantegendomarna (Åminne, von Wrightarnas Haminanlaks, Dalsvik, lantstället i Helsinge och Fiskars bruk) hör till samma motivkrets som mångfaldigt återkommer i Finland framställdt i teckningar. Bland forsarna saknas huvudnumren, Imatra och Kyrofors, medan Nokia fors och Högfors i Kymmene älv står för denna typ av finska landskapsinslag. Högfors, som låg lägligt vid ett gästgiveri på vägen från Helsingfors till Viborg, förekommer i landskapsvyer redan kring 1790 ( J. T. Schoultz). Till Kruskopfs Finska vuer hörde ingen tryckt text.

13 Följande utgåva från det Tengströmska litografiska företaget var Vuer af Helsingfors 1838. Detta verk omfattade likaså 12 litografier, av vilka två är signerade Magnus von Wright. Bildsviten från det unga Helsingfors var också den första i sitt slag och genom den dokumenterades huvudstadens sevärdheter i hela sin nyklassiska glans. Många av byggnaderna var i själva verket inte färdiga.7Om Helsingforsmotiven: Kerttuli Wessman, »Helsingforsmotiv i gamla grafikserier», Marja-Liisa Rönkkö (red.), Vårt Helsingfors. Bilder ur stadsmuseets samlingar från 1700-talets slut till 1900-talets början, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 1986, s. 26–83. Finska vuer och Vuer af Helsingfors blev som uppsamlare av aktuellt bildstoff omedelbara föregångare till Finland framställdt i teckningar. År 1839 fick Helsingfors redan sitt andra litografiska tryckeri, grundat av den företagsamma boktryckaren, förläggaren och bokhandlaren G. O. Wasenius. Litografen Liewendal övertog 1841 det Tengströmska litografiföretaget på arrende och 1845 definitivt genom köp; ungefär samtidigt förvärvade han också det Waseniuska stentryckeriet. Därefter hade Liewendal monopolställning i sin bransch i Helsingfors, ett faktum som kan ha legat bakom det hittills odokumenterade beslutet att förlägga litograferingen av planscherna för Finland framställdt i teckningar till firman Adler & Dietze i Dresden. Adler & Dietze var ett gemensamt firmanamn både för en sortimentsbokhandel, ett förlag och ett tryckeri. Ägarna Carl Adler och Gustav Dietze hade 1834 ingått ett kompanjonskap, först inom firman Eduard Pletsch & Comp., som varade till 1844. Adler & Dietze upplöstes 1862, varvid Adler övertog bokhandeln och Dietze förlaget.8Holger Nohrström, »Litografins banbrytare i Finland», Strövtåg bland böcker, Helsingfors: Söderströms 1935, s. 178–195; Verzeichniss der in der Bibliothek des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler vorhandenen Geschäftsrundschreiben über Gründung, Kauf, Verkauf usw. buchhändlerischer Geschäfte, Teil 2, Leipzig: Verlag des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler 1897, s. 23–24, 446. Se även Carl-Rudolf Gardberg, Boktrycket i Finland. Från Åbo brand till år 1918, Helsingfors: Helsingfors grafiska klubb 1973, s. 417–421.

14 Efterfrågan på illustrerade arbeten med »finska vuer» förefaller ha ökat under 1830-talets sista år, och i Stockholm utgavs bl.a. Finsk national-kalender 1839 med material rörande Finland och dess historia. Här ingick hela tolv litografier, utförda av Adolf Hårdh och tryckta hos A. G. Hellsten. De var kopierade och förminskade från von Kügelgens Voyage pittoresque, Kruskopfs Finska vuer och Vuer af Helsingfors. Här avbildades bl.a. de redan välkända Kyrofors och Raseborg, Åbo och det nya Helsingfors.9Hirn, »Finland framställt i teckningar» upptar också ett antal andra fristående litografier med motiv från Finland.

15 För en internationell publik presenterades Finlands natur, folk och sevärdheter i 30 stora litografier i det stora vetenskapliga samlingsverket över Paul Gaimards expediton med korvetten »La Recherche», som gick ända till Island och Spetsbergen, men också rörde sig delvis till lands i Finland och Sverige. I Finland reste konstnärerna Barthélemy Lauvergne, Eugène Giraud och Auguste Mayer senhösten 1839 och gjorde teckningar, som sedan ingick i de fem bildbanden av verket Voyages de la Commission scientifique du Nord: en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feroë, pendant les annés 1838, 1839 et 1840, som utkom i Paris 1842–1855.

16 Det dyrbara Gaimardska reseverket och dess innehåll förefaller inte ha fått större uppmärksamhet i Finland under 1840-talet, åtminstone förekommer inga kommentarer eller recensioner i tidningspressen. De franska konstnärernas repertoar av finska motiv är av intresse som jämförelse med de inhemska synvinklar på land och folk som Topelius sammanställde under 1840-talet. Vyerna är överlag utförda med mera dramatik och bredare s.k. crayon-manér än de småskaligt idylliska i Finland framställdt i teckningar. Konstnärssällskapet reste från norr mot söder och vidare österut till S:t Petersburg, och vyerna följer reserutten: Nykarleby, Kyrofors, en fors i Kuru socken, Tammerfors, Tavastehus, Helsingfors, Sveaborg, Borgå – med en avstickare till Nordenskiöldarnas Frugård i Mäntsälä socken –, Lovisa, Högfors, Fredrikshamn, granitbrottet i Pyterlaks, Viborg och Imatra fors. Från Helsingfors ingick tre vyer, från Borgå två och från Viborg med omgivningar tre. Av de historiska sevärdheterna noterades endast Tavastehus slott och stad samt Viborgs slott; ett särskilt intresse verkar geologiska formationer och framför allt stenbrottet i Pyterlaks öster om Fredrikshamn ha väckt. Därtill presenterades ett galleri av prominenta personer: medicinaren Carl von Haartman, fysikprofessorn G. G. Hällström, hovrättspresidenten och entomologen Carl Gustaf Mannerheim och J. L. Runeberg. Finska folket avbildades på planscher med »gamla finska dräkter» från Frugård, en ung kvinna från Uleåborg och grevinnan Armfelt i rysk dräkt.

Sverige framstäldt i teckningar

17 Som uttrycklig förebild för sitt planerade planschverk nämnde Topelius 1843 G. H. Mellins Sverige framstäldt i teckningar, ett arbete som hade börjat utges 1838 på Lars Johan Hiertas tryckeri. Vissa texthäften hade producerats redan tidigare, planscherna trycktes hos Gjöthström & Magnusson och Spong & Cardon, bägge kända i den litografiska branschen. Den mångsidigt produktive Mellin, som härstammade från Finland, var under 1840-talet en viktig introduktör i den stockholmska litterära världen av både personer och frågor rörande Finland. Topelius verkar dock inte inför sina egna planer för ett finländskt planschverk ha stått i direkt förbindelse med Mellin.

18 Sverige framstäldt i teckningar omfattade slutligen 224 litografier och trycktes i kvartformat; det var således betydligt mindre än sin finländska motsvarighet, planschernas bildyta är här bara omkring 10,5 × 15,5 cm. Verket framskrider, börjande med Stockholm, genom de olika landskapen söderut till Skåne och avslutas med Lappland, en något liknande uppläggning som hos Topelius. Textpartierna upptar vanligen beskrivningar av landskapens allmänna beskaffenhet, topografi, historia, statistik, samt »lynne, lefnadssätt, seder och klädedrägt». Bildmotiven utanför städerna upptar ruiner, herrgårdar, bruk och kvarnar, vattenfall med Trollhättan och Tännforsen som obligatorier, utsikter och kyrkor, samt etnografica av olika slag, folktyper och klädedräkter. Däremot förekommer inte alls översikter av mytologi och folkdiktning eller »sagor» för olika folkstammar som hos Topelius, och helhetsintrycket av både text-och bildvärld är både torrare och sakligare. En betydande skillnad mellan Sverige framstäldt i teckningar och den finländska motsvarigheten är, att Topelius inte har infört etnografiskt närbildsmaterial, av folktyper och dräkter.

19 Paradnumret för samtida etnografiska planschverk i Sverige var Anders Abraham Grafströms Ett år i Sverige. Taflor af svenska allmogens klädedrägt, lefnadssätt och hemseder samt de för landets historia märkvärdigaste orter från 1827, med färglagda gravyrer i stort format. Folkdräktsalbumen blev föremålskulturens motsvarighet till de samtida utgåvorna av folkets skatter av sagor och visor – en företeelse som inte i hela sin vidd någonsin nådde Finland.10Lena Johannesson, »Inledning», Lena Johannesson (red.), Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, Stockholm: Signum 2007, s. 13–15; Tomas Björk, »1800-talet», ibid., s. 56–57.

20 Följande jämförbara litografiverk i Sverige var Johan August Bergs Sverige framstäldt i taflor, som utkom i Göteborg hos Hedlund & Lindskog 1850–1856. Detta omfattade 96 tonade litografier och 198 textsidor, i tvärfolioformat. De förnäma litografierna trycktes i Köpenhamn hos Em. Baerentzen, efter förlagor av många olika konstnärer.11Den danske konstnären Frederik Christian Kiærskous målningar för detta verk finns utgivna: Gustav Beijer (red.), Sverige framstäldt i taflor – om ett planschverk och dess förlagor, Malmö: Arena 2009. Författaren var kontraktsprost i Göteborgs stift, och verkets bildrepertoar ligger i sig nära Sverige framstäldt i teckningar. Den grundläggande uppläggningen är också lik Finland framställdt i teckningar, enligt historiska landskap med olika typiska »karaktärslandskap» i bild. I den svenska landskapsrepertoaren stabiliserades genom de två planschverken många, senare omistliga platser: Kullen i Skåne, Trollhättan, Kinnekulle, Älvkarleby och Rättvik, Storsjön i Jämtland och de historiskt-måleriska slotten från medeltid och renässans: Gripsholm, Kalmar, Vadstena, Uppsala, de gamla domkyrkorna (Uppsala, Lund, Västerås, Strängnäs, Skara) och ruinerna av stadsmuren och kyrkorna i Visby. Också i Norge, där konstnärernas upptäckt av det norska »nationallandskapet» – med fjordar, folkliv och stavkyrkor – genom deras studier och verksamhet framför allt i Tyskland gav ett visst eko över hela europa redan under 1830-talet, utgavs ett motsvarande stort planschverk. Norge fremstillet i Tegninger med oplysende Text av Chr. Tønsberg utkom i Kristiania 1846–1848, med en ny upplaga 1853–1855.

Tillkomst

21 Finland framställdt i teckningar omnämns första gången i ett brev daterat den 27–28 april 1843 från Topelius till fästmön Emilie Lindqvist. Där står att »ett litet planchwerk öfwer Finland i likhet med Mellins ’Sverige framställdt i teckningar’» planerades, och att Topelius hade erbjudits redaktörskapet.12Zacharias Topelius–Emilie Lindqvist 27–28/4 1843, Coll. 244.98, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket. I ett av de s.k. Leopoldinerbreven i Helsingfors Tidningar omtalar Topelius i juni 1844 att ett »större planchwerk» var under arbete och att »en skicklig tecknare» redan blivit utsänd med uppdrag att skapa teckningar till de 120 litografier som planerades ingå i verket.13»Från Helsingfors», Helsingfors Tidningar 29/6 1844. Den skicklige tecknaren är troligen Johan Knutson, som tillsammans med August Mauritz Öhman (förläggaren Alexander Constantins bror) den 13 juli 1844 avreste från Borgå till Åbo för att »samla materialier» till Finland framställdt i teckningar. Knutson skulle »afteckna de skönaste och märkvärdigaste ställen vi komma öfver» och Öhman skulle samla in »hvarjehanda notiser om dem». Under resan bekantade de sig med bl.a. Sjundby, Svidja, Sjundeå kyrka, Ojamo, Fagernäs och Kustö. Se Rese-Anteckningar, s. 97–140, Coll. 244.108, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket. Anteckningarna är gjorda av Öhman och Knutson, och inbunda med annat material.

22 Finland framställdt i teckningar hade initierats av bokhandlaren och förläggaren Alexander Constantin Öhman, grundare av den Öhmanska bokhandeln i Borgå 1839. En orsak till hans beslut att bli bokhandlare (och senare även förläggare) var brodern Johan Edvard Öhman, som i egenskap av lektor och bibliotekarie i Borgå saknade en boklåda i staden. Före det hade A. C. Öhman varit anställd hos bokhandlaren G. O. Wasenius i Helsingfors i närmare nio år. Traditionellt hade förlagsverksamhet mer eller mindre varit en bisyssla för boktryckare och bokbindare- eller handlare. Öhman skiljde sig från denna skara genom att han inte hade ett eget tryckeri. Textdelen till Finland framställdt i teckningar trycktes i Helsingfors på August Wilhelm Gröndahls officin.14Stig-Björn Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49. En studie i bokhandels- och förlagsförhållandena i Finland under 1840-talet», HLS 57 1982, s. 89–91 och 113. Om A. W. Gröndahl se Gardberg, Boktrycket i Finland, s. 8–12.

23 Öhmans förlagsverksamhet kännetecknades av ett utpräglat intresse för fosterlandet. Det främsta verket i den patriotiska genren som utgavs på initiativ av Öhman var Finland framställdt i teckningar.15Se förteckning över utkomna titlar på Öhmans förlag i Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49», s. 126–129. Själv hann Öhman inte uppleva verkets slutförande – han avled fyra år innan det sista häftet utkom i juli 1852. Efter A. C. Öhmans bortgång fortsattes affärsverksamheten av hans yngre bror August Mauritz Öhman tillsammans med Paavo Tikkanen. När August Mauritz dog 1849 förde Tikkanen verksamheten vidare i samarbete med Herman Kellgren. Utgivningen av Finland framställdt i teckningar slutfördes trots allt inte av Tikkanen och Kellgren efter bröderna Öhmans bortgång, utan av den tredje brodern Johan Edvard Öhman.16Se t.ex. Borgå Tidning 20/4 1850.

24 Förläggaren A. C. Öhman och boktryckaren A. W. Gröndahl inledde annonseringen av verket sensommaren 1845, bl.a. i Borgå Tidning den 30 augusti. I subskriptionsanmälan meddelades att Finland framställdt i teckningar skulle komma att bestå av 120 litografier och av 15 à 20 ark text i kvartoformat. Textsidorna skulle alltså enligt planen uppgå till högst 160, men av olika orsaker resulterade Topelius och medförfattaren Henrik August Reinholms text i 258 sidor text (32 ¼ ark). De fyra sista sidorna består av rättelser och tillägg, ett slutord och innehållsförteckning. Öhman hade också för avsikt att låta översätta texten till andra språk, bl.a. till ryska, med tanke på de utländska bokmarknaderna. Han tillfrågade på hösten 1843 professorn i ryska språket och litteraturen Jakob Grot om denne vore intresserad av att översätta verket.17Matti Klinge & Aimo Reitala (toim.), Maisemia Suomesta, Helsinki: Otava 1987, s. 7. Planen förverkligades inte, och Topelius och Reinholms text översattes inte förrän 150 år senare, och då till finska.18Översättningen utgavs 1998, Kai Linnilä (toim.), Maakuntien Suomi 1–3, Helsinki: Tammi 1998.

25 Verket utgavs som häftesemission, i likhet med förebilden Sverige framstäldt i teckningar. I Borgå Tidning, vars redaktör var A. C. Öhmans bror Johan Edvard, framhölls att Finland framställdt i teckningars omfång och stora upplaga, som »vida öfverträffar allt, som tillförene blifvit i Finland utgifvet», innebar att häftesemission var den enda tänkbara utgivningsformen.19»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845. Planen var att ett häfte och fyra litografier skulle utkomma månatligen. Varje häfte skulle innehålla ett helt eller ett halvt ark text i broscherat omslag med påtryckt innehållsförteckning. Sammanlagt skulle häftena uppgå till 30. En subskription innebar att köparen måste betala för hela verket.20»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845. Utgivarnas avsikt att publicera ett häfte per månad betydde att hela verket borde ha färdigställts inom två och ett halvt år. I subskriptionsanmälan finns dock det diskreta förbehållet att »man med tillförsigt hoppas» att häftena skall utkomma utan avbrott.21»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845.

26 J. E. Öhman skrev i Borgå Tidning att det jämförelsevis rimliga priset på häftena till det i Stockholm på 1830-talet publicerade Läse-bibliothek och dess försäljningsframgång »torde hafva uppmuntrat» A. C. Öhman och Gröndahl till att börja utge Finland framställdt i teckningar.22»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845. För att väcka potentiella köpares intresse hade två provplanscher som föreställde Raseborgs slott och Vichtis kyrkoruin producerats. Planscherna kunde användas i marknadsföringssyfte av personer i landsorten som uppmanades att göra subskriptionslistor för cirkulation i socknarna. J. E. Öhman var viss om att man utan svårighet kunde värva sex subskribenter i flera socknar, i synnerhet då den som tog på sig uppgiften fick ett friexemplar av verket.23»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845. Förutsättningar fanns för Finland framställdt i teckningar att bli en ekonomisk framgång – det var man övertygade om inom utgivarkretsen.

27 Priset för det kompletta verket skulle uppgå till 13 rubel och 50 kopek silver, vilket kan jämföras med det genomsnittliga priset på en bok under samma tidsperiod som var 40 kopek.24»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845; Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49», s. 107. Subskribenterna var inte tvungna att lägga ut hela summan på en gång eftersom betalningen skedde i samband med att häftena utkom. Priset för de tio första häftena utgjorde 70 kopek var, för de tretton följande 50 kopek, och de sju sista skulle utdelas gratis.25»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845.

28 Det första häftet utkom planenligt till julen 1845. Litografierna i häftet återgav vyer över Björkboda, Wiurila, Tykö och Åbo slott och texten bestod av en allmän geografisk skildring av Finland.26Litografierna utkom tillsammans med texthäften där innehållet saknade samband med de avbildade motiven. Med det sista häftet följde en innehållsförteckning för hela verket, där förläggarna numrerade planscherna som anvisning om hur de skulle placeras vid inbindningen. Därefter dröjde publiceringen av följande häfte till sommaren. De medföljande litografierna föreställer Strömsholm, Själö, Kustö ruiner och Fagernäs i Lojo. Texten är en fortsättning på den geografiska översikten. Det tredje häftet, som utkom på hösten 1846, åtföljdes av litografier över Fiskars, Hangöudd, Sjundby och Rilax. I häftet behandlar Topelius fortfarande Finlands geografi och etnografi. Det fjärde häftet med rubrikerna »Bjarmasagan», »Esternes saga», »Lapparnes saga» och »Karelska sagan», utkom i december 1846 tillsammans med litografierna över Degerö, Dregsby, Torp i Sammatti och Billnäs.27Helsingfors Tidningar 24/12 1845; Morgonbladet 8/1 1846; Helsingfors Tidningar 11/7 1846; Morgonbladet 28/9 1846; Morgonbladet 3/12 1846.

29 Det femte häftet utkom i början av 1847. Efter det omnämns häftenas innehåll mycket sparsamt i tidningspressen. I Borgå Tidning får läsaren i januari 1847 ännu veta att det femte häftet innehåller vyerna Nyslott, Jalokoski, Nordenlund och Svensksund med Fort Slava.28Borgå Tidning 9/1 1847. Det sjätte häftet annonserades i mars 1847, det sjunde i april, det åttonde i maj, det nionde i augusti, det tionde i oktober och det elfte och tolfte i december. Det trettonde och fjortonde häftet annonserades i januari 1848, det femtonde i februari, det sextonde och sjuttonde i maj, det adertonde och nittonde i september, det tjugonde och tjugoförsta i oktober, det tjugoandra och tjugotredje i januari 1849. Häftena tjugofyra till tjugosju annonserades i augusti 1849. Dessa och alla framtida häften utdelades enligt planen gratis. Topelius framställning hade nu hunnit fram till beskrivningarna av Åbo slott och domkyrka.29Se t.ex. Ilmarinen 12/7 1849.

30 I mars 1850 meddelades i Åbo Tidningar att häftena 28–30 hade utkommit. I och med detta var litografisamlingen komplett, men texten hade däremot inte framskridit längre än till berättelserna om Ålands minnen (s. 116 i originalet och fr.o.m. st. 26 i kapitel »II. Åland» i denna utgåva).30Åbo Tidningar 15/3 1850 Följande häfte, som även var det sista, utkom inte förrän den 1 juli 1852. Häftet bestod av 17 ark (136 sidor).31Borgå Tidning 10/7 1852.

31 Dröjsmålen i utgivningen var ett omskrivet ämne i tidningspressen. Bland annat spekulerades det i Åbo Underrättelser om utgivarna möjligen förhalade publiceringen av de sista häftena p.g.a. att dessa skulle utlämnas gratis.32»Bref om subskriptioner och historiska handlingar», Åbo Underrättelser 17/2 1847. Det allmänt ventilerade missnöjet föranledde Topelius att i Helsingfors Tidningar sommaren 1851 publicera en offentlig ursäkt. Han framhöll att felet helt och hållet var hans eget och inte förläggarnas. Han lovade en mer ingående utredning av orsakerna till förseningen i verkets efterord (se »Till allmänheten»).33»Till resp. Prenumeranter på Finland framställdt i teckningar», Helsingfors Tidningar 18/6 1851. I en anmälan som trycktes på baksidan av det sista häftets omslag framförde förläggaren J. E. Öhman sin egen förklaring till förseningen, som enligt honom berodde på »den tillökning i texten, hwartill den talrika prenumerationen beredt medel».34»Inrikes», Åbo Tidningar 20/7 1852. Eftersom J. E. Öhmans anmälan inte ingår i de exemplar som granskats för denna utgåva återges här det i Åbo Tidningar publicerade textstycket: »Genom den tillökning i texten, hwartill den talrika prenumerationen beredt medel, erhåller allmänheten nu ett werk, som på 32 (i wanligt tryck motswarande 40 à 50) ark text erbjuder ej allenast en för både äldre och yngre personer nöjsam och nyttig, fosterländsk läsning, utan äfwen en ersättning för den ganska kännbara bristen på en Finsk Geografi. – Slutligen får jag anhålla, att, derest i de prenumererade exemplaren skulle yppas några brister, som på prenumerations-orten ej kunna afhjelpas, jag derom inom årets slut måtte blifwa underrättad, då det saknade genast skall erhållas; och torde de Herrar Prenumeranter, som hitintills dröjt att uttaga en del af sina häften, likaledes inom detta års utgång honorera sin namnteckning, helst jag efter nämnde tids förlopp anser mig frisagd från förbindelsen att på prenumerations-orterna hålla dem tillhanda det, som saknas.»

32 På Topelius begäran engagerades filosofie magister Henrik August Reinholm för att skriva kapitlen om Karelen och Tavastland.35Se »Till allmänheten». Eftersom källmaterialet beträffande utgivningen är sparsamt kan man inte med säkerhet fastställa när exakt Reinholm tillfrågades; Allan Tiitta har argumenterat för att han engagerades i början av 1850-talet, medan Eliel Vest har framfört ett så pass tidigt skede som 1845.36Allan Tiitta, »Topeliuksen Suomi», Maakuntien Suomi 3, s. 866; Eliel Vest, Zachris Topelius. En biografisk studie, Helsingfors: Söderströms 1905, s. 97. En brevväxling förd mellan Reinholm och Topelius 1850–1852 är i avsaknaden av förläggarnas arkiv det enda material som visar på en konkret tidpunkt för Reinholms engagemang.37Breven finns i H. A. Reinholms arkiv i Museiverkets bibliotek.

33 Sommaren 1851 meddelade Topelius i Helsingfors Tidningar att även docenten i historia Karl Konstantin Tigerstedt hade lovat medverka för att färdigställa texten så snabbt som möjligt. Den konkreta innebörden av detta är oklar, men av notisen kan man dra slutsatsen att Tigerstedts bidrag gällde kapitlen om Österbotten, Savolax, Tavastland och delvis om Karelen.38»Till resp. Prenumeranter på Finland framställdt i teckningar», Helsingfors Tidningar 18/6 1851.

34 Förutom att Reinholm skrev om Karelen och Tavastland är det sannolikt att han också försåg Topelius med information om de övriga landskapen, särskilt om Savolax. I ett brev till Reinholm i november 1851 skrev Topelius att han gärna fick bidra med »knoppar af de södra Savolakska soknarna».39Z. Topelius–H. A. Reinholm 26/11 1851, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek. I två andra brev bad Topelius om uppgifter beträffande folkskalder från Savolax och om »vidare upplysningar om Savolaks, helst topografi och tradition».40Z. Topelius–H. A. Reinholm 14/12 1851 och odaterat, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek. Reinholm hade insamlat finsk folkdiktning förutom i Karelen även i Savolax, där han på uppdrag av Finska Läkaresällskapet hade samlat information om förekomsten av iglar i Finland. Vid sidan om sin huvudsakliga uppgift passade han på att nedteckna folkdiktning och upplysningar om folk och fornminnen i området.41G. J. Nyman, H. A. Reinholm, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1906, s. 28. I fotnoterna till Finland framställdt i teckningar konkretiseras Reinholms bidrag till Topelius texter.42Se t.ex. st. 52 i »III. Satakunda», st. 28 i »IV. Nyland» och st. 3 i »VI. Savolaks».

35 Förutom att ge information om samarbetet mellan författarna påvisar Topelius brev till Reinholm hur mödosamt han upplevde utgivningen av Finland framställdt i teckningar.43Breven är i medeltal endast några rader långa. De har uppenbarligen förmedlats mellan författarna, som båda var bosatta i Helsingfors, av en »springpojke». I januari 1852, när verket redan var flera år försenat och Topelius året innan hade gett ett offentligt löfte om att det skulle färdigställas inom samma år, skickade han följande talande uppmaning till Reinholm:

36 Jag står på den punkt med Finland, att jag icke har en enda dag att bortge. Man kan icke gyckla med ett hedersord. Om jag ej får manuscr. i dag nödgas jag att i afton sätta mig att taliter qualiter, genom natt och dag skrifva på Tavastland. Har du hjerta dertill, så har jag intet vidare att tillägga.44Z. Topelius–H. A. Reinholm 15/1 1852, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek.

37 I fråga om de ekonomiska aspekterna var Finland framställdt i teckningar en lönande affär, åtminstone för Topelius. Han fick 20 rubel per ark och det totala arvodet steg till 685 silverrubel (inklusive ersättning för porto).45Eftersom den ursprungliga utgivningstidtabellen inte höll kom J. E. Öhman och Topelius dock överens om att portot endast skulle ersättas för den tidigare utsatta tiden. Se J. E. Öhman–Z. Topelius 11/5 1852, Coll. 244.61, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket. Arvodet kan jämföras med att Topelius årslön vid Helsingfors lyceum var 250 silverrubel.46Tiitta, »Topeliuksen Suomi», s. 866. Hur finanserna utföll för förläggarnas del är oklart, men bl.a. konstaterar J. E. Öhman i ett brev till Topelius att verket »oaktadt dröjsmålet, gjort goda affärer».47J. E. Öhman–Z. Topelius 11/5 1852, Coll. 244.61, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket. I Åbo Tidningar kan man vidare i mars 1853 läsa att Finland framställdt i teckningar lämnade förläggarna en »betydlig winst» trots de »mer eller mindre misslyckade plancherna».48»Också några ord om ’Finskt biografiskt lexikon’», Åbo Tidningar 29/3 1853. Yrjö Jäntti anser däremot i sin historik över Werner Söderströms förlag att detta mycket kostsamma projekt inte torde ha genererat någon betydande ekonomisk vinst i förhållande till de stora utgifterna.49Yrjö Jäntti, Werner Söderström Osakeyhtiö. Viisikymmenvuotinen kustannustoiminta 1878–1928 I, Porvoo: WSOY 1928, s. 55.

38 Cirka ett år efter slutförandet såldes verket till priset tio rubel, och om man endast var intresserad av en »uförlig Geografi öfver Finland» kunde man köpa textdelen separat för en rubel och 50 kopek.50Finlands Allmänna Tidning 15/4 1853. Priset hade alltså på ett år reducerats med hela tre rubel och 50 kopek. Förlagsrätten till Finland framställdt i teckningar övergick sedermera till Johan Wilhelm Lilljas förlag i Åbo och 1857 återstod ännu ett mindre antal kompletta exemplar av verket, som fortfarande såldes till priset 10 rubel. Förutom kompletta verk fanns det även 17 000 strödda planscher kvar som såldes för tio kopek stycket, eller i parti på hundra à fem rubel.51»Frenckellska Bokhandelns breflåda», Åbo Underrättelser 14/4 1857.

39 Eftersom utgivarnas handlingar till största delen har gått förlorade finns det inga uppgifter om upplagans storlek eller om hur många exemplar som såldes. Yrjö Jäntti framför att verket »slog igenom» och att det fick stort understöd och spridning.52Jäntti, Werner Söderström Osakeyhtiö, s. 55. I januari 1853 kungjordes i Åbo Tidningar att domkapitlet i Åbo föreskrev att alla gymnasier och högre och lägre elementarskolor i stiftet samt fruntimmersskolornas bibliotek skulle förses med ett exemplar av verket.53»Åbo», Åbo Underrättelser 25/1 1853. I ett brev från J. E. Öhman till H. A. Reinholm framgår det att Finland framställdt i teckningar fick viss internationell spridning i och med att det exporterades till boklådor i Sverige. I förordet till den finskspråkiga utgåvan Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista som utgavs på J. W. Lilljas förlag 1863–1866 står det att Finland framställdt i teckningar också i Sverige och Danmark togs emot med »stor förtjusning» och att man där lyckades insamla en stor mängd prenumeranter.54J. E. Öhman–H. A. Reinholm 19/10 1852, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek; Johan Aulén, Pietari Hannikainen, A. W. Lindgren, A. W. Jahnsson, Jakob Schroderus, Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista, Turku: J. W. Lillja ja Kumpp. 1863– 1866, s. III.

40 Henrik Christian Friis övertog A. W. Gröndahls tryckeri 1852 och utgav följande år Das malerische Finnland. La Finlande pittoresque, en tysk-fransk version av Finland framställdt i teckningar. Den bestod av 118 litografier från det ursprungliga verket och en kort inledning på tyska och franska. Topelius och Reinholms text ingick inte i Friis utgåva.

41 När den finska utgåvan Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista gavs ut användes inte heller den ursprungliga texten. I stället beställdes en ny av Anton Wilhelm Lindgren, Pietari Hannikainen, Johan Aulén, Jakob Schroderus och A. W. Jahnsson. Marta Hirn uppger att det antagligen var missnöjet med Topelius för långa text som låg bakom beslutet att låta skriva en ny på finska. Förläggarna skriver i förordet att deras ursprungliga idé var att låta trycka upp en ny text på svenska, men att de efter närmare tanke ansåg en text på finska vara »mer användbar», särskilt då det redan fanns en på svenska.55Hirn, »Finland framställt i teckningar», 1950, s. 81; Aulén et al., Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista, s. III. Litografierna i den finskspråkiga utgåvan var 14 färre än i originalet, möjligen p.g.a. att de populäraste motiven hade sålts slut.

Den samtida kritiken

42 Det första häftet, som utkom till julen 1845, mottogs i det stora hela positivt i tidningspressen. I en översikt över den inhemska litteraturen i Morgonbladet beskrivs Finland framställdt i teckningar som ett »stort och så vidt man får dömma af första häftet lyckadt företag […] som har den väsendtliga förtjensten att vända uppmärksamheten – som förut tagits i anspråk för alla andra länder utom det egna – på vårt kära fädernesland, och dymedelst stegra intresset för detsamma». Verket ansågs också bidra till att utveckla »den inhemska teckningskonsten».56»Finlands litteratur 1845», Morgonbladet 8/1 1846. Häftet uppskattades också av Åbo Tidningar, där man kan läsa erkännande omdömen om såväl bild som text. Författarens identitet hade avslöjats också utan namns nämnande av »de varma, fosterländska orden», ansåg skribenten i Åbo Tidningar. Tryckkvaliteten på planscherna fick också beröm, trots anförda åsikter om att vyerna inte stämde överens med verkligheten.57»Inrikes», Åbo Tidningar 10/1 1846. Den ständigt kritiske Johan Vilhelm Snellman noterade i sin tidning Saima i korthet att bilderna var på en högre nivå än de provplanscher som hade följt med prospektet.58Saima 22/1 1846 [»Af ’Finland framstäldt i Teckningar’ …», s. 1].

43 Den första negativa kritiken av Finland framställdt i teckningar framfördes i den finskspråkiga tidningen Kanava, redigerad av den finsksinnade Pietari Hannikainen (före 1852 Petter Hanén). Recensenten W. Kilpinen, även han finsksinnad, uppskattade syftet med utgivningen – nämligen att göra landet mer bekant för invånarna. Den svaga punkten var språkvalet. W. Kilpinen (som egentligen hette Wolmar Schildt men använde W. Kilpinen som författarnamn) var en hängiven förespråkare för utvecklingen av det finska språket och såg därför inte med blida ögon att ett verk som avsåg att beskriva Finland för det finska folket skrevs på ett för det främmande språk. Kilpinen ställde utgivarna den retoriska frågan om finska språket var för fult och för svagt för deras syften. Han uttryckte sin förhoppning om att verket framöver också skulle förses med finsk text. Detta skulle bevisa att syftet med utgivningen inte enbart var att ge ekonomisk vinst, utan att det också var ett uttryck för sann fosterlandskärlek.59»Taidetta ja kirjallisuutta», Kanava. Sanansaattaja Wiipurista 1/7 1846. När Finland framställdt i teckningar utgavs på finska på 1860-talet var Kanavas redaktör Pietari Hannikainen en av författarna till texten som ersatte den av Topelius och Reinholm.

44 Liknande synpunkter publicerades i november 1847 i Suometar, en av de få andra finskspråkiga tidningarna i storfurstendömet. Inledningsvis lyftes verkets förtjänster fram: det behandlade fosterlandet och var i stort vackert utfört. Topelius text beskrivs som intelligent och spirituell. Problemet var också här valet att skriva på svenska. Skribenten i Suometar ansåg det absurt att i Finland skriva om Finland för finnar på svenska. Med tanke på ämnet och på publiken borde texten ha löpt parallellt på finska. Trots det poängterade recensenten att den svenska texten också försvarade sin plats, eftersom en stor del av Finlands invånare ännu inte behärskade finska.60»Muistutuksia», Suometar 30/11 1847.

45 Efter att det tredje häftet hade utkommit på hösten 1846 yttrades i Morgonbladet missnöje med att texten ännu inte hunnit till själva beskrivningarna av litografierna, utan i stället »sväfvar vida ut i allmänna geografiska och ethnografiska resonnementer».61»Inrikes Nyheter», Morgonbladet 28/9 1846. Topelius svarade i Helsingfors Tidningar att syftet uttryckligen inte var att ge stort utrymme åt beskrivningarna av litografierna, utan att ändamålet snarare var en allmännare beskrivning av hela landet. Topelius hänvisade till verkets förord och underrättade Morgonbladets läsare om att texten ännu i fyra till fem häften framöver skulle behandla Finlands folk.62»Inrikes: Helsingfors», Helsingfors Tidningar 30/9 1846.

46 I samband med att Morgonbladet annonserade publiceringen av det fjärde häftet i december 1846 föreslogs en parallell publicering av planschtexterna i syfte att uppnå större popularitet för verket. Tidningen försäkrade sina läsare om att man inte ville »underkänna» Topelius »med lärd apparat utförda framställning». Skribenten i Morgonbladet ansåg dock »att allmänheten med vida större intresse skulle följa Författarens färgrika penna vid sådana teckningar af natur, seder, tradition m.m., till hvilka de särskilda vyerna gifva anledning».63»Inrikes Nyheter», Morgonbladet 3/12 1846.

47 När häftena med tiden började utkomma allt mer sporadiskt svalnade samtidigt tidningspressens intresse. Ifall verket noterades var det oftast i syfte att annonsera nya häften. Mer ingående betraktelser över Finland framställdt i teckningar förekommer inte i pressen förrän redaktören och amanuensen vid Universitetsbiblioteket Sven Gabriel Elmgren skrev en längre recension av det färdiga verket i Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning i majnumret 1852.

48 Elmgrens recension är överlag berömmande. Redan i den första meningen fastställde han att Finland framställdt i teckningar »utan tvifvel fört eller kommer att föra den större allmänhetens kunskap om ’vårt land’ ett godt stycke framåt». Att Topelius avvek från den ursprungliga planen att skriva text till litografierna för att i stället författa »en Finlands geografi, en skildring af hela landet och dess folk» såg Elmgren som en fördel eftersom det resulterade i ett verk om Finlands geografi. Det skedde dock på bekostnad av lokalskildringarna, och därmed reducerades planscherna till »blotta bilagor». Elmgrens huvudsakliga kritik av texten var att den inte uppfyllde sitt syfte som del av ett planschverk.64»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.

49 Vad beträffar den omdiskuterade förseningen av Finland framställdt i teckningar tog Elmgren utgivarna i försvar och påpekade att »sex och ett halft år för ett planschverk äro dock icke någon öfverdrifvet lång tidrymd». Att verket burit sig ekonomiskt såg han också som en fördel. Elmgrens omdöme om litografierna är kluvet. Det fanns mycket att kritisera, men han påträffade bland bidragen också berömvärda insatser. Som slutsats konstaterade han att verket hade gett den finländska teckningskonsten »förökadt lif, hvilket förmånligt återverkade på hågen för målningskonsten i allmänhet».65»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.

50 Om Topelius inledande översikt över land och folk skrev Elmgren att den strikt taget inte hörde till ett planchverk. Trots det försvarade inledningen sin plats i verket därför att den är skriven »med synnerlig klarhet och talang», även om den inte medförde någon ny kunskap om Finlands historia. I beskrivningen av den finska stammens spridning noterade recensenten oavsett framförd kritik uppgifter som »synas oss vara både nya och sannare än dem historikerna vanligen gifva oss». Elmgren berömde också Topelius förmåga att på basis av källmaterialet dra slutsatser och ge det »lif, åskådlighet och sanning» – en förutsättning för all god historieskrivning enligt Elmgren.66»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.

51 Reinholms text om Tavastland och Karelen värderades också av Elmgren. Han lyfte särskilt fram den stora detaljrikedomen om både land och folk som inte tidigare funnits i tryck. Bristen på dylika uppgifter i Topelius text såg han som ett minus. Det hade krävts utförliga resor till alla skildrade orter för slutresultatet att bli vad det kanske var tänkt att bli, nämligen »företrädesvis baserat på detaljer om spridda lokalmärkvärdigheter». Genom sina flertaliga resor i Tavastland, Savolax och Karelen kan man säga att Reinholm uppfyllde detta krav. Topelius å sin sida hade förväntat sig mera assistans i form av upplysningar från personer bosatta runtomkring i landet, vilket enligt Elmgren var en felbedömning.67»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.

52 Bristerna till trots konstaterade Elmgren:

53 Vårt omdöme om texten till ’Finland framställdt i teckningar’ måste grunda sig på beskaffenheten af de källor som i närvarande tid finnas förhanden; och med afseende härpå måste medgifvas att förf. löst sitt problem väl. […] vi tro på grundade skäl att allmänheten, som kan hysa delade tankar om planchernas utförande, angående texten skall förena sig i ett fullkomligt gillande omdöme. Den i många andra afseenden förtjenstfulla förf. talang har icke heller här förnekat sig.

54 Att Elmgren satte stort värde på utgivningen av Finland framställdt i teckningar och den genre det representerade kan läsas i slutet av recensionen: »kunskapen om fäderneslandet är en nödvändig föregångare till en lefvande och verksam känsla för detsamma».68»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.

Texten och bildförlagorna

55 Text-och bildmaterialet för Finland framställdt i teckningar har ingen övergripande tematisk eller berättande röd tråd för hela verket, vilket kanske också är ett resultat av de ideliga förseningar och den författarvånda som följde utgivningen åt. För en utdragen utgivningsprocess har uppläggningen av texten med en allmän del om landet och folket, och därefter med kortare berättelser, »Minnen», under historiska landskapsrubriceringar återgivna varit den bästa tänkbara. Berättelserna har endast ett löst kronologiskt sammanhang. Både urval, tryck och distribution av planscherna förefaller ha skett nästan utan samband med texten. Under rubriken »Lokala detaljer» har de ursprungligen onumrerade litografierna kunnat inordnas under de olika landskapen, utan att följa någon bestämd kronologiskt eller geografiskt motiverad följd. Efter att planscherna fanns till påseende kunde Topelius också ibland kommentera och kritisera dem, eller förklara deras innehåll. Men för abonnenterna framträdde verket i en högst oöverskådlig form. Det fjärde häftet levererades t.ex. till beställarna med planscher från Nyland tillsammans med textark som behandlade bjarmernas, esternas och lapparnas »saga». Planschernas ordningsföljd inom de olika landskapen, sådan den slutligen fastställdes av Topelius för bokbindarnas behov i innehållsförteckningen, följer inte heller något rimligt eller ens fiktivt itinerarium som »resa i Finland».69Om Topelius, Finland framställdt i teckningar och det finländska landskapet: Maunu Häyrynen, Kuvitettu maa. Suomen kansallisten maisemakuvastojen rakentuminen, SKST 834, Helsinki 2005, s. 75–76, 141–143, 172–173; Maunu Häyrynen, »Hur landskapsbildspråket definierar det nationella rummet», Inkeri Pitkäranta & Esko Rahikainen (red.) Det finländska landskapet. Olika synvinklar inom landskapsforskningen, Helsingfors universitetsbibliotek, utst. katalog 2002, s. 34–41; Tiitta, »Topeliuksen Suomi», s. 842–927.

56 Under arbetet med denna utgåva har med tämligen stor säkerhet framgått, vilka textavsnitt som härstammar från Topelius hand och vilka som baserar sig på konceptmanuskript av H. A. Reinholm, och inför sättningen har omarbetats av Topelius. Ytterligare händer kan förekomma som upphovsmän, t.ex. fr.o.m. st. 215 i »I. Egentliga Finland» ingår ett avsnitt som till stil och språkbruk förefaller främmande för Topelius vanliga framställningssätt. Vissa enskilda textpartier återger ord för ord identifierbara tryckta källor, vilket i denna utgåva fortlöpande påvisas genom hänvisningar i kommentarerna. Däremot har det inte framkommit källmaterial som skulle belysa proceduren vid val eller beställning av teckningsförlagorna, eller ens val av konstnärer. För ändamålet anlitade Topelius de inhemska krafter som stod till buds, och genom Magnus von Wrights publicerade dagböcker får man punktvis en uppfattning om hur arbetet tedde sig från konstnärens synpunkt, särskilt under 1846. En enda expedition som företogs uttryckligen med tanke på Finland framställdt i teckningar är känd. Den gick via västra Nyland till Åbo och gjordes av teckningsläraren vid Borgå gymnasium J. Knutson tillsammans med förläggaren A. C. Öhmans bror Mauritz Öhman sommaren 1844.70Betr. deras reseberättelse, se not 13. I övrigt förefaller konstnärerna ha kombinerat tecknandet för Topelius planschverk med andra resor och enskilda beställningar av målningar över bl.a. olika herrgårdar. Som förlagor utnyttjades också tidigare landskapsteckningar ur konstnärernas äldre förråd, parallellt utfördes nya, som sedan ritades om i enhetligt format för litograferingen. Själva valet av motiv och gallringen bland olika förslag har inte efterlämnat skriftligt källmaterial. Man måste trots allt räkna med att det skett genom en kombination av redan då »självskrivna» finländska motiv, som införts i den allmänna bildrepertoaren genom tidigare litografiverk och planscher samt instruktioner beträffande nya sådana. Till en del avspeglar motiven markant Topelius personliga intresseområden och 1840-talets nya nationella idévärld och historieuppfattningar.

Det pittoreska landskapet

57 Inom den konstnärliga traditionen summerar litografierna i Finland framställdt i teckningar upp många äldre inslag, men deras närmaste bakgrund ligger i det sena 1700-talets och tidiga 1800-talets betoning av det pittoreska som ideal för återgivning av landskapsvyer. Landskapsmåleriet hade stått i centrum för den tidiga romantikens förändrade konstsyn, som en känslofylld och subjektiv tillflykt till naturens symbolfyllda värld, bort från den tidigare rådande klassicismen och akademismen i måleriet. Historiska, heroiska eller mytologiska ämnen hade tidigare också återgivits i landskapsscener, utförda enligt måleriets akademiska regelverk. Under 1700-talets senare hälft hade det romantiska genombrottet förberetts genom nya kategorier i landskapsuppfattningen, förmedlade i bild och diktning. Två viktiga nyheter var det idylliska – ett ideallandskap med utgångspunkt redan i antikens pastorala diktning – och det sublima, den upphöjda naturupplevelsen. Det pittoreska blev en egen kategori i landskapsestetiken, en förmedlande form mellan det sköna och det sublima. Det sublima kunde ta formen av det »vildsköna» med bergstoppar och nedstörtande vattenfall eller extrema företeelser som vulkanutbrott och nordliga snö- och isfält.

58 Det högromantiska landskapsmåleriet – med Caspar David Friedrich som övergripande exempel – förvandlade landskapsvyerna till en panteistiskt uppfattad allnatur med en »Blick nach Innen», ofta med historiska visioner av nationella storhetstider. I de tyska länderna och i Skandinavien uppvärderades medeltiden som den kristna nationens födelsetid.

59 Det pittoreska eller måleriska som ideal för landskapskonst i mindre skala – akvareller, teckningar och grafik – hade i teoretiskt avseende definierats i England. William Gilpin hade 1794 i Three Essays: on Picturesque Beauty; on Picturesque Travel; and on Sketching Landscape utarbetat ett estetiskt program för att tolka naturen i pittoresk riktning. Det enbart sköna ideallandskapet var harmoniskt och klassiskt, det sublimt sköna landskapet skulle väcka bävan och tjusning inför naturens majestät, medan den pittoreska skönheten stod att upptäcka i trädens variationsrika grönska, i bäckens slingrande språng, i växlingarna mellan ljus och skugga. Gilpin och Uvedale Price, som också 1794 utgav en egen Essay on the Picturesque, as Compared with the Sublime and the Beautiful, fick många efterföljare som ansåg att en konstnär inte skulle imitera naturen utan beskriva och tolka den, för att stimulera betraktarens öga och känsla. Därför hade konstnären fria händer att berika den och ingripa i olika enskildheter, som monotona trädrader och enformiga fält eller vägar. Lummiga träd, stenpartier, mjuka kullar och insatta staffagefigurer, både människor och djur, kunde förvandla verkligheten i pittoresk riktning. Omväxling, variety, i stället för enformighet skulle utmärka det pittoreska landskapet.71Den engelska konstlitteraturen upptar ett stort antal studier över det pittoreska, grundläggande är Christopher Hussey, The Picturesque: Studies in a Point of View, London: Putnam’s 1927; Malcolm Andrews, The Search for the Picturesque, Aldershot: Scolar Press 1989 och John Dixon Hunt, Gardens and the Picturesque, Cambridge (Mass.): The MIT Press 1992. Om Linnerhielm särsk. Eva Nordenson, Mitt förtjusta öga. J. C. Linnerhielms voyages pittoresques i Sverige 1787–1807, Malmö: Arena 2008, särsk. s. 32–36.

60 Det pittoreska blev en allmän konvention för landskapskonsten och särskilt för reproduceringarna genom litografier från 1820-talet. Voyage pittoresque-planschverken hade slagit igenom redan på 1700-talet, som dyra ouvrager i exklusiva grafiska tekniker som kopparstick, konturetsning eller akvatint. I Sverige utgav Carl Linnerhielm tre topografiska planschverk från resor i Sverige (1797–1816), med text och bilder i den pittoreska stilen, av slott, herrgårdar, bruk, kyrkor och städer.72Bref under resor i Sverige, Stockholm 1797; Bref under nya resor i Sverige, Stockholm 1807 och Bref under senare resor i Sverige, Stockholm 1816. I Sverige infördes det romantiska landskapsmåleriet med inhemska motiv främst av Carl Johan Fahlcrantz, som redan 1805 fick sitt första resestipendium för en inhemsk studieresa. Det nordiska landskapsmåleriet utvecklades fram till 1840-talet i ett nära samband med strömningarna och konstakademierna i Tyskland (Dresden och Düsseldorf). Mest anslående blev motiven med fjordar, landskap och folkliv från Norge. Hans Fredrik Gude målade tillsammans med Adolph Tidemand »Brudfärden i Hardanger» 1848 och båda slog igenom i Tyskland och Skandinavien som stora namn under 1840-talet. I Finland var landskapsmåleriet mera amatörmässigt och utövades just av de konstnärer som engagerades för förlagorna till Finland framställdt i teckningar.73Jukka Ervamaa, »Taiteilijoiden Suomi», Maakuntien Suomi 3, s. 842–927. Biografiska uppgifter om konstnärerna i anslutning till Katalog över teckningsförlagorna till litografierna i denna utgåva. Se även Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926 och Aimo Reitala, »Matkustus Suomessa», Ars-Suomen taide 3, Helsinki: Otava 1989, s. 125. Den enda fullt akademiskt utbildade konstnären i landet, Robert Wilhelm Ekman, hade 1844 återvänt till Finland och verkade i Åbo, men han förefaller ha stått helt utanför arbetet med Topelius planschverk. Werner Holmberg, den finska konstens stora löfte, studerade i hemlandet från unga år – han var född 1830 – men var åtminstone i det skede när arbetena för Finland framställdt i teckningar skulle inledas ännu alltför ung för att medverka, även om Topelius genom sitt engagemang i Finska konstföreningen måste ha känt till hans talang.74Om Holmbergs liv och verk: Aimo Reitala, Werner Holmbergin taide, Helsinki: Otava 1986.

61 Litografikonstens uppfinnande (från 1798) gjorde så småningom landskapsvyerna tillgängliga i billiga, stora upplagor och i mindre format. De massproducerade planschverken hade också andra än rent konstnärliga funktioner. De skulle ge offentligheten, särskilt den växande borgerliga publiken, en samtidigt både ideal och reell bild av samtida, utvalda landskapspartier, i antingen regionalt eller nationellt identitetsskapande syfte. Även om teckningsförlagorna till Finland framställdt i teckningar har en högst medelmåttig ritskolekaraktär, så förenar de enligt det antikvarisk-topografiska synsättet en torr och noggrann återgivning av existerande byggnader och konkreta sevärdheter med en friare återgivning av natur och landskap i den internationella pittoreska traditionen. Detta gäller särskilt forsar, vattendrag, berg och skogar, som i dag jämförda med byggnaderna uppfattas som överdrivet dramatiska eller idylliska, med proportionerna uppförstorade i höjdled. Molnformationernas utförande överlämnades vanligen till litograferna i Dresden, som antogs behärska detta för hela den romantiska konsten viktiga område. Helt enligt den pittoreska genrens regler kunde litograferna också göra träd och växtlighet lummigare och tillsätta eller förändra staffagefigurer (se den kommenterade katalogen över bildförlagorna).

Måleriska trakter i Finland – 1840-talet

62 Urvalet av vyer och motiv i Finland framställdt i teckningar har också en dimension som kunde benämnas »turistisk». Både inhemska och utländska resenärer hade under 1840-talet börjat röra sig i Finland för själva resandets och sevärdheternas skull. Helsingfors blomstrade just under denna tid som sommarbadort för högreståndsfamiljer från Ryssland och Östersjöprovinserna, vilket omedelbart gav ett gensvar i form av reseguider, souvenirer och planschmaterial riktat till resande. Liewendals litografiserie Vuer af Helsingfors 1838 hade brunns- och badgästerna som en viktig målgrupp. De tidiga små resehandböckerna rekommenderar vanligen också utflyktsmål utanför Helsingfors och här rör man sig med samma repertoar av orter och sevärdheter som förekommer i Finland framställdt i teckningar. Fredrik Berndtson utgav 1845 Notiser om Helsingfors, där resande uppmanas att inte försumma en resa till Imatra vattenfall och att »göra en utfart till det inre af landet, till Savolax och Karelen och se Pungaharju, till Tavastland, Finlands trädgård, kasta en blick ifrån Kangasala åsen öfver de vackra sjöarna och landen, besöka Tammerfors samt njuta af det herrliga skådespelet af Kyro vattenfall».75Fredrik Berndtson, Notiser om Helsingfors, Helsingfors: Wasenius 1845, s. 25–26. – Utsikten från Kangasala ås, som Topelius senare odödliggjorde i diktform bland Sylviavisorna (»Jag gungar i högsta grenen ...») var en omtyckt attraktion redan på 1810-talet. Tammerfors och dess nya industrianläggningar förenade i en dynamisk stadsbild Finlands klassiska natur, forsen, med det moderna framstegets och industrialiseringens idé. Kyrofors och Imatra var åter i sin »vildskönhet» sublima natursevärdheter av det slag som redan hade tilltalat en upplyst, känslosam publik på 1700-talet.76Bildframställningarna över Imatra fors har utretts i detalj i Sven Hirn, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokal begränsning, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten 1958, s. 134–135, 229–233.

63 Alexander Wulffert, ämbetsman och mångfrestande litteratör på tyska och svenska, utgav 1845 en tyskspråkig Helsingfors-Souvenir, med en karta och ett litograferat panorama över Södra hamnen. Också här rekommenderades en resa till Finlands måleriska trakter: Tavastehus, Kangasala, Tammerfors, Birkala, Nokia fors, Kyrofors, Kumo älvdal, Björneborg, Åbo skärgård, Nådendal, Åland med Kastelholms ruiner, Åminne gård, gruvorna och bruken i Orijärvi och Fiskars, Ekenäs och Raseborgs ruiner, Fagerviks bruk och Heinola ström samt Högfors i Kymmene socken. I östra Finland rekommenderades Saimen med Villmanstrand, Nyslott och Punkaharju, Kuopio, Kajana med Ämmäkoski fors, vid Ladoga Ruskeala marmorbrott, »die grotesken Felsenpartien» vid Sordavala, Jakimvaara, Kronoborg, Kexholm, Imatra och Viborg, med den berömda parken Monrepos. Slutligen nämner han midnattssolen, sedd från Aavasaksa berg vid Torneå som höjdpunkt på en rundresa i Finland.77Alexander Wulffert, Helsingfors-Souvenir, Helsingfors: Simelius 1846, s. 67. Wulfferts uppräkning sammanfaller i hög grad med Topelius »Lokala Detaljer», men här saknas de enskilda egendomarna och herrgårdarna, de specifikt finska slagfälten och landskapsidyllerna i mindre skala.

Historia och mytologi

64 I Topelius övriga litterära produktion från 1840-talet återkommer en del av det stoff som han har inkorporerat i texten till Finland framställdt i teckningar. Hans för historieuppfattningen grundläggande föredrag »Äger Finska Folket en Historie?» hade upplästs på de österbottniska studenternas årsfest den 9 november 1843 och trycktes i nationens kalender Joukahainen 2 1845. Sitt första tal »Om Österbotten» hade han hållit vid motsvarande fest redan 1841, och i filosofiska fakultetens promotionsdikt i maj 1844 hade han framlagt sin mest uttalade finsk-nationellt sinnade programförklaring för finska folkets framtid och bildningsväg. År 1847 hade han disputerat för doktorsgraden med avhandlingen De modo matrimonia jungendi apud Fennos quondam vigente, om fornfinnarnas sätt att ingå äktenskap, huvudsakligen enligt belägg från folkdiktningen och Kalevala. Avhandlingen är egentligen det första akademiska lärdomsprovet i Finland baserat på folkdiktningen som källa. Topelius första diktsamling, Ljungblommor, hade utkommit 1845 och hans första samling Sagor 1847. Därtill pågick under hela den tid Finland framställdt i teckningar var under arbete också Topelius rikt flödande publicistiska verksamhet, som redaktör för Helsingfors Tidningar. Den uttryckligen på egna historiska källstudier grundade Hertiginnan af Finland trycktes i sin första följetongform i Helsingfors Tidningar under första halvåret 1850, Fältskärns berättelser följde i samma tidning hösten 1851. Ytterligare var Topelius under flera år, från 1846 till 1850 lärare i historia och modersmålet vid Helsingfors lyceum.

65 Mot denna bakgrund blir det naturligt att samma frågeställningar, motiv och stoff återkommer i de olika genrerna och verken hos Topelius under de år arbetet med Finland framställdt i teckningar pågick. Ljungblommor inleds med dikten »Sången» som handlar om det »ädla Suomifolket», därefter följer »Kantele», en hyllning till den finska folkdikten. Den tredje avdelningen i samlingen behandlar historia och samtid (»Helsingfors», »Stockholm», »Emanuel Svedenborg», »Lönnrot, Castrén»). Ljungblommor II från 1850 tar bl.a. i dikten »Åbo domkyrka» upp den stora frågan om »Finlands forntid, i natt begrafven» och dess återuppväckande. I Helsingfors Tidningar skrev Topelius t.ex. om Åbo brand (12/1 1843), om »Sanct Henrik och Qwinnan» (15/3 1843), om Lemminkäinens äventyr 1845 och om drottning Sofia Magdalena i januari 1848. De litterära och stilistiska framställningsformerna för samma finska motiv varierade givetvis. Man kunde med en djärv generalisering tala om »läsning för finnar», »läsning för allmänheten», »läsning för fruntimmer» och »läsning för barn». Till den första gruppen hör de akademiska, historiska och politiskt betonade skrifterna, till allmänheten och offentligheten riktade sig Topelius genom Helsingfors Tidningar, till fruntimren genom sin lyriska produktion, och till barnen och deras föräldrar genom sagorna, som också uppvisar ett stundom markerat historiskt och patriotiskt-finskt innehåll.

66 Om Topelius »bildarkiv» i någon mån kan rekonstrueras utgående från planschverkens dittillsvarande motiv från Finland, kompletterade med egna tillskott och idéer, så kan hans »textarkiv» för inledningens olika partier och »Minnen» från olika landskap också delvis återskapas. Topelius texter för Finland framställdt i teckningar är kompilationer och ibland rena citat ur olika tryckta skrifter och källor. Ett visst allmänt inflytande från Geijers i Finland väl kända Svea rikes häfder (1825) kan ses i betoningen av mytologi och forntida trosföreställningar – hos Geijer asatron, hos Topelius Kalevala-världen – och av folklynnets och naturens betydelse för historien. Från sin akademiska horisont och som tidvis extraordinarie amanuens (1846–1851) vid Universitetsbiblioteket hade Topelius givetvis goda möjligheter att studera nyutkommen litteratur kring finsk historia och finska folket. Av de inhemska tidningarna innehöll Helsingfors Morgonblad under hela 1840-talet en jämn ström av uppsatser kring samma frågor som Topelius introducerar i Finland framställdt i teckningar. Redan 1839 behandlades i Morgonbladet t.ex. frågan om jämerna som finsk folkstam, Bjarmaland och Pohjola, Lappmarkerna och Imatra fors. Årgångarna 1840–1844 upptar en mängd finska runor och folkdikter översatta till svenska, en uppsats om folkskalden Paavo Korhonen, om biskop Thomas och hans tid, om Pohjola och Lappi och om slaget vid Porrassalmi 1789. Därtill behandlas Klubbekriget, den Kurckska adelsätten, Birkarlarna och den finska mytologin i allmänhet, allt teman som bearbetas av Topelius i texten till Finland framställdt i teckningar. Topelius utnyttjar också flitigt disputationslitteraturen, som vid denna tid ännu skrevs på latin. Hans lärare, historieprofessorn Gabriel Rein, hade skrivit avhandlingar om både jämerna, sum-folket och kvänerna. Studentnationernas tryckta album och övriga albumpublikationer, främst Fosterländskt album 1–3 (1845–1847) behandlar mycket ofta samma fosterländskt-historiska ämnen som Topelius introduktion till Finland framställdt i teckningar, likaså historiska ämnen av regionalt intresse, i uppsats- eller diktform.

67 Monografierna över historiska ämnen rörande Finland var fram till 1850-talet inte överhövan rik, och Topelius förefaller ha utnyttjat det som stod till buds. Allmänna översikter över landet och dess historia var Friedrich Rühs Finland och dess invånare, andra upplagan utkom tillökad och omarbetad av A. I. Arwidsson i Stockholm 1827. Tunelds Geographie öfver storfurstendömet Finland, som i tiden kompletterats med Porthans anmärkningar, hade ännu 1826 utkommit i en ny upplaga. Gabriel Rein hade 1843 utgett den första upplagan av Statistisk teckning af Storfurstendömet Finland, ursprungligen publicerad på tyska 1839 och ryska 1840.

68 Det mesta av akademibibliotekets historiska handskrifter hade förstörts vid Åbo brand 1827 men därefter inleddes utgåvorna av historiska handlingar rörande Finland, med tillskott från samlingarna i Sverige. Jacob Tengströms Handlingar till upplysning i Finlands kyrko-historie (1820–1827) fortsattes av W. G. Lagus med en ny följd 1836–1839. Edward Grönblad publicerade 1843–1846 en serie urkunder från 1500-talet och A. I. Arwidsson utgav i Stockholm 1846–1858 tio delar med källmaterial »till upplysning af Finlands häfder». Topelius anlitar också de på sin tid grundläggande biografierna över Johannes Gezelius d.ä. och d.y. av J. J. Tengström (1825, 1833), liksom hans Chronologiska förteckningar, en rik matrikel över universitetets personhistoria i Åbo. Matthias Akianders undersökningar av ryska rikets historia och hans studier i de ryska krönikornas vittnesbörd om Finlands äldsta historia hörde också till Topelius källmaterial. Under 1840-talets lopp förekom i den akademiska disputationslitteraturen många andra frågor som Topelius genast tog upp i sin framställning. Docenten K. K. Tigerstedt, som också var påtänkt som medverkande textskribent i Finland framställdt i teckningar, hade själv publicerat studier och urkunder om Per Brahes tid i Finland och om Finland och Finnarne före landets underkufvande (1846 resp. 1849–1850).

69 Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen började utges 1841 av Finska Litteratursällskapet, i form av digra årsvolymer. Här samlades ett stort antal historiska, topografiska, etnografiska och filologiska studier, som Topelius också flitigt citerade och anlitade. I de tre första numren ingick Gabriel Reins »Bidrag till Finska häfdeteckningens historia». Överhuvudtaget verkar Reins tryckta produktion och hans historiska föreläsningar ha utövat ett stort inflytande på Topelius, ännu under 1840-talet. Både Rein och Topelius utgick från den ännu då rådande uppfattningen, att de olika folkens historiska tid föregicks av en mytologisk, som kunde nås genom att anlita folkdiktning och sägner som historiska källor, med eller utan stöd av arkeologiska fynd.

70 Av otryckt källmaterial som bevaras i Nationalbibliotekets Topeliussamling (Coll. 244.111, »Historiska handskrifter») kan man anta att folkmängdstabellerna över födda och döda i Finland 1800–1840 eller över folkmängden i Finlands län 1815–1840, eller över »Productivitet, Dödlighet och Sedlighet» i Finland 1751–1800, över folkmängdens tillväxt i Finland 1795–1844 och utdragen ur Finlands tabellverk 1751–1805 har varit av betydelse för de statistisk-historiska uppgifterna i Finland framställdt i teckningar.

71 Topelius kompilatoriska metod vid sammanställandet av de inledande avsnitten till Finland framställdt i teckningar gör att textdelen inte bildar något enhetligt, genomarbetat verk, men det har trots detta många förtjänster, sett mot bakgrunden av sin egen tid. Här framläggs för första gången på svenska en översikt av »sagorna» rörande finnarnas och de finska folkstammarnas (bjarmernas, esternas, lapparnas, karelarnas, kvänernas och tavasternas) historia och mytologi, i enlighet med den finsknationella väckelse som drog in över den akademiska världen i Finland vid mitten av 1840-talet. Redogörelsen för Kalevaladiktningen i »Karelska Sagan» blir ett starkt stöd för den då nyligen (1841) utgivna första översättningen av Kalevala till svenska. Detta blir sammantaget en motsatt, annorlunda värld jämfört med den fornnordiska, »götiska» och norröna värld, som redan tidigare styrt de skandinaviska folkens historieuppfattningar. Topelius skriver artigt och korrekt också om svenskarna i Finland, och även kort om ryssarna under senare tid, men hans finska historisk-mytologiska väckelse dominerar inledningsavsnittet om folket. Sagor och historiska sägner från olika trakter förs samman, och de olika »minnena» för de enskilda landskapen lanserar också för första gången ett populärt galleri av historiska stormän för Finland och det finska folket, både kulturheroer och krigshjältar, ända fram till 1808–1809 års krig. Vi möter här biskop Henrik, biskop Hemming och Michael Agricola, Paul Juusten, Per Brahe, Gezelierna och Jacob Tengström, av krigargestalter Torsten Stålhandske och Arvid Wittenberg. Enligt 1800-talets sätt att personifiera historien ses de oftast som »de första», som stiftare och grundare av något nytt i landets historia. Krigsminnena från 1700-talet och 1808–09 återkallas ofta i de olika landskapen, och kända slagfält som Revolaks, Lappo, Oravais, Jutas och Porrassalmi avbildas på litografierna – något som måste ha varit ett särskilt uppdrag av Topelius till konstnärerna. Bearbetningen av minnena från finska kriget hade inletts under 1840-talet i ord och bild och samlades som känt 1848 i Runebergs Fänrik Ståls sägner.

72 Det som rubriceras som »Minnen» är inte enbart historiska, utan hänför sig ibland till samtiden: universitetets jubelfest 1840, Mustiala lantbruksinstitut eller de s.k. Wilckeska skolorna i Viborg; likaså var Saima kanal ännu under byggnad. En särskild samtida hommage riktar Topelius till Elias Lönnrot, vars födelsetorp Paikkari i Sammatti socken avbildas, utan namns nämnande, på en särskild plansch, »Torp i Sammatti». Urvalet av herrgårdar, järnbruk, industrier och övriga sevärdheter har också i många fall sitt särskilda aktualitetsintresse för 1840-talet. Till årtiondets historiografi hör ytterligare den systematiska antikvariska upptäckten av medeltida borgar och slott eller av deras ruiner, och intresset för de medeltida kyrkorna som historiska minnesmärken, börjande med Åbo domkyrka och dess fornminnen. I Sverige hade detta fornminnesintresse manifesterats bl.a. i planschverket Fordna och närvarande Sverige, utgivet av Ulrik Thersner, i flera delar från 1817 ända till 1867. Topelius ansluter sig också till en äldre tradition som tidigare utvecklats kring antikens minnesmärken i Grekland och Rom som fasta orienteringspunkter i historien under devisen ruina docent, »ruinerna lär oss».

73 Topelius framställningssätt i Finland framställdt i teckningar är den berättande, snabbt klippande och klistrande publicistens, men »textmagasinet» hålls trots allt samman av just sin omedelbara kontakt med tidens frågor, i litteratur, vetenskap och idébildning. Den starka tidsbundenheten har dock fått som följd att Finland framställdt i teckningar inte har blivit någon klassiker som text och aldrig tidigare utgetts i en ny upplaga eller utgåva på svenska. Eftervärldens intresse har främst riktats mot sortimentet av planscher, som bildar den första större, enhetliga bildsviten över Finland under 1800-talet. De som »Lokala Detaljer» rubricerade planschförklaringarna har tillsammans med planscherna utkommit i översättning till finska i en utgåva från 1978. En nyutgåva av planschdelen försedd med nyskrivna, bildtextartade förklaringar och en kortare introduktion utkom på finska 1995. I sin helhet är texten översatt till finska och bilderna återgivna i Maakuntien Suomi 1–3 1998.78Topelius, Zacharias, Vanha kaunis Suomi, Suomentanut Aarne Valpola, Hämeenlinna: Karisto 1978; Matti Klinge & Aimo Reitala (toim.), Maisemia Suomesta, Helsinki: Otava 1995; Linnilä (toim.), Maakuntien Suomi 1–3.

74 I biografin över Zacharias Topelius, i fjärde delen från 1924, behandlar Valfrid Vasenius Finland framställdt i teckningar i ett kapitel rubricerat »Förskola».79Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV, Helsingfors: Schildts, s. 347–350, 354–360. Här försöker Vasenius sammanfatta Topelius intresse för finsk runosång och historia som ett »flodsystem» med utlöpande och sammanflytande »stråtar» – ett begrepp som Topelius skapade för insjösystemen i Finland – som slutligen samlas i en »centralsjö» som söker sin väg mot oändlighetens hav. Vasenius karakteriserar Topelius »skaplynne» som främmande för all fackmässighet och systematik, »skrinlagd, registermässig och död kunskap», och framför i stället mångsidigheten, som i Finland framställdt i teckningar förenar geografi, historia, statistik och folksaga till en gemensam skildring. Detta, försöken att bli fri från begränsningar och lärdomsprål och att rikta en sammanfattande blick mot det oändliga, blir för Vasenius en nyckel till Topelius hela författarskap. I ett mera sentida ljus kan Topelius också ses som en mästare i att omtextualisera allt som han läst, sett och upplevat, i att förvandla samtidens frågor via historiens och folkdiktens värld till nya textslag för nya ändamål.

Forskningsöversikt

75 Finland framställdt i teckningar beskrivs ofta i studier över Topelius författarskap som ett av hans viktigaste fosterländska verk. Här redogörs i korthet för de centrala bidragen till forskningen om verket, utan att i detalj behandla det stora antalet översiktsverk med referenser till Finland framställdt i teckningar.

76 Historikern E. G. Palmén, som i två studier (1898 och 1899) behandlade Topelius som författare och historiker, ansåg att Finland framställdt i teckningar inte skall betraktas som en del av Topelius historiska skriftställeri, men att texten ändå har ett samband med det. Palmén framhöll att texten i högre grad än Topelius övriga produktion bygger på ett rikt och mångsidigt källmaterial – något som också betonas i flera senare studier. Planschverket som »en gång prisades» var sedan länge föråldrat, men i motsats till litografierna hade texten stått sig väl. Palmén var övertygad om att Topelius text även i framtiden kunde tjäna som en »skattkammare» för lokalhistoriker. Finland framställdt i teckningar och Topelius föreläsningar i historia var redan tillräckligt för att garantera Topelius namn ett evigt liv, fastslog Palmén.80Ernst Gustaf Palmén, »Z. Topelius historioitsijana», Valvoja 1898:2, s. 18; Ernst Gustaf Palmén, Z. Topelius oman ajan arvostelussa, Helsinki: Otava 1899, s. 21.

77 En för senare forskning grundläggande studie om Finland framställdt i teckningar presenteras i Eliel Vests Topeliusbiografi från 1905. Vest behandlar bl.a. de ekonomiska aspekterna på utgivningen, samtidigt som han placerar den i en historisk kontext. Han tolkar verket som synnerligen betydelsefullt för den spirande fennomanin kring mitten av 1800-talet då ett gemensamt fosterland inte ännu var ett etablerat begrepp bland den stora allmänheten. Vest beskriver Finland framställdt i teckningar som »en yttring af de vaknande fosterländska intressena» och räknar upp Topelius kvalifikationer för arbetet med »det fosterländska verket»: förmåga att popularisera, utvecklad prosastil, goda historiska insikter och god kännedom om landet. Vest intresserar sig också för initiativtagaren A. C. Öhman och för konstnärerna och litografierna, bl.a. kommenterar han bildernas varierande kvalitet.81Vest, Zachris Topelius, s. 97–100.

78 I Valfrid Vasenius Topeliusbiografi (1912–1930) tar Vasenius avstånd från historikern Oskar Ranckens uttalande om att Topelius redigerat texten till Finland framställdt i teckningar »ur materialier som äro tämligen allmänt tillgängliga».82Oscar Rancken i besvär till domkapitlet med anledning av att Topelius fick det lektorat i historia vid Vasa gymnasium som också Rancken hade sökt 1851; cit. efter Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning III, Helsingfors: Schildts 1918, s. 403. I likhet med Palmén, som hade framhållit att texten bygger på ett mångsidigt källmaterial, ansåg Vasenius att Finland framställdt i teckningar »grundar sig på personliga iakttagelser under resor och på upplysningar införskaffade från flere olika håll».83Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning III, s. 403.

79 Vasenius spinner vidare på Eliel Vests resonemang om verkets relevans för det allt mer framträdande intresset för nationell kultur, särskilt för språk och folkdiktning, bland de akademiska kretsarna i storfurstendömet. Han omtalar bl.a. Topelius beskrivning av Elias Lönnrots födelsehem Paikkari torp som »afspeglar såväl hans hänförelse för den finska folkdiktningen som ock hans lifliga känsla af förbindelsen mellan naturen och människans själslif». Vasenius summerar Finland framställdt i teckningar som en sammanhängande helhet, snarare än en sammanhängande historisk framställning.84Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV, s. 354–358.

80 I biografin Zachris Topelius. En biografisk skildring (1949) betonade Paul Nyberg dels förläggaren A. C. Öhmans centrala roll i utgivningen, dels den idéhistoriska bakgrunden till Finland framställdt i teckningar. Även om Nyberg visserligen nämnde Topelius medförfattare H. A. Reinholm tenderade han, liksom Eliel Vest, att aningen undervärdera Reinholms medverkan som författare. En värdefull iakttagelse gjorde Nyberg när han noterade Topelius intresse för den finska folkmagin.85Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949, s. 160–162; Vest, Zachris Topelius, s. 99.

81 Den första studien som i sin helhet ägnas Finland framställdt i teckningar är Marta Hirns pro gradu-arbete från 1950. Artikeln »Finland framställt i teckningar», baserad på denna undersökning, har blivit ett grundläggande verk om den grafiska illustrationskonstens historia i Finland.86Studien publicerades först som en artikel i Historiska och litteraturhistoriska studier 1950 och utkom 1988 i bokform med samma titel. Marta Hirn inleder med en omfattande genomgång av grafiska landskapsskildringar från 1500-talet fram till 1845. Hon behandlar även de utländska förebilderna ingående, vilket hjälper att placera Finland framställdt i teckningar i en bredare kontext.

82 Den tydligaste skillnaden i Hirns undersökning jämfört med tidigare arbeten är hennes fokus på litografierna i verket. Hon flyttade blickpunkten från text till bild, vilket hon bl.a. motiverade med Eliel Aspelins åsikt i dennes biografi om Werner Holmberg: »Vid sidan af konstföreningens stiftelse måste detta patriotiska företag anses för den vigtigaste tilldragelsen under denna konstens gryningstid.»87Hirn, »Finland framställt i teckningar», s. 63; citatet i Eliel Aspelin, Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890, s. 9. Marta Hirn omprövade Palméns åsikt att bilderna under tidens lopp hade förlorat sitt värde. Hon framhöll tvärtom att bilderna, tack vare deras sällsynta popularitet, på ett väsentligt sätt bidrog till att utveckla det finländska konstlivet.88Hirn, »Finland framställt i teckningar», s. 86.

83 Olof Mustelin omtalade i Studier i finländsk historieforskning 1809–1865 (1957) i korthet Finland framställdt i teckningar. Han framhöll att verket »meddelade flere ortshistoriska notiser av värde» och att Topelius »lediga framställningssätt bidrog till att hans teorier vunno stor spridning».89Olof Mustelin, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, SSLS 361, Helsingfors 1957, s. 156. Enligt Mustelin är Finland framställdt i teckningar ett bevis på att Topelius inte helt förnekade existensen av finska folkets historia före 1809, vilket han 1843 hade antytt i föredraget »Äger Finska Folket en Historie?».90Topelius höll föredraget vid Österbottniska avdelningens årsfest den 9 november 1843; det publicerades sedan i avdelningens ströskrift Joukahainen 1845. Topelius avsikt att genom sitt skriftställeri skapa en länk mellan landets historia och dess folk framförs som en central punkt i Mustelins studie.91Mustelin, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, s. 270–271. Topelius eftersträvade en syntes, ofta färgad av romantiken, menade Mustelin. I en artikel skriven till hundraårsminnet av utgivningen beskrev Jouko Tolvanen likaså verket som ett exempel på tidens romantiska bildningsideal.92Jouko Tolvanen, »’Finland, framstäldt i teckningar’. Eräs suomalaisen kirjan historian satavuotismuisto», Kirjapainotaito 1952, 250–252.

84 Litografierna i Finland framställdt i teckningar gavs ut i en kolorerad utgåva 1987 med nyskrivna bildtexter och en inledning av Matti Klinge och Aimo Reitala. Klinge och Reitala underströk att Finland framställdt i teckningar tillsammans med den tonsatta »Vårt land» på ett avgörande sätt bidrog till att Finland började betraktas som ett separat land och som ett fosterland.93»Vårt land» publicerades första gången i Fosterländskt album 1847 och tonsattes av Fredrik Pacius 1848. Klinge och Reitala belyser även verkets betydelse som geografisk studie. Topelius gestaltning av Finland som ett land omslutet av vatten, mellan öst och väst, men framför allt som ett nordiskt land lyfts fram som ett centralt tema. Topelius framträdande intresse för geografi noterades redan 1918 av Bernhard Estlander, som i studien »Topelius som historiker. Studier och reflexioner» hävdade att det uttryckligen var i Finland framställdt i teckningar som detta intresse tog form.94Bernhard Estlander, »Topelius som historiker. Studier och reflexioner», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. 121. Klinge och Reitala sammanfattade verket som en banbrytande presentation av Finland och som ett slags förarbete för Topelius ännu mer inflytelserika Boken om vårt land (1875).95Klinge & Reitala, Maisemia Suomesta, s. 7–11.

85 I verket Idyll och hot om Topelius politik och idéer framhåller Matti Klinge att Topelius »historisk-statistisk-etnografisk-geografiska insats» till stora delar har fallit i glömska p.g.a. att texten till Finland framställdt i teckningar konsekvent har utelämnats i senare upplagor. Klinge påpekar att framställningen ändå har haft en lång verkningshistoria, och nämner bl.a. att skildringen av vattenvägarna, som är en central del av verket, har levt kvar som en »kunskapstradition som på ett alltför effektivt sätt inpräntades i många generationer».96Matti Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius. Hans politik och idéer, Stockholm/Helsingfors: Atlantis/Söderströms 2000, s. 231. Det nydanande sättet hos Topelius att uppfatta landet som en organisk helhet anser Klinge direkt eller indirekt influerat av den franske historikern Jules Michelet, eller mer allmänt av fransk forskning. Klinge ser också Topelius historielärare vid universitetet Gabriel Rein – som hade ett brinnande intresse för statistik – bakom Finland framställdt i teckningar.97Klinge, Idyll och hot, s. 228–233. Se även Matti Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana, SKST 1 285, Helsinki 2010. Influenserna är för övrigt ett tema som diskuteras i de flesta studierna om verket. Åsikterna om vilken inspirationskälla som var viktigast pendlar ofta mellan G. H. Mellins Sverige framstäldt i teckningar (1837–1840) och Ulrik Thersners Fordna och närvarande Sverige (1817–1867).

86 Allan Tiitta har i sin avhandling Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede (1994) och i presentationen »Finland framstäldt i teckningar» i verket Maakuntien Suomi (1998) studerat Topelius som geograf. Tiitta lyfter fram Topelius som central gestalt i etablerandet av geografin som vetenskap i Finland. Han poängterar att Topelius i Finland framställdt i teckningar inte enbart för första gången sammanställde sin kännedom om Finlands geografi till en helhet, utan att han även fäste stor uppmärksamhet vid olika geografiska fenomen i landskapsskildringarna.98Allan Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147, Helsinki: Suomen tiedeseura 1994, s. 79.

87 Tiitta fäster även uppmärksamhet vid Topelius och försynstanken, som spelade en stor roll i Topelius tankevärld. I Finland framställdt i teckningar uttrycktes den i tanken att Gud genom att placera det finska folket på de nordligaste breddgraderna har gett det i uppgift att hjälpa de mera missgynnade finskbesläktade folken att uppnå en högre civilisationsgrad. Detta hänger samman med att Topelius vid mitten av 1800-talet hade anammat uppfattningen att Finlands enda hopp för framtiden låg i utvecklandet av landets kultur. Finland framställdt i teckningar bör studeras i ljuset av detta.99Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 863.

88 I presentationen »Finland framstäldt i teckningar» tar Tiitta fasta också på litografierna. Han diskuterar valet av verkets bildmotiv och den konflikt som finns mellan bild och text, vilken han antar främst bero på att Topelius och konstnärernas visioner avvek från varandra. Eftersom källmaterial saknas har det inte kunnat fastställas hurdana anvisningar konstnärerna fick, men uppenbarligen var t.ex. Johan Knutson en man som gick sina egna vägar, konstaterar Tiitta.100Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 878.

89 Allan Tiitta menar, liksom Marta Hirn, att Finland framställdt i teckningar inte lanserade någon ny epok i den finländska landskapskonstens stilhistoria. Dess betydelse som ideell inspirationskälla är däremot betydande. Verket bidrog till att skapa en uppfattning om nationellt värdefulla landskap, samtidigt som det lade grunden för ett från höjder betraktat insjölandskap; ett landskap som blev föremål för den nationella identifikationen och ett dragplåster för turismen.101Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 878.

90 I Kuvitettu maa. Suomen kansallisten maisemakuvastojen rakentuminen studerar Maunu Häyrynen hur uppsättningen av landskapsvyer (maisemakuvasto, landscape imagery) har påverkat uppfattningen om ett nationellt landskap. Häyrynen beskriver hur Topelius i Finland framställdt i teckningar medvetet lät tidigare producerat bildmaterial träda i den nationella ideologins tjänst. I Finland framställdt i teckningar smalt tidigare finländsk bildtradition samman – det »sublima» Lappland och landets »civiliserade» södra del presenterades som två sidor av en nationell helhet. Häyrynen menar att Topelius konstruerade sin uppsättning av landskapsvyer utgående från de historiska landskapen, vilkas lokala identiteter var grunden också för den nationella identiteten. Den regionala jämvikten var därför viktig. Representativiteten förverkligades i Finland framställdt i teckningar i högre grad än i tidigare försök av liknande karaktär, anser Häyrynen.102Häyrynen, Kuvitettu maa, s. 41.

91 Den populära nationella uppsättningen av landskapsvyer som Finland framställdt i teckningar gav upphov till behöll sin karaktär och struktur ända fram till början av 1900-talet. Det första skedet av en enhetlig finländsk uppsättning av landskapsvyer kan alltså karakteriseras som »topelianskt». Häyrynen lyfter vidare fram de »nya», för Topelius centrala, motiven som inte tidigare hade uppmärksammats i konstnärliga sammanhang. Sådana är bl.a. Lönnrots Paikkari torp, Österbottens slagfält och även i viss mån Kangasala. De har alla sin specifika betydelse för Topelius; han associerade Paikkari med den finländska stormanskulten, slagfälten med lokala historiska myter och Kangasala, i likhet med Punkaharju, med fosterländsk naturkult. Topelius lyfte också fram medeltida slott och ruiner, och historiska minnen förknippade med dem i högre grad än vad man har gjort i senare framställningar av det finländska landskapet.103Häyrynen, Kuvitettu maa, s. 76.

Noter

  1. 1Pierre Louis Moreau de Maupertuis gradmätningsexpedition 1736 och dess av Reginald Outhier illustrerade Journal d’un voyage au Nord, utg. i Paris 1744 är det bäst kända exemplet.
  2. 2Allmänt om äldre landskapsgrafik med motiv från Finland: Rainer Knapas & Pertti Koistinen, Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia (SKST) 552, Helsinki 1993.
  3. 3Utg. av Jouni Kuurne under titeln Sergejevin Suomi, Helsinki: Museovirasto 1994; svensk, engelsk och rysk text i separat häfte.
  4. 4Marta Hirn, Carl von Kügelgens resa i Finland 1818. En bildkrönika, Helsingfors: Frenckellska tryckeri ab 1965. Även tidigare publicerad i Finskt Museum 1963.
  5. 5Marta Hirn, »Finland framställt i teckningar», Historiska och litteraturhistoriska studier (HLS) 26 1950 (ny illustrerad utgåva 1988) är den grundläggande studien över de i Finland utgivna grafiska verken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt, med genomgång av dittills kända arbeten och källmaterialet till dem.
  6. 6Svensk titel: Berättelse om Kejsar Alexanders färd från Nissilä gästgifveri till staden Kajana under Hans Majestäts senaste resa uti Stor-Furstendömet Finland om sommarn år 1819, S:t Petersburg 1828.
  7. 7Om Helsingforsmotiven: Kerttuli Wessman, »Helsingforsmotiv i gamla grafikserier», Marja-Liisa Rönkkö (red.), Vårt Helsingfors. Bilder ur stadsmuseets samlingar från 1700-talets slut till 1900-talets början, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 1986, s. 26–83.
  8. 8Holger Nohrström, »Litografins banbrytare i Finland», Strövtåg bland böcker, Helsingfors: Söderströms 1935, s. 178–195; Verzeichniss der in der Bibliothek des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler vorhandenen Geschäftsrundschreiben über Gründung, Kauf, Verkauf usw. buchhändlerischer Geschäfte, Teil 2, Leipzig: Verlag des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler 1897, s. 23–24, 446. Se även Carl-Rudolf Gardberg, Boktrycket i Finland. Från Åbo brand till år 1918, Helsingfors: Helsingfors grafiska klubb 1973, s. 417–421.
  9. 9Hirn, »Finland framställt i teckningar» upptar också ett antal andra fristående litografier med motiv från Finland.
  10. 10Lena Johannesson, »Inledning», Lena Johannesson (red.), Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, Stockholm: Signum 2007, s. 13–15; Tomas Björk, »1800-talet», ibid., s. 56–57.
  11. 11Den danske konstnären Frederik Christian Kiærskous målningar för detta verk finns utgivna: Gustav Beijer (red.), Sverige framstäldt i taflor – om ett planschverk och dess förlagor, Malmö: Arena 2009.
  12. 12Zacharias Topelius–Emilie Lindqvist 27–28/4 1843, Coll. 244.98, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket.
  13. 13»Från Helsingfors», Helsingfors Tidningar 29/6 1844. Den skicklige tecknaren är troligen Johan Knutson, som tillsammans med August Mauritz Öhman (förläggaren Alexander Constantins bror) den 13 juli 1844 avreste från Borgå till Åbo för att »samla materialier» till Finland framställdt i teckningar. Knutson skulle »afteckna de skönaste och märkvärdigaste ställen vi komma öfver» och Öhman skulle samla in »hvarjehanda notiser om dem». Under resan bekantade de sig med bl.a. Sjundby, Svidja, Sjundeå kyrka, Ojamo, Fagernäs och Kustö. Se Rese-Anteckningar, s. 97–140, Coll. 244.108, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket. Anteckningarna är gjorda av Öhman och Knutson, och inbunda med annat material.
  14. 14Stig-Björn Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49. En studie i bokhandels- och förlagsförhållandena i Finland under 1840-talet», HLS 57 1982, s. 89–91 och 113. Om A. W. Gröndahl se Gardberg, Boktrycket i Finland, s. 8–12.
  15. 15Se förteckning över utkomna titlar på Öhmans förlag i Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49», s. 126–129.
  16. 16Se t.ex. Borgå Tidning 20/4 1850.
  17. 17Matti Klinge & Aimo Reitala (toim.), Maisemia Suomesta, Helsinki: Otava 1987, s. 7.
  18. 18Översättningen utgavs 1998, Kai Linnilä (toim.), Maakuntien Suomi 1–3, Helsinki: Tammi 1998.
  19. 19»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845.
  20. 20»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845.
  21. 21»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845.
  22. 22»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845.
  23. 23»Inrikes», Borgå Tidning 6/9 1845.
  24. 24»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845; Nyberg, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49», s. 107.
  25. 25»Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar», Borgå Tidning 30/8 1845.
  26. 26Litografierna utkom tillsammans med texthäften där innehållet saknade samband med de avbildade motiven. Med det sista häftet följde en innehållsförteckning för hela verket, där förläggarna numrerade planscherna som anvisning om hur de skulle placeras vid inbindningen.
  27. 27Helsingfors Tidningar 24/12 1845; Morgonbladet 8/1 1846; Helsingfors Tidningar 11/7 1846; Morgonbladet 28/9 1846; Morgonbladet 3/12 1846.
  28. 28Borgå Tidning 9/1 1847.
  29. 29Se t.ex. Ilmarinen 12/7 1849.
  30. 30Åbo Tidningar 15/3 1850
  31. 31Borgå Tidning 10/7 1852.
  32. 32»Bref om subskriptioner och historiska handlingar», Åbo Underrättelser 17/2 1847.
  33. 33»Till resp. Prenumeranter på Finland framställdt i teckningar», Helsingfors Tidningar 18/6 1851.
  34. 34»Inrikes», Åbo Tidningar 20/7 1852. Eftersom J. E. Öhmans anmälan inte ingår i de exemplar som granskats för denna utgåva återges här det i Åbo Tidningar publicerade textstycket: »Genom den tillökning i texten, hwartill den talrika prenumerationen beredt medel, erhåller allmänheten nu ett werk, som på 32 (i wanligt tryck motswarande 40 à 50) ark text erbjuder ej allenast en för både äldre och yngre personer nöjsam och nyttig, fosterländsk läsning, utan äfwen en ersättning för den ganska kännbara bristen på en Finsk Geografi. – Slutligen får jag anhålla, att, derest i de prenumererade exemplaren skulle yppas några brister, som på prenumerations-orten ej kunna afhjelpas, jag derom inom årets slut måtte blifwa underrättad, då det saknade genast skall erhållas; och torde de Herrar Prenumeranter, som hitintills dröjt att uttaga en del af sina häften, likaledes inom detta års utgång honorera sin namnteckning, helst jag efter nämnde tids förlopp anser mig frisagd från förbindelsen att på prenumerations-orterna hålla dem tillhanda det, som saknas.»
  35. 35Se »Till allmänheten».
  36. 36Allan Tiitta, »Topeliuksen Suomi», Maakuntien Suomi 3, s. 866; Eliel Vest, Zachris Topelius. En biografisk studie, Helsingfors: Söderströms 1905, s. 97.
  37. 37Breven finns i H. A. Reinholms arkiv i Museiverkets bibliotek.
  38. 38»Till resp. Prenumeranter på Finland framställdt i teckningar», Helsingfors Tidningar 18/6 1851.
  39. 39Z. Topelius–H. A. Reinholm 26/11 1851, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek.
  40. 40Z. Topelius–H. A. Reinholm 14/12 1851 och odaterat, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek.
  41. 41G. J. Nyman, H. A. Reinholm, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1906, s. 28.
  42. 42Se t.ex. st. 52 i »III. Satakunda», st. 28 i »IV. Nyland» och st. 3 i »VI. Savolaks».
  43. 43Breven är i medeltal endast några rader långa. De har uppenbarligen förmedlats mellan författarna, som båda var bosatta i Helsingfors, av en »springpojke».
  44. 44Z. Topelius–H. A. Reinholm 15/1 1852, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek.
  45. 45Eftersom den ursprungliga utgivningstidtabellen inte höll kom J. E. Öhman och Topelius dock överens om att portot endast skulle ersättas för den tidigare utsatta tiden. Se J. E. Öhman–Z. Topelius 11/5 1852, Coll. 244.61, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket.
  46. 46Tiitta, »Topeliuksen Suomi», s. 866.
  47. 47J. E. Öhman–Z. Topelius 11/5 1852, Coll. 244.61, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket.
  48. 48»Också några ord om ’Finskt biografiskt lexikon’», Åbo Tidningar 29/3 1853.
  49. 49Yrjö Jäntti, Werner Söderström Osakeyhtiö. Viisikymmenvuotinen kustannustoiminta 1878–1928 I, Porvoo: WSOY 1928, s. 55.
  50. 50Finlands Allmänna Tidning 15/4 1853.
  51. 51»Frenckellska Bokhandelns breflåda», Åbo Underrättelser 14/4 1857.
  52. 52Jäntti, Werner Söderström Osakeyhtiö, s. 55.
  53. 53»Åbo», Åbo Underrättelser 25/1 1853.
  54. 54J. E. Öhman–H. A. Reinholm 19/10 1852, Bref från åtskilliga personer, kapsel 107, Henrik August Reinholms arkiv, Museiverkets bibliotek; Johan Aulén, Pietari Hannikainen, A. W. Lindgren, A. W. Jahnsson, Jakob Schroderus, Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista, Turku: J. W. Lillja ja Kumpp. 1863– 1866, s. III.
  55. 55Hirn, »Finland framställt i teckningar», 1950, s. 81; Aulén et al., Kuvia ja kuvaelmia Suomen maakunnista, s. III.
  56. 56»Finlands litteratur 1845», Morgonbladet 8/1 1846.
  57. 57»Inrikes», Åbo Tidningar 10/1 1846.
  58. 58Saima 22/1 1846 [»Af ’Finland framstäldt i Teckningar’ …», s. 1].
  59. 59»Taidetta ja kirjallisuutta», Kanava. Sanansaattaja Wiipurista 1/7 1846.
  60. 60»Muistutuksia», Suometar 30/11 1847.
  61. 61»Inrikes Nyheter», Morgonbladet 28/9 1846.
  62. 62»Inrikes: Helsingfors», Helsingfors Tidningar 30/9 1846.
  63. 63»Inrikes Nyheter», Morgonbladet 3/12 1846.
  64. 64»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.
  65. 65»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.
  66. 66»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.
  67. 67»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.
  68. 68»Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5.
  69. 69Om Topelius, Finland framställdt i teckningar och det finländska landskapet: Maunu Häyrynen, Kuvitettu maa. Suomen kansallisten maisemakuvastojen rakentuminen, SKST 834, Helsinki 2005, s. 75–76, 141–143, 172–173; Maunu Häyrynen, »Hur landskapsbildspråket definierar det nationella rummet», Inkeri Pitkäranta & Esko Rahikainen (red.) Det finländska landskapet. Olika synvinklar inom landskapsforskningen, Helsingfors universitetsbibliotek, utst. katalog 2002, s. 34–41; Tiitta, »Topeliuksen Suomi», s. 842–927.
  70. 70Betr. deras reseberättelse, se not 13.
  71. 71Den engelska konstlitteraturen upptar ett stort antal studier över det pittoreska, grundläggande är Christopher Hussey, The Picturesque: Studies in a Point of View, London: Putnam’s 1927; Malcolm Andrews, The Search for the Picturesque, Aldershot: Scolar Press 1989 och John Dixon Hunt, Gardens and the Picturesque, Cambridge (Mass.): The MIT Press 1992. Om Linnerhielm särsk. Eva Nordenson, Mitt förtjusta öga. J. C. Linnerhielms voyages pittoresques i Sverige 1787–1807, Malmö: Arena 2008, särsk. s. 32–36.
  72. 72Bref under resor i Sverige, Stockholm 1797; Bref under nya resor i Sverige, Stockholm 1807 och Bref under senare resor i Sverige, Stockholm 1816.
  73. 73Jukka Ervamaa, »Taiteilijoiden Suomi», Maakuntien Suomi 3, s. 842–927. Biografiska uppgifter om konstnärerna i anslutning till Katalog över teckningsförlagorna till litografierna i denna utgåva. Se även Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926 och Aimo Reitala, »Matkustus Suomessa», Ars-Suomen taide 3, Helsinki: Otava 1989, s. 125.
  74. 74Om Holmbergs liv och verk: Aimo Reitala, Werner Holmbergin taide, Helsinki: Otava 1986.
  75. 75Fredrik Berndtson, Notiser om Helsingfors, Helsingfors: Wasenius 1845, s. 25–26.
  76. 76Bildframställningarna över Imatra fors har utretts i detalj i Sven Hirn, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokal begränsning, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten 1958, s. 134–135, 229–233.
  77. 77Alexander Wulffert, Helsingfors-Souvenir, Helsingfors: Simelius 1846, s. 67.
  78. 78Topelius, Zacharias, Vanha kaunis Suomi, Suomentanut Aarne Valpola, Hämeenlinna: Karisto 1978; Matti Klinge & Aimo Reitala (toim.), Maisemia Suomesta, Helsinki: Otava 1995; Linnilä (toim.), Maakuntien Suomi 1–3.
  79. 79Valfrid Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV, Helsingfors: Schildts, s. 347–350, 354–360.
  80. 80Ernst Gustaf Palmén, »Z. Topelius historioitsijana», Valvoja 1898:2, s. 18; Ernst Gustaf Palmén, Z. Topelius oman ajan arvostelussa, Helsinki: Otava 1899, s. 21.
  81. 81Vest, Zachris Topelius, s. 97–100.
  82. 82Oscar Rancken i besvär till domkapitlet med anledning av att Topelius fick det lektorat i historia vid Vasa gymnasium som också Rancken hade sökt 1851; cit. efter Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning III, Helsingfors: Schildts 1918, s. 403.
  83. 83Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning III, s. 403.
  84. 84Vasenius, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning IV, s. 354–358.
  85. 85Paul Nyberg, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949, s. 160–162; Vest, Zachris Topelius, s. 99.
  86. 86Studien publicerades först som en artikel i Historiska och litteraturhistoriska studier 1950 och utkom 1988 i bokform med samma titel.
  87. 87Hirn, »Finland framställt i teckningar», s. 63; citatet i Eliel Aspelin, Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890, s. 9.
  88. 88Hirn, »Finland framställt i teckningar», s. 86.
  89. 89Olof Mustelin, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, SSLS 361, Helsingfors 1957, s. 156.
  90. 90Topelius höll föredraget vid Österbottniska avdelningens årsfest den 9 november 1843; det publicerades sedan i avdelningens ströskrift Joukahainen 1845.
  91. 91Mustelin, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, s. 270–271.
  92. 92Jouko Tolvanen, »’Finland, framstäldt i teckningar’. Eräs suomalaisen kirjan historian satavuotismuisto», Kirjapainotaito 1952, 250–252.
  93. 93»Vårt land» publicerades första gången i Fosterländskt album 1847 och tonsattes av Fredrik Pacius 1848.
  94. 94Bernhard Estlander, »Topelius som historiker. Studier och reflexioner», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. 121.
  95. 95Klinge & Reitala, Maisemia Suomesta, s. 7–11.
  96. 96Matti Klinge, Idyll och hot. Zacharias Topelius. Hans politik och idéer, Stockholm/Helsingfors: Atlantis/Söderströms 2000, s. 231.
  97. 97Klinge, Idyll och hot, s. 228–233. Se även Matti Klinge, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana, SKST 1 285, Helsinki 2010.
  98. 98Allan Tiitta, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147, Helsinki: Suomen tiedeseura 1994, s. 79.
  99. 99Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 863.
  100. 100Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 878.
  101. 101Tiitta, »Finland framstäldt i teckningar», Maakuntien Suomi 3, s. 878.
  102. 102Häyrynen, Kuvitettu maa, s. 41.
  103. 103Häyrynen, Kuvitettu maa, s. 76.


Textkritisk redogörelse och utgivarändringar

Grundtexten

92 Texten har etablerats efter ett exemplar i den Jörgensenska samlingen i Svenska litteratursällskapets bibliotek; Finland framställdt i teckningar, signum Jörg. M25895. Exemplaret innehåller ett omtryck av det första arket (s. 1–8), där tryckfel har korrigerats och titeln har ändrats till Finland framställdt i teckningar, från Finland framstäldt i teckningar. Uppgift om censors imprimatur – tryckningstillstånd – saknas i det första trycket, men ingår i omtrycket. Texthäftena utkom åren 1845–1852. Censor var Gabriel Rein.

93 Grundtexten har kollationerats mot tre exemplar, av vilka två tillhör Nationalbiblioteket och ett Svenska litteratursällskapet i Finland. Förutom omtrycket av det först utkomna arket påträffades ingen tryckvarians.

94 Textdelen består av 32 ¼ ark i tvärkvartformat. Arken är inte numrerade och någon kollationeringsformel har därför inte kunnat göras. Det första arket och ytterligare ett halvt ark (s. 125–128) är tryckta på papper som har blivit mycket brunare än inlagan i övrigt. Texten är satt i två spalter och omfattar 258 sidor. Formatet i exemplaret för grundtexten är 22,1 × 29,6 (höjd × bredd). De 120 litografierna är tryckta på s.k. litografipapper, avsevärt tjockare än inlagans. Litografierna i de fyra exemplaren för grundtext respektive kollationering är inbundna efter texten, i huvudsak i den följd som anvisas i innehållsförteckningen till verket. Förteckning över subskribenterna har inte påträffats i något av de undersökta exemplaren.

Manuskript

95 Manuskript av Topelius hand har inte påträffats. Däremot finns bevarade partier av Henrik August Reinholms arbetsmanuskript samt några korrektursidor. Dessa finns i Reinholms samling på Museiverket i Helsingfors. Sammanlagt är manuskriptsidorna 36 till antalet och i dem förekommer ändringar och strykningar av Reinholms hand. Vissa sidor har försetts med ett vertikalt streck över texten, möjligen för att beteckna att manuskriptet skrivits om.

96 Manuskriptsidorna gäller följande avsnitt: Mustiala lantbruksinstitut i Tavastland, Sjöslaget i Viborgska viken, Adam Wilke, Bojaren, Monrepos, Paul Juusten, anteckningar om Karelens socknar, familjen Blåfield, Palikais, Itis prästgård, Mieskomäki, Kronoborgs slott, Sommarnäs, Hiittis gård, Karstula, texten till Tavastehusplanschen och allmänna anteckningar om Tavastland, bl.a. om Jokkis, Humppila, Haga fornborg, häraden och en topografisk översikt. Texten avviker i vissa fall markant från den tryckta texten.

97 Korrektursidor finns för sidorna (i originalupplagan): 125, 126, halva s. 127 och halva s. 128. Några ändringar är införda av Topelius hand, samt kommentaren: »Om Faktorn är god och har inseende öfver korrekturet, behöfs intet reviderark.»

Rättelser enligt originalupplagans förteckning över fel 1Dessa rättelser finns i originalupplagans »Rättelser och Tillägg», s. 255. Här upptas också Topelius rättelser som ingår i grundtextens fotnoter. Dessa noter har inte tagits med i den etablerade texten.

98
Sida, spalt, rad
6v 21nordligare ← nordligarn
9h 20längd- och breddgrader ← breddgrader
10h 17i de tre östra länen ← i Wiborgs län
12v 18Ladoga och Saimen ← Ladoga
12h 24Finlands åar ← Finlands öar
13h 35sjöperspektiver ← sjöperspektivor
16v 8Hiienväkit ← Hiienväkit,
40h 34spegel ← spege
51v 16Lieksa (Pielisjärvi), ← Liekfa,
51v 17Kurkijoki (Kronoborg). ← Kurkijoki.
54h 35hafvet år 1157, ← hafvet,
55v 27större delen af Suomis ← hela Suomis
57v 25Magnus II ← Magnus I
58v 361695 ← 1619
61v 24Wiborgs stad ← Wiborgs län
65v 2418 stadsläkare ← 12 stadsläkare
65h 7Kronomagasiner ← Understödsmagasiner
71v 231680 till 1683 ← 1630 till 1683
72v 15soknarna Piikkis, Sagu ← soknarna Sagu
91v 29castesta ja ← castesta ita
99h 33Lencqvist ← Lennqvist
99h 35Lencqvist ← Lennqvist
100v 11Lencqvist ← Lennqvist
103v 24fyra och trettio ← fyra och tjugo
109v 23arrenderad af familjen ← tillhörig familjen
121h 181714 i Juli ← 1744 i Juli
134v 30(Messukylä, äfven Kivikirkko) ← (Metsäkylä)
134h 3På Taivalkunta halfö Nokia gård (T.) och midtemot Wik (B.). ← på Taivalkunda halfö samt på ena sidan Nokia gård (T.) och Wik (B.)
136v 12Tammerfors och Åbo ← Tammerfors och Tavastehus
136v 22(Wääksy, Favorin) ← (Favorin)
136h 133 famnar ← 5 famnar
150hv23Helsingar ← Helsinsingar
151v 33Melko ← Melkö
176h 26Louhivaara ← Lonhivaara
181v 4Rouhiaiset ← Rouhaiset
181v 17har i städerna bästa ← har bäst tillfälle
181h 4för Äyrämöiset ← för denna drägt
181h 28vokkivökki
181h 37men dess inbyggare lefver ← men lefver
182v 20(kaascha) ← (kaaska)
184h 18Kojosen poikaKajosen poika
187v 26Vuolle soknar ← Verolle socknar
187h 22Ilmes och TiurolaIllmes och Tjurola
188v 22(tjasovna) ← (tjusovna)
221v 3Nujakangas (Suikkis) ← Suikkis
225v 15Åren 1846, 1847 ← År 1843
225h 25Tuhkaniemi ← Puhkaniemi
229v 24hembyn Ritvala ← hembyn Ritvanen
230h 20staden ← staden.
233h 9Petäjävesi ← Pitäjävesi
234v 13hos andra menniskor sett skjul ← hos andra menniskor sitt skjul
248h 28Myllyranta ← Mytyranta
254h 33läneregleringen ← löneregleringen
259h 8enligt en obestyrkt ← en obestyrkt

Utgivarens ändringar gentemot originalupplagan

99 I utgåvan återges inte indrag i början av kapitel eller avsnitt. Bristfällig interpunktion har kompletterats av utgivaren. I meningen: Herrgårdar finnas i stor mängd; Helsinge ensamt har åtminstone 40, bland hvilka här endast må nämnas de gamla och stora egendomarne Härtonäs (Stjernscantz), Domarby med sina 5 stenhus (Kavaleff) Degerö (Rokassovskij), Gumtäckt (von Bonsdorff), […] har t.ex. ett kommatecken placerats efter (Kavaleff). Citattecken och interpunktion vid citat har normaliserats enligt nuvarande praxis, t.ex. har meningen: Derefter lade de under sig „svarta floden,„ foro längs den till „Wanaja,„ en befästad ort, […] ändrats till: Derefter lade de under sig »svarta floden», foro längs den till »Wanaja», en befästad ort, […].

100 Dubbla citattecken inom citat har ändrats till enkla citattecken. Mellanrum före skiljetecken återges inte. Återgivningen av sekel i grundtexten är konsekvensändrade så att t.ex. formerna 1600 talet och 1600:talet i samtliga fall har ändrats till 1600-talet. Återgivning av siffersekvenser med fyra siffror eller fler är likaså konsekvensändrade, t.ex. 2000 och 2,000 till 2 000. Spärrning är ersatt med kursiv, kursiv i grundtexten av enstaka främmande ord (franska) kvarstår som kursiv. I den digitala utgåvan är det möjligt att i ett visningsformat se utgivarens ändringar. Ett faksimil av det exemplar som använts för textetableringen ingår i denna utgåva.

101 Geografiska namnformer och personnamn är normaliserade enligt enkel majoritet bland beläggen (83 ändringar). Skrivvarianten NyCarleby (31 förekomster i grundtexten) har t.ex. genomgående använts i den etablerade texten i stället för varianten Ny-Carleby, som förekommer endast fyra gånger i grundtexten. Samma princip har även tillämpats på vissa ord i grundtexten som uppvisar stavningsvarians (75 ändringar). Det oftare förekommande Birkarlar har t.ex. etablerats som normalform i stället för Birkkarlar. Alla dessa ändringar är noterade i den fullständiga förteckningen över utgivaringrepp.

102 Litografierna i Finland framställdt i teckningar återges i denna utgåva inte som faksimil utan med följande ändringar rörande det grafiska utförandet och texterna:

103 – namnformerna för konstnärernas signeringar nedanför bildfältet till vänster har förenhetligats och litografianstaltens namn utelämnats

104 – bokstavsfel i ortnamn och motsvarande har korrigerats i enlighet med den övriga texten

105 – ramlinjerna och texternas typsnitt är förnyade

106 Litografiernas bildinnehåll är oförändrat. Katalogen över bildförlagorna upptar samtliga på litografierna tryckta texter enligt originalen.

Utgivaringrepp i grundtexten

107
Sida, spalt, rad
5v 24Qvenland ← Quenland
6h 8Tanaelf ← Tana-elf
6h 10Norge ← Norrige
6h 15Norge ← Norrige
6h 28parallela ← paralela
6h 35landtryggen ← landtrygen
7v 12parallela ← paralela
7v 23Päjäne ← Päjänä
7h 25Roine ← Roini
7h 27Päjäne ← Päjänä
9v 12millioner ← millioner,
10h 7Ivalojokis ← Ivolajokis
10h 12GamlaCarleby ← Gamla Carleby
10h 31aldrig ← alldrig
10h 32och ← oeh
11v 8starka ← starka,
11v 36ÖfverTorneå ← Öfver-Torneå
11h 37tid. ← tid
13v 3schakterna ← shakterna
13h 31insjövyer ← insjövuer
13h 31–32åter ← åtor
14v 22genom ← gennom
15h 15stränderna ← ständerna
15h 24Czaren ← Tzaren
16v 8Finnarnes ← Finnnarnes
17h 29Tadiberne ← Tadibeerne
19h 24Qvenerne ← Quænerne
21v 32åker?» ← åker?
22v 1slutligen ← slntligen
23h 8en ← eu
27v 1Pohjamön ← Pojamön
28h 17icke ← cke
29h 26berg ← herg
32v 3Päjäne ← Päjänä
32h 2söndrade sig. ← söndrade sig,
33h 24Qvener ← Quener
33h 37Qvenland ← Quenland
34v 32halsstarriga ← hallstarriga
34h 1ljudande ← ljudandande
34h 8GamlaCarleby ← Gamla Carleby
36v 9GamlaCarleby ← Gamla-Carleby
37h 32halsstarrighet ← hallstarrighet
39v 28inbyggare ← inbyyggare
40h 34spegel ← spege
41h 31ärter ← ärter-
42v 33Orihvesi ← Ohrivesi
42v 10uttrycker ← utrycker
42h 15delvis ← delsvis
44v 13nät, not ← nät not
44h 5Pojo viken ← Pojoviken
46h 18»Laukku-Ryssarna» ← »Laukku Ryssarna»
46h 36uppfinning ← uppfinnig
48v 14Hongatar ← Hongater
49v 25förvisas ← förvisades
49h 7mor» ← mor
51v 16Kides ← Kiides
52h 27Finnen ← Finnen,
55v 29Birkarlarne ← Birkkarlarne
56h 1240-årigt ← 40 årigt
56h 16och ← ooh
57v 7Kuustö ← Kuusto
58h 8–9dömdes ← dömdos
59h 9GamlaCarleby ← Gamla Carleby
60v 1Kuustö ← Kuusto
61h 201825, ← 1825.
65v 20I Helsingfors ← 1 Helsingfors
65h 11Tammerfors ← Tamerfors
65h 33består af 22 ← består 22
66h 10bränvinsarrenden ← bränvinsarenden
68v 9NyCarleby ← Ny-Carleby
69h 31öster ← Öster
75h 24NyCarleby ← Ny-Carleby
76v 25Piikkis ← Piikis
76v 37också ← ochså
76h 8Klostergatan ← Klöstergatan
77v 20Åbos ← Abos
78v 31ryktbara ← ryktkara
78h 19–20värdshus ← värdhus
78h 35mantal, ← mantal
78h 37Lielaks ← Leilaks
79v 3Saustila ← Saultila
79v 28Kakskerta ← Kaxkerta
81h 9vallfärdas ← valfärdas
84v 24också ← ochså
84h 35entreprenörer ← entrepenörer
86v 6för öfrigt ← föröfrigt
91h 19miecan ← meican
91h 24hiovat ← hivovat
91h 32Rothovius ← Rothovivus
94h 4benämnd ← berämnd
96v 1XII ← X1I
96v 35GamlaCarleby ← Gamla Carleby
96h 19Tengström ← Tengstöm
97h 16Kimito ← Kimitto
98v 10–11ängsligt ← änsligt
98v 23Tutschkoff I ← Tutschkoff 1
98h 18misslyckades ← mislyckades
100h 24socken ← sockken
102h 35Tynnelsö. ← Tynnelsö
105v 4Pälkäne ← Pelkänä
105v 17Ingen ← Jngen
105v 18rådhuset ← rådhuste
105v 27öfverborgmästare ← öfverborgmäsfare
107v 4förfärdigade ← förfördigade
108h 10Åbo ← Abo
109v 10indelningsverkets ← indelningsverket
109v 12Piikkis ← Piikis
110v 29bli ← bli,
115h 15Libelits ← Libelitz
116h 23landsvägen ← landssvägen
116h 27Wihiniemi ← Wihinimei
117v 7Punasuo ← Punasao
117h 13blåsmachin ← blåsmaschin
118h 24verst ← virst
119v 4riddaren ← riddaren,
120v 14och ← ocb
120h 2Vextriket ← Wextriket
120h 18Sverige ← Sverge
120h 32bortlämnas ← botlämnas
121v 4Helsotillståndet ← Helsotillsåndet
121h 3ryktbara ← rykbara
121h 20till ← til!
122h 3än ← än)
122h 4uppgjorde ← uppjorde
123v 33Pomponius ← Pomponins
123h 8Finströms ← Finnströms
124h 20sprungit ← sprnngit
126h 23Grelsby ← Grälsby
127h 2följd ← föijd
129v 25Päjänes ← Päjänäs
129h 5Tammerfors ← Tamerfors
129h 11Wanajanvuori ← Wanjanwuori
129h 29Murole ← Murola
129h 32Tammerfors ← Tamerfors
130v 2Roine ← Roini
130v 4Kyrönkoski ← Kyronkoski
130v 20Kjulo, ← Kjulo.
130h 2Tammerfors ← Tamerfors
130h 11Mag. ← Mag,
130h 26Euraåminne ← Eura Åminne
131v 6tavastländska ← tavastlänska
131v 18knappar. ← knappar,
131v 35ecklesiastikt ← ekklesiastikt
131h 7kappeli), ← kappeli)
131h 32Den ← Den,
133v 7tillbaka ← tiillbaka
133v 10Norregur». ← Norregur»
133v 12urminnes ← urminne
133v 34och den ← ochden
133h 26dess ← des
133h 35också ← ochså
134h 9famnars ← fammars
134h 20vackraste ← vakraste
134h 22sitt ← sit
134h 26Tammerfors ← Tamerfors
135v 3läderfabrik ← läderbabrik
135v 7Än större ← An större
135v 35machin ← maschin
135h 30Kyrofall ← Kyro-fall
136v 10Tammerfors ← Tamerfors
136v 31utomordentligt ← utmordentligt
137h 27hundra ← hnndra
138v 26icke ← ieke
139v 28kunna ← hunna
139h 9Birkarlarne ← Birkkarlarne
140v 3bösskott ← bössskott
141v 29Pälkäne ← Pelkänä
141h 7Roines ← Roinis
142h 6Ketvelenlahti ← Kelvelenlahti
143h 22Euraåminne ← Eura Åminne
145h 11Kügelgen ← Kugelgren
145h 24plötsligt ← plösligt
146h 17öfversättas ← öfsättas
147v 31Kymmene ← Kymene
147h 9Päjänes ← Päjänäs
148v 3föröddes ← förröddes
148v 20Mäntsälä ← Mentsälä
148h 1Helsinge, ← Helsinge.
148h 4båda; ← båda
148h 4aflägger ← aflaggar
148h 32Mäntsälä ← Mentsälä
149v 6Pohja), ← Pohja)
149v 15Linder), ← Linder)
149v 15äldsta ← älsta
149h 19Sverige ← Sverge
150v 3Wichtis ← W chtis
150v 17Rotkirch ← Rotkirk
150v 21Svedja ← Svidja
150v 22»Svedje-Clas» ← »Svidje-Clas»
150v 28Ojamo ← Ojam
150v 35Mäntsälä ← Mentsälä
150v 36Tuusula ← Tuusala
150h 7Hertonäs ← Härtonäs
150h 8(Kavaleff), ← (Kavaleff)
150h 13Mäntsälä ← Mentsälä
150h 29Nowgorods ← Novgorods
151v 6Johan III ← Johan IIII
151v 10Helsingfors; de ← Helsingfors; De
151v 23örlogs-, ← örlogs,
151v 37Helsingfors ← Helsingfors,
151h 19Arkadien, ← Arkadien
152h 18sjöekipagets ← sjöekipakets
153v 2416°, ← 16°
154v 8Öster-Svartö ← Öster-svartö
155v 31GamlaCarleby ← Gamla Carleby
155h 17bokhandel ← bokhanhandel
156v 16befintlig ← defintlig
156v 17de ← be
156v 19Liljendahls ← Liljendahls
156v 19kapell ← kapell
156v 19Koskenkylä ← Kosenkylä
156v 24Wahterpää ← Wahtenpää
156v 29Malmgård, ← Malmgård
156h 22Kymmenegårds län ← Kymmenegårdslän
159v 10genmälte ← gemälte
160h 5kronospanmål ← kronospannmål
161h 21Kinttula ← Kinttala
162h 25afbrände ← afbrända
168v 20Ingå ← Ingo
168v 25Skogby. ← Skogby
168h 17qvarlemnar ← qvarlemmar
170v 26Kaisaniemi ← Kajsaniemi
171h 30verst ← virst [två ändringar]
172v 21tie ← tieä
174h 15Nowgorod ← Novgorod
175v 6Pytterlaks ← Pyterlaks
175v 24territorialrubbning, ← territorialrubbning.
175h 8779 ← 779,
176v 19poeterne ← poëterne
176h 15Libelits ← Libelitz
177v 26Nowgorods ← Novgorods
177v 31silfvergrufvornas ← silfvergrnfvornas
177h 15Sakkola ← Sakkula
179v 13Libelits ← Libelitz
179v 29Kuolemajärvi ← Kuolimajärvi
179v 37Spanmålen ← Spannmålen
179h 3spanmål ← spannmål
181v 33Sakkola ← Sakkula
181h 30Värttänä ← Vättänä
183v 19det ← dett
183h 21ställen ← sällen
184v 4poetiskt ← poëtiskt
184v 7–8Wiborgska ← Viborgska
185h 8Wiborgsbon ← Viborgsbon
186h 8Olsufieff ← Olsusieff
186h 10längre ← ’längre
186h 23Kuolemajärvi ← Kuolimajärvi
186h 32Kuolemajärvi ← Kuolimajärvi
187v 4(Suursaari), Biskopsö (Piisari eller Kykisaari), ← (Suursaari). Biskopsö (Piisaari eller Kykisaari)
187h 23VI. ← V1.
187h 9Kyyrölä ← Hyyrölä
187h 13S:t Andreæ ← S:t Adreæ
187h 21Pyhäjärvi ← Pykäjärvi
187h 23VI. ← V1.
188v 33Libelits ← Liebelits
188v 34Polvijärvi ← Palvijärvi
189v 16Mohla ← Moola
193h 1Detaljer ← detaljer
194v 8famnar ← fammar
195v 16Nowgorods ← Novgorods
195h 71847 ← 1847,
197h 23Stupischin ← Stupeschin
198v 12Lafermières ← Latermierés
198h 23Czar ← Zar
199v 31blott ← bott
200h 10Rouhialan ← Rouhealan
201v 17labyrinther, ← labyrinther
204v 22till ← tili
205v 2(Tiurala, Laurola ← (Tiurala Laurola
205h 25kyrka ← kyr a
206v 18Ilomants ← Ilamants
208v 22Haukivesi ← Haukavesi
208v 23Pihlajavesi ← Pihlasvesi
208h 4Päjänes ← Päjänäs
210h 19blott ← hlott
211v 6Kuolimojärvi ← Kuolimajärvi
212v 12Louhivesi ← Louhuvesi
213v 5nejders ← neiders
213v 12Puruvesi ← Purovesi
213v 18och ← ock
213v 32(Hurus) fors ← (Hurus)fors
213v 34man till ← man lemnar till
213h 30Idensalmi ← Iidensalmi
213h 34III ← II1
214v 20silfver ← sifver
214v 33Idensalmi ← Iidensalmi
214v 34Idensalmi ← Iidensalmi
214h 2Idensalmi ← Iidensalmi
214h 33att finna ← af finna
215v 1Idensalmi ← Iidensalmi
216h 10Kuolimo ← Kuolima
216h 24Kuolimo ← Kuolima
216h 25Kuolimo ← Kuolima
217v 1Kuolimo ← Kuolima
217v 18Idensalmi ← Iidensalmi
217h 8Idensalmi ← Iidensalmi
218v 15Idensalmi ← Iidensalmi
218v 29insjöstränder ← insjöstrander
219h 26underhåll ← nnderhåll
220h 32versts ← verts
222h 8golfvet ← goifvet
224v 34en ← eu
225v 20färdas ← fårdas
227v 14-kala), ← -kala)
227h 1Tehinselkä ← Tähikselkä
227h 13Ithis ← Iittis
228v 22jemförelse ← jemnförelse
230v 34Ithis ← Iittis
230h 1Wuohijärvi ← Wuojärvi
230h 2Ithis ← Iittis
230h 4Ithis ← Iittis
230h 34Ithis ← Iittis
231v 7Anianpelto ← Anjanpelto
231v 11Mukkula ← Mukkola
231v 17Ithis ← Iittis
231v 18Kimola ← Kimmola
231v 20fors ← fors’
232h 1III ← II1
235v 23skulle ← skulie
238v 11XII:s ← XI1:s
238v 27Mervi ← Märve
238h 1Detaljer ← detaljer
239v 22Ithis ← Iittis
239v 28Ithis ← Iittis
239v 30Ithis ← Iittis
239h 6Wuohijärvi ← Wuojärvi
239h 27Ithis ← Iittis
240v 3Ithis ← Iittis
240h 15Kiikala ← Kiikkala
241h 16Mervi ← Märve
243v 28Hämeenmäki ← Häämeenmäki
244h 9Kyynämöinen ← Kyymämöinen
244h 10Kuhnama ← Kuhmama
246h 12nejonögonen ← nejnögonen
247h 34Nerpes ← Närpes
248h 26Kiehimänjoki ← Kiehämenjoki
248h 27Kiehimänsuu ← Kiehämensuu
249h 1Muddusjärvi ← Muddusjäyri
249h 32före ← för
250v 2Juslenii ← Julenii
256v 34Köklot ← Koklot
257h 16Peräseinäjoki ← Peräsäinäjoki
258v 31också ← ochså
258h 17Lappojoki ← Lappoki
259h 9härkomst. ← härkomst,
261v 14GamlaCarleby ← G:Carleby
261v 18GamlaCarleby ← G:Carleby
261v 29GamlaCarlebyboer ← G:Carlebyboer
261v 30Kallankari ← Kallankaari
261v 33GamlaCarleby ← G:Carleby
261v 34Kallankari ← Kallankaari
263v 25högresta ← högesta
264v 23NederTorneå ← Neder Torneå
264v 33ÖfverTorneå ← Öfver Torneå
266v 2GamlaCarleby ← G:Carleby
266v 29ÖfverTorneå ← Öfver Torneå
266h 32också ← ochså
267v 32Ett enkelt ← En enkelt
268h 35GamlaCarleby ← G.Carleby
272h 11Detaljer ← detaljer
273h 24NyCarleby ← Ny-Carleby
274h 19September ← Septemtember
275h 12också ← ochså
276v 2grundläggning ← grundläggnlng
277h 4general ← gegeral
277h 26Kihimänsuu ← Kiehämensuu
281v 22Forstén ← Forsten

108 Ordet byggnad, som i grundtexten är skrivet både med enkelt och dubbelt g (gäller även böjningsformer och sammansatta ord), har normaliserats till den oftare förekommande formen med dubbelt g. Normaliseringar har gjorts på följande textställen:
41v 32, 47h 1, 48h 1, 77v 9, 77v 26–27, 77h 3, 78v 18–19, 82v 4, 82v 31, 82h 15, 82h 19, 83h 34, 84h 15, 106v 21, 106h 6, 106h 11, 106h 21, 109v 17, 110h 3, 113v 29, 113v 30, 120v 7, 128v 31, 131v3, 131v 20, 135v 14–15, 137v 19, 137h 6, 137h 11, 137h 13, 143h 15–16, 144v 28, 152v 37, 152h 12, 152h 26, 153h 14, 155v 11, 158h 8, 158h 12, 168v 11, 169h 32, 170v 5,170h 7, 171v 9, 180h 14, 198v 1, 213v 25, 257v 35.

109 Återgivning av siffersekvenser med fyra siffror eller fler är likaså konsekvensändrade, t.ex. 2000 och 2,000 till 2 000. Spärrning är ersatt med kursiv, kursiv i grundtexten av enstaka främmande ord (franska) kvarstår som kursiv. Dessa ändringar upptas inte i denna förteckning.



Kommentarer

Finlands administrativa indelning

110 När Finland framställdt i teckningar utkom bestod storfurstendömet Finland av åtta län. Finlands status från 1809 som en del av det ryska imperiet hade inneburit ett antal förändringar i landets regionindelning. År 1812 bildades Viborgs län efter att det s.k. Gamla Finland (de delar av Finland som avträddes till Ryssland i samband med fredssluten 1721 och 1743) återförenades med det övriga Finland. I samband med att Nikolaj I förnyade Finlands regionförvaltning delades Nylands och Tavastehus län 1831 i två skilda län. Kymmenegårds län fick namnet S:t Michels län, och Savolax och Karelens län blev Kuopio län. De övriga länen var Åbo och Björneborgs län med Åland, Vasa län och Uleåborgs och Kajana län. Länsförvaltningen leddes av landshövdingar, från 1837 med benämningen guvernörer.

111 Länen var indelade i härad vilka var kronofogdarnas, häradsskrivarnas och häradshövdingarnas tjänsteområden. Häraden i Finland var så stora att de delades in i förvaltningssocknar, där kronolänsmannen var den högsta tjänstemannen. Redan under medeltiden hade två från varandra åtskilda parallella sockenindelningar uppstått, kyrk-och förvaltningssocknarna. De för skatteuppbörd och ting upprättade förvaltningssocknarnas betydelse kom dock att överskuggas av kyrksocknarna. Viktigare var församlingsautonomin med dess sockenstämmor. Kyrksocknarnas gränser följde de naturliga gränserna i större utsträckning än förvaltningssocknarna, och de uppfattades ofta som de egentliga sockengränserna.

112 Till kyrksocknarna, alltså till de av en kyrkoherde ledda moderförsamlingarna, hörde vanligtvis kapell. Inom lokalförvaltningen var städerna och landsbygden skilda från varandra, till häraden och förvaltningssocknarna hörde endast socknarna, medan städerna hade egen förvaltning. Städernas högsta tjänstemän var borgmästarna.

Judiciell indelning

113 För rättskipningen var landet indelat i tre hovrättsdistrikt: Åbo, Vasa och Viborg. Under hovrätterna hörde lagsagor, som bildades av domsagor bestående av tingslag. Hovrätternas högsta tjänstemän var presidenterna, medan lagsagorna leddes av lagmän och domsagorna av häradshövdingar.

Ecklesiastik indelning

114 Fram till 1850 var Finland indelat i två stift, vilka vart och ett leddes av en biskop och ett domkapitel. Till Åbo ärkestift hörde 21 prosterier, och till Borgå stift 16 prosterier. Prosterierna (kontraktsprostarnas tillsynesområden) var indelade i pastorat, som leddes av kyrkoherdar. Prebenden var pastorat vars inkomst utgjorde lön till en person med tjänst på annat håll i kyrkan eller inom skolväsendet. År 1850 grundades Kuopio stift, och verksamheten inleddes följande år.

115 Kapellen var vanliga kyrkliga enheter inom en större kyrksocken (moderförsamling). De uppkom vanligen då långa avstånd till församlingskyrkan ledde till stora olägenheter. Kapellförsamlingen hade en egen kyrkobyggnad (kapell) och egen präst (kaplan).

Skolor och välgörenhetsanstalter

116 De offentliga lägre skolorna för allmän bildning stod under förvaltning av biskoparna och domkapitlen i Åbo och Borgå; skolväsendet hade nyordnats genom en förordning av den 21 juni 1841. Enligt denna förordning fanns i Åbo ärkestift gymnasier i Åbo och Vasa, därtill fem högre elementarskolor, som inrättats i stället för de tidigare trivialskolorna, (Åbo, Tavastehus, Björneborg, Vasa, Uleåborg). Lägre elementarskolor fanns närmare 20, i stiftets städer. Till »Folk-Skolor» räknades under 1840-talet Bell-Lancasterskolorna i Åbo, Vasa och vid Orisbergs bruk, de s.k. Ahlmanska sockenskolorna i Birkala, Messuby och Kangasala och de pedagogier som verkade på särskilda bruksorter i västra Nyland. Under domkapitet lydde också söndagsskolor i Åbo, Nystad och Kajana.

117 I Borgå stift fanns tre gymnasier, i Borgå, Viborg och Kuopio, fem högre och elva lägre elementarskolor. Folkskolorna och undervisningsinrättningarna för de lägre samhällsklassernas undervisning inom Borgå stift var delvis andra än i Åbo ärkestift: växelundervisningsskolan, en flickskola och en småbarnsskola i Helsingfors, en skola för värnlösa flickor i Borgå, s.k. sockenskolor med sockenskolmästare fanns i stort antal. Fruntimmersskolor fanns av gammalt i Viborg och Fredrikshamn, nya inrättades i Åbo och Helsingfors.

118 Undervisningsspråket i skolorna var i allmänhet svenska. Enligt 1841 års förordning infördes svenskan i stället för tyskan också som skolspråk i Viborgs län, dock så att undervisning i vissa ämnen också framdeles kunde ske på ryska.

119 Socknarna var förpliktigade att stå för de fattigas underhåll, i städerna fanns särskilda fattigförsörjningsanstalter och arbetsinrättningar. För lösdrivare och vanartade personer fanns i vissa städer tvångsarbetsinrättningar eller s.k. arbets- och korrektionshus. Till fattigvården räknades också skolorna för fattiga gossar eller flickor, vissa småbarnsskolor samt söndagsskolorna för hantverkslärlingar, som fanns i de större städerna. För ämbets- och tjänstemän som tagit avsked fanns anslagna pensioner, enligt tjänstetidens längd. Änkor och oförsörjda barn efter civila eller militära ämbetsmän och universitetets personal hade särskilda s.k. änke- och pupillkassor för sitt underhåll. Prästerskapets och ecklesiastikstatens pensioner var därtill ordnade med statligt stöd till en egen kassa.

Måttenheter

120 aln fram till 1887, när metersystemet togs i bruk, användes i Finland längdmåttssystem baserade på den svenska alnen och den ryska alnen parallellt. Den ryska alnen arsjin var 71,12 cm, och den svenska 59,3 cm.

121 centner handelsvikt, 100 skålpund (425 kg).

122 famn svensk 1,78 m, rysk 2,134 m.

123 fjärding för torra varor en åttondedels tunna (18,32 l), för våta varor och nedsaltad fisk m.m. fjärdedelen av en tunna (36,64 l).

124 fot 0,297 m.

125 kappe rymdmått för torra varor, omkring 4,6 l.

126 kappland 1⁄32 tunnland, 154,3 m².

127 kubikfamn 5,65 m3.

128 lispund 1⁄20 skeppund = 20 skålpund = 8,502 kg.

129 lod som viktualievikt 1⁄32 skålpund = 13,3 g, som myntvikt 13,16 g.

130 läst enhetsmått för fartygs dräktighet, 1 läst = ca 2 448 kg.

131 mark viktenhet, 208–211 g.

132 pud rysk viktenhet, 16,38 kg.

133 skeppund ca 170 kg.

134 skålpund 425 g.

135 spann ortsvis varierande rymdmått för torra varor, ca 73 l.

136 svensk mil motsvarade 1665–1889 10 688,54 m.

137 tum längdmått, svensk tum motsvarade 2,474 cm (enligt 1665 års system). Efter 1809 togs i Finland även rysk tum i bruk, som motsvarade 2,54 cm.

138 tunna 146,6 l.

139 tunnland ytenhet som betecknar den areal som besås med en tunna utsäde, 4 937 m².

140 verst längdenhet som i Finland motsvarade 1 069 m, medan den ryska versten motsvarade 1 066 m.

Vanliga förkortningar

141
afl.aflidne
d:odito
d.ä.det är
daler k:mtdaler kopparmynt
f.fot
g. st.gamla stilen (enligt den julianska kalendern)
k. s.kopek silver
k.kapell, pluralform kk.
k.kopek
l. c.lat. loco citato, i det [tidigare] citerade stället
mtl.mantal
n. st.nya stilen (enligt den gregorianska kalendern)
p.fi. pitäjä, socken
Rdr.riksdaler
R. S.rubel silver
Rub. B.rubel banco
Rub. B:co Ass.rubel banco assignationer
Rub. s. m.rubel silvermynt
Rub. S:rrubel silver
s. m.samma månad
s.socken
s:nsocken
st.stilen (syftar antingen på den julianska eller på den gregorianska kalendern)
th.tillhörande
tills.tillsammans
t:landtunnland
t:rtunnor
t:rifi. tunturi, fjäll
v.verst

142 Vid translitterering av ryska ord följdes på 1800-talet tysksvensk stavning: t.ex. tschuder och kaascha.

143 Följande särskilda form-och stavningsvarianter återges här, tillsammans med nu gängse former. De upptas inte bland ordförklaringarna: flottor – flottar, förkrympter – förkrympt, galar – gal, gångor – gånger, hafra – havre, humla – humle, långs – längs, mäster – master, nedgrafna – nedgrävda, råkor – råkar, saltpeter – salpeter, skrindar – skrindor, skara – skare, skjäl – säl, slotter – slåtter, stimmar – stim, ströming – strömming, tjäru – tjära, tälgsten – täljsten.

Katalog över bildförlagorna

144 Katalogen upptar


145 – litografiernas tryckta rubrik och uppgift om konstnären

146 – den litografiska anstaltens återkommande namn (alltid nedanför bildfältet t.h.): Lith. u. Druck v. Adler u. Dietze in Dresden upptas ej

147 – rubriker, signeringar och påskrifter återges med kursiv; snedstreck (/) anger radindelning

148 – samtliga teckningar är utförda på papper

149 – litografiernas löpande nummer 1–120 förekommer ej på litografierna eller bland teckningarna, tillfogade här som stöd för katalogisering och hänvisningar.

Förkortningar

150
fec.fecit, utförd av
del.delineavit, tecknad av
pinx.pinxit, målad av
sign.signerad
t.v.till vänster
t.h.till höger
AKonstmuseet Ateneum, Helsingfors, med efterföljande inventarienummer
FFiTFinland framställdt i teckningar
NBNationalbiblioteket, Helsingfors

151 Ateneums inventarienummer, vanligen på teckningarnas baksida nedtill t.h. återges i förenhetligad form, för originalteckningarna i kursiv. Teckningarnas mått: bladet / bildfältet i cm.

Konstmuseet Ateneums samlingar, Helsingfors

152 Från konstnären Johan Knutsons sterbhus inköpte Finska konstföreningen 14/11 1899 en portfölj med 52 teckningar, av vilka följande 31 är förlagor till Finland framställdt i teckningar, till litografierna nr 2, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 25, 50, 51, 52, 53, 56, 74, 93, 102, 103, 105, 107, 108, 109, 110, 111. Nr 93 utförd av Magnus von Wright.

153 Ett annat inköp skedde 22/5 1908 från borgmästaren E. Öhmans sterbhus med Antellska delegationens medel (A 838:1–31, 31 teckningar av Johan Knutson, Magnus von Wright, P. A. Kruskopf, Lennart och Torsten Forstén samt Jacob Boström för sammanlagt 800 mark, Antellska samlingarna, inköpsbeslut nr 449): teckningsförlagor till litografierna nr 16, 26, 27, 30, 36, 37, 46, 61, 62, 64, 66, 70, 71, 78, 85, 88, 90, 92, 94, 95, 96, 98, 100, 104, 112, 113, 114, 117, 118, 119, 120.

Museiverket, Helsingfors

154 Museiverket, Tikkanens samling, avser den samling som med Antellska delegationens medel inköptes 19/2 1943 genom bokhandlaren Eric Olsonis förmedling av arkitekt Robert Tikkanen: 62 stads och landskapsvyer samt några folklivsbilder (59 originalteckningar och tre litografier). Samlingen härstammade från professorskan Emilia (Lilli) Tikkanens kvarlåtenskap och härrör förmodligen – genom släktförbindelser – antingen från bergmästaren och litografen Fredrik Tengström eller från tidningsredaktören m.m. Paavo Tikkanen. De verkar ha varit avsedda för Finland framställdt i teckningar – eller ett motsvarande verk – men har aldrig litograferats.

155 Under arbetet med denna katalog påträffades en teckning som verkar vara Knutsons originalteckning till Laukko (bild 28) i Museiverkets bildsamlingar, utan proveniensuppgifter.

156 Teckningsförlagorna till Finland framställdt i teckningar och anslutande bildmaterial utges 2011 av Petja Hovinheimo som en separat volym med titeln Finska vyer. 1840-talets storfurstendöme i bilder. Suomalaisia näkymiä. 1840-luvun suuriruhtinaskunta kuvissa, av Svenska litteratursällskapet i Finland (SSLS 748). Bildmaterialet tillgängliggörs även här.

Katalog över bildförlagorna

1 ÅBO SLOTT J. Knutson illustration

157 Originalteckningen saknas.

158 I Johan Knutsons skissbok ingår en skiss över Åbo slott tagen från en annan riktning men i stort sett på samma avstånd som litografin i FFiT. A I 637:3.

159 Oljemålningen Åbo slott i Nationalmuseum (Inventarienr 93066, 17 x 29,5 cm) avbildar slottet från samma håll som i skissboken.2Satu Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin». Johan Knutson maisemankuvaajana 1840−1899, pro gradu-avhandling 1999, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet, bild 32 (orig. Museiverket, Historiska bildarkivet). Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


2 ÅBO DOMKYRKA J. Knutson fec. illustration

160 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 14 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Åbo Domkyrka. På baksidan oval blå stämpel: Finska konstföreningen. / Helsingfors, nedtill i mitten: Åbo Domkyrka.

161 A I 636:20.

162 Jfr litografin: molnen enbart antydda.

163 Knutson har utfört två andra vyer över observatoriet och domkyrkan i Åbo, litograferade 1841 och utg. av G. O. Wasenius, motiven är här avbildade på närmare håll och sedda från staden.3Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», s. 26–27, bild 18 och 19. Den svenska konstnären Carl Johan Fahlcrantz besökte Åbo 1841 och målade då två Åbovyer (i privatsamling). Efter dem utförde Johan Cardon 1844 i Stockholm litografier i stort format, Åbo från södra sidan och Åbo från norra sidan (bildfältet 38 × 49 cm, i Museiverket tre exemplar av vyn från norr, inventarienr T52).


3 KUUSTÖ-RUINER J. Knutson illustration

164 Originalteckning saknas, litografin ingick enligt bildförteckningen inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


4 BAGARLA / och en del af Runsala J. Knutson fec. illustration

165 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J; Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Bagarla / och en del af Runsala. Upptill t.v. med blyerts: Reso [överstr.] På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten: Bagarla och en del af Runsala.

166 A I 636:40.

167 Jfr litografin: de tre korna i annan ställning, skeppet är på väg åt annat håll och i bakgrunden skymtar ett litet fartyg. Personen i förgrunden bär käpp; himlen ej utarbetad.


5 ARTUKAIS J. Knutson fec. illustration

168 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Artukais, spår av utstruken påskrift Artukais i blyerts. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

169 A I 636:32

170 Jfr litografin: båten inte lika fylld av folk och stenarna mindre utarbetade.

171 I Helsingfors stadsmuseums kolorerade exemplar av FFiT saknas denna litografi.


6 KUKKAROKIVI J. Knutson fec. illustration

172 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kukkarokivi, överstruket med blyerts: Kukkarkivi. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

173 A I 636:39.

174 Teckningen mycket lik litografin.


7 NÅDENDAL J. Knutson fec. illustration

175 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 14 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Nådendal. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

176 A I 636:35.

177 Jfr litografin: himlen ej utarbetad.


8 ZVIDJA J. Knutson del. illustration

178 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Zvidja, upptill t.v.: Pargas [överstr.]. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten med tusch: Zwidja.

179 A I 636:41.

180 I den fransk- och tyskspråkiga utgåvan 1853 står det Zwidja, vilket har korrigerats i bildtexten.

181 Stenarna till vänster ej utarbetade på teckningen, himlen annorlunda utförd.


9 SKÄLÖ J. Knutson. illustration

182 Originalteckningen saknas. Denna litografi ingick enligt bildförteckningen inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


10 KANKAS J. Knutson del. illustration

183 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kankas. På baksidan i mitten Finska konstföreningens stämpel.

184 A I 636:36.

185 Teckning och litografi mycket lika.


11 LEMSJÖHOLM J. Knutson fec. illustration

186 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Upptill i mitten: Taket rödh, gaf. gul.Röda, nedtill i mitten med tusch: Lemsjöholm. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

187 A I 636:34.

188 Himlen ej utarbetad.

189 En version av samma motiv, utförd av Knutson i olja (63 × 77 cm) finns i privat ägo.4Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 36, bildfört. nr 37.


12 WILLNÄS J. Knutson del. illustration

190 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Willnäs. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

191 A I 636:22.

192 Jfr litografin: roddarnas spegling i vattnet mindre tydlig, små skillnader ifråga om himlen.


13 STRÖMSHOLM J. Knutson. illustration

193 Originalteckningen saknas. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


14 TYKÖ J. Knutson. illustration

194 Originalteckningen saknas. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


15 BJÖRKBODA J. Knutson. illustration

195 Originalteckningen saknas. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


16 JUVANKOSKI PAPPERSBRUK M. von Wright del. illustration

196 Originalteckning, sign. nedtill t.v. i blyerts: M. v. Wright. del. Blyerts, 22 × 14 / 20 × 12,5 cm. Nedtill i mitten med tusch: Juvankoski Pappersbruk. På baksidan t.v.: (45), nedtill i mitten.: Luult. v.lta 1846.

197 A II 838:19.

198 Teckning och litografi mycket lika.

199 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning 31/7 1846 tecknad i Helsingfors, efter en målning från 18445Magnus von Wright, Dagbok 1841−1849, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 3, SSLS 600:3, Helsingfors 1999, s. 290. (möjligen samma som nr 20 i Aune Lindströms verkförteckning från 1932).6Aune Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, Helsinki: Otava 1932, verkfört. nr 20.


17 WIURILA J. Knutson. illustration

200 Originalteckningen saknas. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


18 KASTELHOLMS RUINER J. Knutson fec. illustration

201 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 19,5 × 25 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Kastelholms Ruiner. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

202 A I 636:18.

203 Himlen ej utarbetad, på vattnet mindre tydliga speglingar. En vimpel i båtens mast.

204 I Knutsons skissbok finns ett flertal skisser av Kastelholm, tagna från annan riktning än litografin. A I 637:1. Knutson återkom 1871 till motivet i en oljemålning av Kastelholm (privat ägo, 44 × 59 cm).7Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 37, bildfört. nr 34. Vyn tagen från samma håll, men från andra sidan av sundet.

205 Louis Belanger hade under sin resa i Finland även avbildat Kastelholms ruiner i två bilder, återgivna i Voyage pittoresque de la Suède.8Louis Belanger, Voyage pittoresque de la Suède, Stockholm 1802. Belangers vy av ruinen är fastare komponerad och tagen från en annan riktning.9Också plansch nr 7 i Étienne Bourgevin Vialart de Saint-Morys, Voyage pittoresque de Scandinavie: cahier de vingtquatre vues, avec descriptions, Londres: Cox, fils & Baylis 1802. Exemplar i Museiverket, historiska bildarkivet.

206 A. F. Skjöldebrand avbildade Kastelholms ruiner under sin resa 1799, teckningen utgavs som akvatint i Voyage pittoresque au Cap Nord.10Anders Fredrik Skjöldebrand, Voyage pittoresque au Cap Nord, Stockholm 1802, plansch nr II. Avståndet till ruinen är i stort sett detsamma men utsikten är tagen närmare bron (bildfältet 26 × 42,5 cm).


19 SUNDS KYRKA J. Knutson fec. illustration

207 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Sunds Kyrka, med blyerts: Sunds Kyrka [överstr.]. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

208 A I 636:29.

209 Himlen ej utarbetad.


20 BOMARSUND JEMTE SKARPANS / BEFÄSTADE KASERNER J. Knutson fec. illustration

210 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 20,5 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Bomarsund jemte Skarpans / befästade kaserner, med blyerts: Bomarsund [överstr.]. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

211 A I 636:33.

212 Jfr litografin: i roddbåten två roddare, himlen enbart antydd.


21 MILITÄR HOSPITALET / på Prestö J. Knutson fec. illustration

213 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Militär hospitalet / på Prestö. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten: Militär hospitalet / på Prestö.

214 A I 636:30.

215 Jfr litografin: fågeln på stubben vänd åt annat håll.


22 RAUMO J. Knutson fec. illustration

216 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra kanten, 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Raumo. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

217 A I 636:11.

218 Jfr litografin: molnen olika, mindre utarbetade.


23 WUOJOKI J. Knutson fec. illustration

219 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts, 22 × 28 / 12,5 × 20 cm. Nedtill med tusch: Wuojoki. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

220 A I 636:31.

221 Jfr litografin: mannen i roddbåtens för i annan ställning med en längre stav, inga moln.


24 KAUTTUA JERNBRUK M. von Wrigt del. illustration

222 Originalteckningen saknas.

223 Utförd enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning 6/8 1846 »efter en 1842 gjord teckning».11von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291.


25 BJÖRNEBORG J. Knutson fec illustration

224 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra kanten, 14,5 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med tusch: Björneborg. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

225 A I 636:26.

226 Jfr litografin: korna i förgrunden, i den närmaste roddbåten endast en roddare, båtarna vid stadens strand alla utan passagerare, himlen ej utarbetad.

227 I Nationalmuseums samlingar ingår en skärm, där Knutsons vy över Björneborg är utförd i olja i betydligt större format (inventarienr 41-1:1744).


26 KYRO FORS M. v. Wright del. illustration

228 Originalteckning, sign. nedtill t.h. med bläck: M. v. Wright p. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra kanten, 15 × 21 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kyro fors. På baksidan nedtill i mitten: 41 / Luult. v.lta 1846.

229 A II 838:18.

230 Himlen ej utarbetad.

231 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning tecknad efter på platsen 8/9–9/9 1846 gjorda skisser.12von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 300. Tre teckningar av Kyrofors av Magnus von Wright i Ateneum:

232 – A I 34:54: upptill i mitten: Kyro Fors. Tavastkyro, t.h.: 46, nedtill t.v.: 8:de Sept. 1846. Blyerts på skissboksblad (27 × 34 cm).

233 – A I 34:55: nedtill t.v.: 9:de Sept. 1846, upptil t.h.: 47. På baksidan: Kyro fors – / Tavast Kyro Socken. Blyerts på skissboksblad (27 × 43 cm).

234 – A I 33:9: nedtill t.v.: 9:de Sept. 1846, i mitten: Förgrund till Kyro Fors. Blyerts på skissboksblad (27 × 37,5 cm). På samma blad skisser av getter, som von Wright använde som förgrundsstaffage för förlagan till litografin över Fagervik.

235 A. F. Skjöldebrand utförde våren 1799 åtminstone tre akvareller från Kyrofors.13Nationalmuseum, Stockholm. Två av dem publicerades som akvatinter i Voyage pittoresque au Cap Nord (bildfältet 26 × 45 cm): planscherna IV. Kyro fors (sedd nerifrån), graverad av J. F. Martin, samt V. Kyro fors (från vänstra stranden), graverad av M.R. Heland.

236 Kyrofors har avbildats, sedd motströms från vänstra stranden i Voyage pittoresque de Scandinavie (bildfältet 13 × 18 cm).14Plansch nr 8 i Saint-Morys, Voyage pittoresque de Scandinavie. Bilden är markerad »L. Belanger pinxit», men det är troligen en fri kopia utförd av Joseph Acerbi av Skjöldebrands vy.15Skjöldebrand, Voyage pittoresque au Cap Nord.

237 Carl von Kügelgen utförde 1818 en tuschlavering, och efter den en lavering i sepia 182116Eremitaget, S:t Petersburg. som var förlaga för litografin i Vues pittoresques de la Finlande.17Carl von Kügelgen, Vues pittoresques de la Finlande, S:t Petersburg 1824. Bildfältet 30,5 × 40,5 cm, nedtill t.h.: C. v. Kügelgen. 1823. Museiverkets samlingar 32100:338.

238 En litografi från 1820-talet, utförd i Paris: Kyro fors, sign. Villeneuve del. (14,5 × 21,5 cm).18Exemplar i Ryska Nationalbiblioteket, S:t Petersburg; Rainer Knapas & Pertti Koistinen, Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa, SKST 552, Helsinki 1993, s. 154.

239 Marta och Yrjö Hirn har i Runeberg och hans värld publicerat en litografi av F. Davignon från 1830-talet, text på tyska: Ansicht von Kyro in Finnland.19Marta och Yrjö Hirn, Runeberg och hans värld, Helsingfors: Schildts 1937, s. 78, bild 138.

240 Barthélemy Lauvergne avbildade Kyrofors sedd något längre uppströms från vänster på en litografi (bildfältet 24,5 × 41,5 cm) som publicerades i Paul Gaimards Voyages de la Commission scientifique du Nord.20Paul Gaimard, Voyages de la Commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe, pendant les années 1838, 1839 et 1840 (Atlas historique et pittoresque, Tome deuxième), Paris 1842. Den föregicks av en litografi med en Vue de Village de Kyrö (vyn daterad 22/10 1839); forsen förefaller att skymta i bakgrunden.

241 I Ateneum en vy av Kyrofors av P.A. Kruskopf, akvarell och tusch (34,5 × 20 cm). A I 472:10. Kruskopf utförde möjligen vyn för Finska vuer, men den förblev olitograferad, bara 12 litografier utkom. Enligt Aimo Reitala skulle denna vy vara från mitten av 1840-talet.21Aimo Reitala, Werner Holmbergin taide, Helsinki: Otava 1986, s. 47.

242 Johan Knutson utförde 1848–1849 en oljemålning över Kyrofors, uppenbarligen den första i sitt slag (privatsamling, olja på duk, 62 × 74,5 cm),22Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin », bild nr 40. avbildad i Aimo Reitala, Werner Holmbergin taide.23Reitala, Werner Holmbergin taide, verkfört. nr 39. Av denna finns också en annan version (privatsamling, olja på duk, 44 × 59 cm).24Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, s. 186, verkfört. nr 23. Enligt Reitala är också detta arbete av Knutson.25Reitala, Werner Holmbergin taide, s. 47.

243 Werner Holmbergs tidiga målning Kyro fors 1854 (olja på duk, 110 × 102 cm, A I 90) upprepar samma grundkomposition. Holmberg hade besökt forsen men målningen utfördes i Düsseldorf efter P. A. Kruskopfs ovan nämnda vy.


27 UTSIGT IFRÅN KAUNIAIS M. v. Wright del. illustration

244 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, beskuren i vänstra och högra nedre hörnet, 14 × 20,5 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Utsigt ifrån Kauniais. På baksidan nedtill i mitten: 37 / Luult. v.lta 1846.

245 A II 838:17.

246 Himlen ej utarbetad.

247 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning utförd i september 1847 i Helsingfors, efter skisser på Kauniais 14/9–15/9 1846.26von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 301, 353.

248 I skissbok A I 34:62: 14 Sept. 1846 Suoniemi K:ll af Karkku, på baksidan: Utsigt från ett fönster på Kaunias. Suoniemi S:n. Med skallinje, t.h. ett hörn av en byggnad som saknas på litografin.

249 I skissbok A I 34:63: 15:de Sept. 1846 Kauniais – Suoniemi K:ll af Karkku S:n, på baksidan även utkast till avbildning av Kulju gård.

250 I skissbok A I 34:64: 15:de Sept. Kauniais vid Kulovesi – Suoniemi K:ll af Karkku S:n.


28 LAUKKO J. Knutson fec. illustration

251 Orginalteckning, sign. nedtill t.v.: J Knutson, i mitten påskrift: Laukko. Blyerts, beskuren i vänstra och högre nedre hörnen, 22 × 13,5 / 20,5 × 13 cm, vikt på mitten på samma sätt som de flesta övriga originalteckningar. På baksidan i mitten: 710 [understr.] / Rönnqvist / 23.12 / 34 aivan tummaa /225:-/ruskea /3 [otydl.] marg. / pahvista / liimat. päälle.

252 Museiverket, Helsingfors (Historiska bildarkivet, inventarienr 10000:3292).


29 KOIVOLA VIK AF NÄSIJÄRVI [ej sign. på litografin] illustration

253 Originalteckningen saknas.

254 I Museiverket: KOIVOLA WIK / (af Näsijärvi), litografi

255 19 × 29,5/13 × 20 cm, sign. nedtill t.v.: F. Liewendal Lith:, t.h.: F. Tengström Impr: upptill t.v.: VHM, t.h.: SHM. Litografin tryckt före 1845.


30 PYYNIKKÖWUORI A. Lindeström fec. illustration

256 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med tusch/bläck: af [överstr.] A. Lindeström [tillfogat av annan hand]. Blyerts, beskuren i vänstra och högra nedre hörnen, 16 × 20,5 / 14 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Pyynikkö-wuori.

257 A II 838:30.

258 Jfr litografin: två änder vid vassruggen till vänster, ovanför sluttningen till vänster fyra flygande fåglar. Utflyktssällskapet på berget: barnet kunde snarare vara en flicka än litografins mera gossaktiga gestalt.

259 Av Magnus von Wright: Thermopyle i närheten av Tammerfors. Skissboksblad, blyerts, påskrift upptill t.v.: Sept. 1846, t.h.: 45. Dramatisk vy mot sjön. A I 34:53.

260 Även Barthélemy Lauvergne utförde en vy från Pyynikki för P. Gaimards Voyages de la Commission scientifique du Nord: Les Thermopiles (Environ de Tammerfors), med ett annat landskap.


31 TAMMERFORS / (fabrikerna) Lennart Forstén fec. illustration

261 Originalteckningen saknas.

262 Lauvergne gjorde 1839 en teckning, som litograferades av Sabatier för Voyages de la Commission scientifique du Nord: Ville de Tammerfors (bildfältet 26,5 × 41 cm). Bilden är tagen ungefär från samma huvudriktning, men har en dramatisk, stor sten i förgrunden och byggnadsbeståndet är avvikande.

263 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckningar var han i Tammerfors 5/9–7/9, 9/9–10/9 och 15/9–16/9 1846 och utförde skisser också av Hatanpää och Pyynikki.27von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 299 ff.

264 Av Magnus von Wright: Tammerfors, två skissboksblad i blyerts (27 × 34,5 cm). Skissen är närapå identisk med den publicerade litografin. Nedtill t.v.: MvW 1846 – 5/9, upptill t.h.: 42. A I 34:50. Den andra skissen med påskrift upptill t.v.: 6de Sept. 1846, upptill t.h.: 43. A I 34:51.

265 Magnus von Wright utförde senare, 1861 akvarellen Tammerfors, akvarell och blyerts på papper, 47 × 67 cm. A I 36:2.


32 ETT FISKARTORP VID RILAX J. Knutson illustration

266 Originalteckningen saknas.


33 HANGÖUDDS BÅK J. Knutson illustration

267 Originalteckningen saknas.


34 FISKARS P. A. Kruskopf illustration

268 Originalteckningen saknas; utförd efter Kruskopfs egen litografi i Finska vuer 1837.

269 I Ateneum en akvarell/blyerts på papper, nedtill i mitten: Fiskars ifrån Stallsbacken (21 × 34,5 cm). AI 472:153.28Erik Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf. Teckningslärare och litograf, pro gradu-avhandling 1953, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet, nr 83 i verkförteckningen. Samma bildvinkel, i förgrunden en skiss av en fröken i schäs. Med rutnät, för Finska vuer. Avvikelser fr. litografin i FFiT: två brukssmeder till vänster på vägen, två mamseller i schäs till höger.


35 BILLNÄS J. Knutson illustration

270 Originalteckningen saknas.


36 FAGERVIK M. v. Wright del. illustration

271 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, 14 × 21,5 / 12,5 × 21 cm. Nedtill i mitten med bläck: Fagervik, på baksidan i mitten t.h.: 43. / Luult. v.lta 1846.

272 A II 838:16.

273 Himlen ej utarbetad.

274 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning 27–28/9 1846 tecknad i Helsingfors efter en på platsen 11/8 1846 gjord skiss.29von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 293. Studier av getter, se Kyro fors, A I 34:2. I von Wrights skissbok A I 34:16: skiss från Fagervik, påskrift: 11. aug. 1846. I skissboken A I 34:15: 11 aug. 1846 Kalt Berg, på baksidan: Fagerviks Bruk / Ingo S:n.


37 EKENÄS M. v. Wright del. illustration

275 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. von Wright del. Blyerts, 15 × 21 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Ek[tillfogat e]näs, på baksidan nedtill i mitten med blyerts: 44 / med bläck Ekenäs, nedtill t.h.: Luult. v.lta 1846.

276 A II 838:11.

277 Himlen ej utarbetad.

278 Tecknad enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning i september 1846 [obs!] i Helsingfors efter en på platsen 11/8 1846 gjord skiss.30von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 293, 304.

279 I Magnus von Wrights skissbok A I 34:17: Ekenäs, upptill t.v.: 11. aug 1846. om aftonen.

280 Carl von Kügelgen har också avbildat Ekenäs i Vues Pittoresques de la Finlande, men från ett helt annat väderstreck.


38 ETT TORP VID WALKIJÄRVI I SAMMATI KAPELL J. Knutson illustration

281 Originalteckningen saknas.

282 Knutson utförde två versioner av motivet i olja.31Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bilderna 34 och 35, bildfört. nr 35 och 36. Bägge i olja på duk och signerade nedtill t.v.: J. Knutson (den ena 18 × 26 cm och den andra 33,5 × 53,5 cm). Av fotografier att döma i hög grad identiska med varandra och med den publicerade litografin.

283 Enligt Mauritz Öhmans reseanteckningar besökte han tillsammans med Knutson platsen omkring den 20/7 1844: »Det är Walkjärvi sjö – det är Paikari torp – det är Lönroths födelseort. – Torpet besittes nu af L:s svägerska emot 26 Rbl årlig ränta och lyder under Paikari boställe. När L. besöker sin hembygd, så samlas folket fr. kringliggande trakter, för att se honom och fråga råd af honom. Fadren, modren och en bror bo i Kajana.»32Rese-Anteckningar, s. 97–140, Coll. 244.108, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket.


39 EN UTSIGT FRÅN PALONIEMI I LOJO J. Knutson illustration

284 Originalteckningen saknas.

285 Enligt Mauritz Öhmans reseanteckningar besökte han Fagernäs (Paloniemi) tillsammans med Knutson 19/7 1844.


40 SJUNDBY J. Knutson illustration

286 Originalteckningen saknas.

287 Enligt Mauritz Öhmans reseanteckningar övernattade han på Sjundby tillsammans med Knutson 14/7 1844: »Den 15 på morgonqvisten aftog K:n hufvudbyggnaden med des omgifning ifrån en mindre höjd på andra sidan af den ’göl’ som den här löpande ån bildar. För min del begynte jag genomskåda de gamla documenter, som der öfverkommos.»


41 HELSINGFORS / från N.W. M. v. Wright del. illustration

288 Originalteckningen saknas.

289 Lauvergne hade i sina teckningar från 1839 avbildat Helsingfors från olika håll, även från norr, men med helt annan komposition och utsiktspunkt.


42 ULRIKASBORGS BRUNSPARK M. v. Wright del. illustration

290 Originalteckningen saknas.

291 Den litograferade bilden är till sin komposition mycket lik två tidigare publicerade litografier: Johan Knutsons litografi efter Wladimir Swertschkoffs teckning från 1841 och Andrej Kusmins fria version av denna, som utgavs i G. O. Wasenius litografiserie över Helsingfors 1841.33Kerttuli Wessman, »Magnus von Wrights målningar med Helsingforsmotiv» och »Helsingfors-motiver i gamla grafikserier» i Rakas Helsinki – Vårt Helsingfors – Dear Old Helsinki, Helsingfors stadsmuseum 1986, s. 26−35 och 35−84. von Wrights vy är tagen något närmare havet och närmare porten än de två andra.

292 Tecknad enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning 29–30/7 1846.34von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 290.

293 I skissboken A I 34:3 en slutförd blyertsteckning på papper (26,5 × 34 cm), utsikt mot väster (ej mot söder, i övrigt samma avstånd), sign. M. v. Wright fecit 1848. På baksidan upptill i mitten: Helsingfors Brunshus från Viks Villa.

294 Av denna utförde Liewendal en litografi på 1850-talet; (Helsingfors stadsmuseum XXVII:58, 16 × 44,5 cm). I Museiverket, Tikkanens samling nr 2: Ulrikasborg’s brunnshus. Sign. med blyerts: M. von Wright del. 1846. (13,2 × 25,7 cm). Med bleknad skrift Ei löydetty 1973.


43 UTSIGT VID HOOPLAKS GÅRD M. v. Wright del. illustration

295 Originalteckningen saknas.

296 Hoplaks gård, blyertsteckning i Helsingfors stadsmuseum (XXVII:112, 23 × 29 cm), är sedd från samma håll, men på något större avstånd. Enligt Magnus von Wrights dagbok utförde han teckningen 1/8 1846 »efter en 1843 tagen teckning».35von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 290. De tre övriga teckningarna i Helsingfors stadsmuseum med motiv från Hoplaks gård är sannolikt från samma sommar 1843:

297 – Akvarell (XXVII:413, 27 × 36,5 cm), vy från ett annat håll.

298 – Blyertsskiss till denna (XXXVII:110, 27 × 38 cm), påskrift upptill t.h.: 25 juni 1844. Dateringen troligen felaktig: 25/6 1844 befann sig von Wright enligt dagboken i Uskela, men 23–24/6 1843 hade han varit på Hoplaks gård.36von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 128, 177.

299 – Blyertsteckning (XXVII:111, 20 × 30,5 cm), sedd från gårdssidan.

300 I Aune Lindströms verkförteckning (nr 16) förekommer en akvarell daterad 1844, då i privat ägo, över Hoplaks gård. Akvarellen enligt Magnus von Wrights dagboksanteckningar målad i mars 1844.37von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 162. Här avbildas gården av beskrivningen att döma från ett helt annat håll än i den publicerade litografin.38Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, s. 186.


44 MUNKSNÄS M. v. Wright del. illustration

301 Originalteckningen saknas.

302 Enligt Magnus von Wrights dagbok utförd 7/8 1846 »efter förut gjord teckning».39von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291. I Helsingfors stadsmuseum en skiss, som ligger till grund för teckningen av Munksnäs gård, (XXVII:109, tusch och blyerts, 24,5 × 31 cm), upptill t.h.: 5:te Juni 1842. Påfallande lik litografin till sina grunddrag, in på enskilda detaljer. Till samma teckningsutflykt torde hänföra sig en annan högst skissartad teckning från Munksnäs, Helsingfors stadsmuseum (XXVII:108, blyerts, 24,5 × 31 cm).


45 DEGERÖ Erik Westerling illustration

303 Originalteckningen saknas.

304 P. A. Kruskopf hade avbildat Degeröviken 1837 i Finska vuer (även i Ateneum, C IV 1142). I Museiverket dessutom två teckningar från Degerö gård av Magnus von Wright:

305 – Blyerts (19 × 28 cm), upptill t.v.: 21 aug / 1841, t.h. 9.

306 – Blyerts (19 × 28 cm), upptill t.h.: 5.12.14 / 22 Aug. 1841./ 11, inventarienr för bägge 5.12.14.

307 Därtill har den unge Ferdinand von Wright utfört en teckning från Degerö och enligt Magnus von Wrights dagbok ritade han också en vy av Degerö 18/6 1846.40von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 286. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


46 TURHOLM M. v. Wright del. illustration

308 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med tusch: 1846 / M. von Wright del. Blyerts, 14 × 21 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Turholm, på baksidan i mitten nedtill: 40.

309 A II 838:12.

310 Vattnet och himlen är mera summariskt antydda än på litografin. Utförd enligt Magnus von Wrights dagbok 3–5/8 1846 »efter den om Söndag tagna teckningen».41von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291.

311 I Ateneum, skissbok A I 34:1, (första bladet, onumrerat) slutförd skiss för den slutliga illustrationen, blyerts (26,5 × 34 cm). Påskrift: 2nde Aug. 1846 Turholm, med skallinje.

312 Blyertsteckning i Museiverket, Tikkanens samling nr 3, påskrift upptill t.v.: Thurholm den 27 Juni 1847 (17 × 26,5 cm), på baksidan nedtill t.h.: 25/II -43. Teckningen avviker starkt från dem som utförts för Finland framställdt i teckningar, och torde inte ha samband med dem. I Liewendals Helsingforsserie från 1859 finns en litografi med motiv från Turholm av C. A. Hårdh, från exakt samma håll men på längre avstånd; till vänster syns en stor brygga med byggnader och i förgrunden en tvåmastad segelbåt.


47 ERIKSNÄS A.W. Lindeström fec. illustration

313 Originalteckningen saknas.


48 BORGÅ [ej signerad] illustration

314 Originalteckning saknas. Litografin troligen utförd enligt en teckning av Johan Knutson, efter en litografi utförd av den franskryske Joseph Desarnod verksam från 1842 i Borgå som daguerrotypist, litograf, målare och språklärare (i Nationalmuseums samlingar signerad D 1844).42Hirn, Runeberg och hans värld, s. 108.

315 Johan Knutson har utfört åtminstone följande vyer över Borgå, av dem avbildar ingen staden från samma punkt som litografin i FFiT:43Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin»,verkfört.

316 – Olja (63 × 88 cm), utförd 1872, Borgå museum.44Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 71.

317 – Förlaga för stålsticket i En resa Finland, utförd 1872.45Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 72.

318 – Panoramatuschlavering (26 × 84 cm), Borgå museum.46Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 75.

319 – Olja (24 × 60 cm), Svenska litteratursällskapet i Finland, »från 1840-talet»,47Agneta Rahikainen, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi, SSLS 655, Helsingfors 2003, s. 76, även på omslaget. utsikt mera från vänster.48Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 76.

320 – Olja (32 × 56 cm), Finlands Nationalmuseum (vy från samma punkt som föregående).49Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 77.


49 DREGSBY J. Knutson illustration

321 Originalteckningen saknas. Enligt bildförteckningen ingick denna litografi inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


50 PYTTIS KYRKA J. Knutson fec. illustration

322 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret i nedre vänstra och högra hörnen, 14 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Pyttis kyrka, på baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten: Pyttis Kyrka.

323 A I 636:17.

324 Jfr litografin: himlen mycket summariskt utförd, ej flygande fåglar.

325 Knutson utförde även en målning med samma motiv, i olja på träpannå (25 × 17,5 cm), sign. nedtill t.v.: J. Knutson, baktill upp och ner: Pyttis, upptill t.h.: 24. Privatsamling, Helsingfors.


51 MÖRSKOM KYRKA J. Knutson fec. illustration

326 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson.

327 Blyerts, 14,5 × 18,5 / 13 × 18 cm. Nedtill i mitten med bläck: Mörskom Kyrka, på baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten Pyttis Kyrka [!].

328 A I 636:10.

329 Jfr litografin: mannen i båten i annan ställning, stranden till vänster med annat detaljutförande, på teckningen ingen vass i förgrunden till vänster, himlen ej antydd.


52 ANJALA J. Knutson fec. illustration

330 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts, bladet beskuret i vänstra och högra nedre hörnen, 16 × 20,5 / 14 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Anjala. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, som slagit igenom papperet, tunnare än vanligt. Nedtill i mitten: Anjala.

331 A I 636:37.

332 Jfr litografin: mannen i båten på bakre toften sköter inte seglet, ingen flygande fågel; forsens skum trovärdigare på teckningen.

333 I Ateneum en skiss av Anjala gård och forsen, sedda från samma håll men på längre avstånd, blyerts (15 × 21) cm. A I 472:165.

334 P. A. Kruskopf utförde också en teckning-tuschlavering av Anjala gård.50Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 119.

335 I Museiverket, Tikkanens samling (nr 14), även Anjala gård, blyerts och tusch (17 × 21 cm, bildfältet 15 × 20,5 cm). Nedtill t.v.: P.A. Kruskopf del. Omkr. 1844, nedtill i mitten: Anjala gård, på baksidan nedtill t.h.: 25/II -43.

336 I samma samling (nr 55) ytterligare en teckning av Anjala gård, sannolikt av Torsten Forstén. Blyerts (19 × 26,5 cm), sign. nedtill t.v.: T.F. /13/18 juni [mai?] 1846.


53 RATULA J. Knutson fec. illustration

337 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J; Knutson. Blyerts, bladet beskuret i nedre högra och vänstra hörnen, 15,5 × 22,5 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Ratula, nedtill t.v. med blyerts: Acker, som förklaring till fältet mellan stranden och byggnaderna. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

338 A I 636:12.


54 HÖGFORS P. A. Kruskopf fec. illustration

339 Originalteckningen saknas.

340 I Kruskopfs Finska vuer 1837 en vy från samma håll, men utsiktspunkten högre belägen på strandbrinken, med promenerande på landsvägen.51Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 10.

341 Lauvergne avbildade 1839 Högfors på närmare håll, sett medströms från höger, publicerad i P. Gaimards Voyages de la Commission scientifique du Nord (bildfältet 26,5 × 42,5 cm).

342 I Museiverket därtill en äldre akvarell från Högfors av A. A. Thesleff, troligen från tiden för 1808–09 års krig (Antellska delegationen, inköpsbeslut 22/10 1966).


55 SVENSKSUND MED FORT SLAVA P. A. Kruskopf fec. illustration

343 Originalteckningen saknas.

344 Av denna litografi förekommer även en replik, tryckt hos A. J. Salmson i Stockholm, med en något vidare sedd vy, avvikande detaljer och med två staffagefigurer vid fyrtornets fot.52Avbildad i Kai Linnilä (toim.), Zachris Topelius. Maakuntien Suomi 3, Helsinki: Tammi 1998, s. 875.


56 KYMMENEGÅRD J. Knutson del. illustration

345 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts och svartkrita på papper, 15 × 21 / 14 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kymmene-Gård, med blyerts: Kymmene-Gård. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

346 A I 636:24.

347 Jfr litografin: små skillnader i utförandet av himlen.


57 GRANITBROTT I PYTTERLAKS P. A. Kruskopf fec. illustration

348 Originalteckningen saknas.

349 I Museiverket en färglitografi från Pyterlaks 1826 (20 × 30 cm) (inventarienr 51005). Eventuellt av Valerian Jemeljanovitj Galjamin, militäringenjör som förvisades till Finland efter dekabristupproret 1825. Galjamin blev slutligen direktor för Kejserliga porslinsfabiken och har bl.a. utfört tre målningar från Helsingfors 1827, i Helsingfors stadsmuseums samlingar.53Kerttuli Wessman, Helsingfors i ramar. Konst ur Helsingfors stadsmuseums samlingar, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 2005, s. 48–51.

350 I Museiverket även en litografi från Pyterlaks signerad P. A. Sverts… (24,5 × 34,5 cm) från 1829.

351 Lauvergne avbildade 1839 granitbrottet i Pyterlaks i två litografier, vyerna är tagna från ett annat håll och utgivna i Voyages de la Commission scientifique du Nord.


58 PUHOIS P. A. Kruskopf fec. illustration

352 Originalteckningen saknas.

353 Skiss till originalet i Ateneum, blyerts, 17 × 21 / 15 × 20,5 cm. På baksidan upptill t.v.: Puhois / ifk.54Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 35.

354 A I 472:104 (A I 470, 471 och 472 deposition av finska staten 1890, inköpta av Werner Holmbergs änka Anna Holmberg samma år, för 5 600 mk).


59 SUORLAX ELLER SOPHIELUND P. A. Kruskopf fec. illustration

355 Originalteckningen saknas.


60 WIBORG G. [!] A. Kruskopf fec. illustration

356 Originalteckningen saknas.

357 I Ateneum: Viborg, skiss, blyerts på papper (19,5 × 34,5 cm).55Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 66. A I 472:135.

358 I övrigt samma bildvinkel, stenarna i förgrunden i stort sett likadana, men slottstornets kupol med flaggan saknas helt. Rutnät med hjälplinjer i rödkrita. Färgbeteckningar i blyerts över hela bildytan.


61 WIBORGS SLOTT T. Forstén fec. illustration

359 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: T. Forstén, tidigare länge felattribuerad till Lennart Forstén. Blyerts, 19,5 × 26,5 cm. En stor del av teckningen täckt av ett nät med numrerade hjälprutor, ev. för att utföra en målning eller teckning i annan skala av samma motiv eller som stöd redan för teckningen. På baksidan nedtill i mitten påskrift med tusch: Wiborgs Slott.

360 A II 838:2.

361 Jfr litografin: fem fåglar, molnen annorlunda.

362 I Valerian Langers Six vues de Finlande ingår en litografi över Viborgs slott (bildfältet 12 × 16,5 cm), vyn är här tagen från ungefär samma avstånd, men sedd mera från vänster, från slottsbron.56Valerian Platonovitj Langer, Six vues de Finlande, utgiven 1832 av firman Tioulew (Tjulev) i S:t Petersburg.


62 MONREPOS P. A. Kruskopf fec. illustration

363 Originalteckning. Blyerts, 17,5 × 22 / 14,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Monrepos.

364 A II 838:24.

365 Jfr litografin: på teckningen en promenerande herre med två damer, de tre båtarna vid bryggan utan människor; molnen olika.

366 Litografin är praktiskt taget en kopia av en litografi som trycktes som nr II i L. H. von Nicolays Das Landgut Monrepos in Finnland, i utgåvan från 1840. Endast vissa detaljer skiljer dem åt och hos Kruskopf finns staffagefigurer tillfogade i förgrunden.57Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 36–37. nr 113 i verkförteckningen. Litografin utfördes i Paris av Louis-Julien Jacottet, troligen efter en akvarell av den danske teaterdekoratören och konstnären C. F. Christensen, utförd 1830 på Monrepos.


63 RAJAJOKI P. A. Kruskopf fec. illustration

367 Originalteckningen saknas.


64 IMATRA Kruskopf del. illustration

368 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Kruskopf 44. Blyerts, lavering i täckfärg, beskuren nedtill i vänstra och högra hörnen, 16,5 × 21 / 14,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med blyerts och bläck: Imatra. På baksidan nedtill t.h.: Imatra.

369 A II 838:26.

370 Jfr litografin: teckningens moln mörkare och dystrare.

371 I Ateneum:

372 – En stor, dubbelsidig skiss av forsen och paviljongen: A I 472:110/A I 472:116; blad i stort format (33 × 43 cm) samt

373 Imatra, oljemålning (46 × 57 cm), 1847.58Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, nr 2 i verkförteckningen. Målningen var utställd på Finska konstföreningens utställning 1847 och donerades till konstföreningen av Josefina Pipping 1871. A I 23.

374 En annan målning av Imatra, mera vidsträckt vy tagen längre nedanför forsen, sign. nedtill t.v.: P A Kruskopf 1847, olja på duk, tillhör Lauri och Lasse Reitz stiftelse, Helsingfors. Kruskopf hade utfört även en pastell av Imatra59Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, nr 7 i verkförteckningen. (32,5 × 39 cm), »från omkring 1840», i privatsamling 1953.

375 Tidiga målningar med Imatra som motiv:

376 – Gouache, signerad B. De la Traverse 1787, (39 × 64 cm, Lauri och Lasse Reitz stiftelse, Helsingfors)

377 – Oljemålning av C. F. Christensen från 1830 (22 × 33 cm, Nationalmuseum, Helsingfors).

378 Den första tryckta bilden av Imatra fors, en högst fantastisk vy, hade publicerats av Daniel Schäffer i Berlin 1812.60Exemplar i Kungliga biblioteket, Stockholm.

379 En Imatralitografi (bildfältet 12 × 16,5 cm) ingår också i Valerian Langers Six vues de Finlande. C. P. Mazér utförde en teckning av Imatra, som litograferades av Cardon i Stockholm och utgavs omkring 1838 (39 × 52 cm).61Exemplar i Nationalbiblioteket, Helsingfors.

380 Efter en teckning av K.J.M. Nymander från 1830-talets första hälft utförde W. Pape i S:t Petersburg en litografi (32 × 51 cm), tryckt i G. F. Parrots Recherches physiques sur les pierres d´Imatra.62Georg Friedrich Parrot, Recherches physiques sur les pierres d´Imatra, St. Petersburg 1840. Lauvergne avbildade Imatra på senhösten 1839 från samma håll, litografi i Voyage en Scandinavie (bildfältet 25 × 42 cm).63Om Imatra i konsten, se Sven Hirn, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokalhistorisk begränsning, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors 1958.


65 KIVINIEMI P. A. Kruskopf fec. illustration

381 Originalteckningen saknas.

382 I Ateneum en skiss till originalet: Landskap från Kiviniemi, blyerts (bladet 34,5 × 21 cm), hopviket. Mera summarisk, droskan saknas. På baksidan upptill i mitten: Kiviniemi 7 (E.K.). A I 472:161 A.


66 KAUKOLA P. A. Kruskopf fec. illustration

383 Originalteckning, sign. nedtill t.h.: Kruskopf. Blyerts och täckfärg, 17 × 21,5 / 15 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kaukola, överstruket med blyerts: Kaukola.

384 A II 838:21.

385 Jfr litografin: mannen i förgrunden lutar sig mot en spade, på fjärden en båt med roddare, himlen annorlunda.

386 I Ateneum en blyertsskiss (18 × 22 cm) av husknuten och landskapet i bakgrunden. A I 472:99.


67 KEEHOLM P. A. Kruskopf fec. illustration

387 Originalteckningen saknas.


68 PÄRNÄ-BRO P. A. Kruskopf fec. illustration

388 Originalteckningen saknas.

389 I Ateneum en blyertsskiss (17 × 21,5 cm). På baksidan upptill t.v.: Pärnä-bro (ek). A I 472:105.


69 PUKINNIEMI P. A. Kruskopf fec. illustration

390 Originalteckningen saknas.


70 KRONOBORG ELLER RUUNULINNA P. A. Kruskopf fec. illustration

391 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: P A Kruskopf / 1844. Blyerts, 17,5 × 21,5 / 15 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Kronoborg / eller / Ruunulinna, undertill med blyerts: Kronoborg / eller / Runulinna. Nedtill t.v. med blyerts: NB. Bei genauer Betrachtung / findet man, dass die Molnen einem / Adler ähnlich zehn. T.h. med blyerts: titta på Örnen / [oläsligt].

392 A II 838:22.

393 Litografin är avgränsad t.h. så att det andra fönstret på teckningen skärs av, molnen t.v. något annorlunda.

394 Blyertsskiss i Ateneum: (bildfältet 15 × 20,5 cm), ej påskrifter, ej örnformade moln. A I 472:89.

395 Kruskopfs första kända oljemålning var Kurkijoki. Landskap från Ladoga (36 × 46 cm),64Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 1. »omkr. 1840», 1953 i privatsamling i Helsingfors.


71 UTSIGT ÅT LADOGA IFRÅN JACHIMVAARA / PRESTGÅRD P. A. Kruskopf fec. illustration

396 Originalteckning, sign. nedtill t.h.: Kruskopf fecit. / 1844. Blyerts, 17,5 × 22 / 14,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Utsigt ifrån Jachimvaara, med blyerts: Prestgård, nedtill t.h. [oläsligt].

397 A II 838:23.

398 Jfr litografin: himlen något annorlunda.


72 RUSKIALA P. A. Kruskopf fec. illustration

399 Originalteckningen saknas.

400 I Ateneum skiss till originalet, blyerts, 17 × 21,5 cm. På baksidan upptill t.v.: Ruskiala / (E.K. ant). A I 472:88.

401 Enligt H.A. Reinholms ofullbordade reseberättelse från 1844 hade Kruskopf utfört väggmålningar på sina föräldrars gård, Mälkölä i Mohla på Karelska näset, med Punkaharju och Ruskeala kyrka som motiv. Här tillbringade Kruskopf också sina sista levnadsår efter att ha avgått med pension från sin tjänst 1849.65Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 7–8, not 34.


73 WALAMO P. A. Kruskopf del. illustration

402 Originalteckningen saknas.


74 LAURITSALA J. Knutson fec. illustration

403 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts och svartkrita, 16,5 × 21/14 × 20 cm. Nedtill i mitten med tusch: Lauritsala, med blyerts: Lauritsala. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten: Lauritsala.

404 A I 636:19.

405 Jfr litografin: båten med den stående mannen närmare stranden.


75 SAVITAIPAL P. A. Kruskopf fec. illustration

406 Originalteckningen saknas.

407 Skiss till originalet i Ateneum, blyerts på två sammanfogade ark à 18 × 22,5 cm, sammanlagda 18 × 40 cm, försedda med hjälprutor. På baksidan upptill t.v.: Savitaipal. A I 472:84.


76 POROSALMI P. A. Kruskopf fec. illustration

408 Originalteckningen saknas.

409 I Ateneum ett vikt skissboksblad med landskap från Porrassalmi, Paaso, Viherkoski och okänd ort, blyertsskiss på ett halvt blad (sammanl. 34,5 × 20,5 cm). A I 472:155. En annan teckning från Paaso (gästgiveri i närheten av Heinola) kan vara en skiss från samma resa. Skissen Porrassalmi i tjock blyerts / svartkrita (17 × 21,5 / 15 × 20,5 cm). A I 472:106. På denna skiss vandrar en man på bron.

410 I Ateneum ytterligare två osignerade arbeten, tillskrivna P. A. Kruskopf, men eventuellt kopior av Werner Holmberg efter Kruskopfs original.66Eliel Aspelin hade redan 1890 framlagt denna möjlighet i sin biografi Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890, s. 20; Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 71. Kruskopf var Holmbergs första teckningslärare och överlämnade synbarligen vid sin pensionering 1849 till sin elev en omfattande samling med skisser, över hundra blad.

411 Sepialavering Porrassalmi (21,5 × 26,5 / 15 × 20,5 cm). På baksidan nedtill i mitten: A I 472:24. A I 472:81.

412 Jfr litografin: ej fåglar på sepialaveringen.

413 Blyertsskiss Utsikt från Porrassalmi (bildfältet 15 × 20,5 cm), bakgrundslandskapet summariskt, ej byggnader. A I 472:93.

414 R. W. Ekman utförde 1871 en oljemålning (41,5 × 51 cm) av slaget vid Porrassalmi, vars landskap han kopierade från Kruskopfs litografi i Finland framställdt i teckningar. Ekman tillfogade de stridande trupperna. Målningen hade påskriften Porosalmi, den 13 Juni 1789.67Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman, 1808−1873. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926, verkfört. nr 366, då i privatägo i Åbo.


77 PARKUMÄKI P. A. Kruskopf fec. illustration

415 Originalteckningen saknas.

416 I Ateneum blyertsskiss till originalet, Laitasilta och Parkumäki, nedre bilden. Hela bladet 34,5 × 20,5 cm. A I 472:161 B.


78 UTSIGT VID MEHTÄLAMPI SJÖ / (i Hirvensalmi) Lennart Forstén del. illustration

417 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén. Blyerts, 14,5 × 21 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Utsigt vid Mehtälampi sjö. / (I Hirvensalmi).

418 A II 838:7.

419 Jfr litografin: molnen annorlunda.


79 PUNGAHARJU P. A. Kruskopf fec. illustration

420 Originalteckningen saknas.

421 Enl. H. A. Reinholms reseberättelse från 1844 hade Kruskopf målat en väggmålning med motiv från Punkaharju. Se nr 72.


80 NYSLOTT P. A. Kruskopf. illustration

422 Originalteckningen saknas.


81 SAWONLINNA P. A. Kruskopf fec. illustration

423 Originalteckningen saknas.

424 I Ateneum blyertsskiss av Kruskopf (17,5 × 21,5 cm) med samma grundkomposition, borgen mera detaljerad, fartyget enbart som utkast. A I 472:101.

425 I Ateneum även blyertsteckning av Kruskopf, Olofsborg (17,5 × 22,5 / 14,5 × 20,5 cm), borgen är sedd från väster och närmare ifrån än i originalet. A I 472:96.


82 WARKAUS P. A. Kruskopf fec. illustration

426 Originalteckningen saknas.

427 I Ateneum skiss till originalet i blyerts (17,5 × 21,5 cm). Upptill t.v.: E.K. anm. A I 472:102.


83 STRÖMSDAL P. A. Kruskopf. illustration

428 Originalteckningen saknas.

429 I Ateneum skiss till originalet i blyerts (17 × 21 cm). På baksidan upptill t.v.: Strömsdal (E.K.). A I 472:86.


84 KUOPIO P. A. Kruskopf fec. illustration

430 Originalteckningen saknas.


85 UTSIGT ÅT FARLEDEN INVID KUOPIO STAD Lennart Forstén del. illustration

431 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén. Blyerts, 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten: Utsigt åt farleden invid Kuopio Stad.

432 A II 838:9.

433 På teckningen är ljusstrålarna mellan molnen kraftigare änpå litografin.

434 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning 30/11 1846 hade Forstén kommit hem till Helsingfors – efter att ha rest till Kuopio i juni – och von Wright hade varit för att se på dennes teckningar från sommaren. von Wright skrev 14/12 1846 »Derefter ritade jag Tärnor och Måsar på en af Lennarts Vuér […]».68von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 314, 317. Detta avser troligen Utsigt åt farleden invid Kuopio stad, som därmed kan ses som ett gemensamt verk.


86 PIRUNPESÄ / (i Maaninga Sn) Lennart Forstén illustration

435 Originalteckningen saknas.


87 TUOVILANLAKS Lennart Forstén fec. illustration

436 Originalteckningen saknas.


88 TAWASTEHUS M. v. Wright del. illustration

437 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 21 / 12,5 × 20 cm. Nedtill t.v.: 1846, i mitten med bläck: Tawastehus.

438 A II 838:13.

439 Enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning tecknad i september 1847 i Helsingfors efter på platsen 27/8–28/8 1846 gjorda skisser.69von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 298. s. 298.

440 Tavastehusmotiv i Ateneum av Magnus von Wright:

441 Skissboksblad, väl utfört i akvarell och blyerts (27 × 34,5 cm), påskrift upptill t.v.: 27:de, 28:de Aug. 1846, upptill t.h.: 27. Nedtill måttkoordinater i blyerts 1, 2, 3. På baksidan upptill i mitten: Tavastehus från Böfvelsbacken – / Wånå s:n. upptill t.v.: Wånå [eg. Bödelsbacken]. A I 34:35.

442 Blyertsteckning av Tavastehus slott, skissboksblad (nr 28) (27 × 34,5 cm), påskrift: 14 [?] Aug 1846, vy från annan riktning. A I 34:36.

443 Dessutom vy av staden sedd på långt håll, blyerts, med påskrift nedtill t.v.: 8 juli 1848 och »Landskapsteckningar, 1848», som omfattar en utsikt över staden med ett lusthus i förgrunden, torde vara ett skissboksblad, upptill i mitten: nro 6. A I 34:36.

444 Carl von Kügelgen utförde 1819 en sepialavering,70Eremitaget, S:t Petersburg. som förlaga för litografin från 1822 i Vues Pittoresques de la Finlande.71Carl von Kügelgen, Vues pittoresques de la Finlande, S:t Petersburg 1823. Vyn är tagen från samma riktning, bildfältet 31 × 41 cm, sign. nedtill t.h.: C. v. Kügelgen. 1822. (exemplar i Museiverket 32100:338).

445 Lauvergne hade 1839 tecknat en vy som litograferad av Tirpenne ingick i Voyages de la Commission scientifique du Nord (bildfältet 24 × 40,5 cm); staden här sedd nästan från samma utsiktspunkt.

446 Johan Knutson har utfört två oljemålningar från Tavastehus: en odaterad (14 × 32,5 cm), i Tavastehus stadsmuseums samlingar, som avbildar slottet sett över vattnet med staden i bakgrunden och en annan vy från samma riktning, med en paviljong i förgrunden. Den senare (i privatsamling) i stort format (65,5 × 94,5 cm) och signerad J. Knutson 1845.72Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 33 och 41.


89 KRONOBORGS SLOTT A. Lindeström del. illustration

447 Originalteckningen saknas.

448 I Museiverket, Tikkanens samling ingår en teckning av Lindeström, en vy sedd på avstånd över vattnet av Tavastehus (Kronoborgs) slott, blyerts (19 × 22,5 / 14,5 × 20,5 cm). Nedtill t.v.: af A. Lindeström, i mitten: Kronoborgs Slott. På baksidan nedtill t.h.: 25/II -43.


90 JTHIS PRESTGÅRD J. Knutson del. illustration

449 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: J; Knutson. Blyerts, 14,5 × 21 / 14 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Jthis Prestgård.

450 A II 838:27.

451 Jfr litografin: himlen ej utarbetad.


91 SOMMARNÄS J. Knutson fec. illustration

452 Originalteckningen saknas.


92 HAKOISTEN LINNA M. v. Wright del. illustration

453 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, beskuren nedtill i vänstra och högra hörnet, 14 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Hakoisten Linna. På baksidan nedtill i mitten: 38 / Luult. v.lta 1846.

454 A II 838:14.

455 Jfr litografin: inga fåglar och himlen ej antydd. Tecknad enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning i september 1847 i Helsingfors efter en skiss på platsen 25–26/8 1846.73von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 297 f.

456 I Ateneum två skisser i blyerts av Magnus von Wright:

457 25 aug. 1846 Haga gård från Hakoisten linna. A I 34:32.

458 26 aug. På baksidan: Hakoisten linna / Janakkala s:n, omedelbar skiss för originalet. A I 34:34.

459 I Museiverket, Tikkanens samling, ett månskensmotiv: 15. Haga. Tuschlavering på papper (12,5 × 20 cm), upplimmad på brunt papper (16,5 × 24,5 cm), på detta papper nedtill t.v.: M. v. Wright del., nedtill i mitten: Haga, på baksidan: 25/II -43.


93 HÜTTIS M. v. Wright del. illustration

460 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 15 × 21 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Hiittis [på litografin felaktigt Hüttis]. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill t.h.: 39 / Luult. v.lta 1846.

461 A I 636:21.

462 Jfr litografin: på teckningen inga människor på bron, molnen ej utförda.

463 Enligt Magnus von Wrights dagbok tecknad i september 1847 i Helsingfors efter en skiss på platsen 18/9 1846.74von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 302.

464 I Ateneum två skisser av Magnus von Wright:

465 18 Sept. Janakkala S:n, studie över Hiittis gård, mycket skissartad. A I 34:66.

466 20 Sept. 1846. På baksidan: Hiittis / Janakkala S:n. A I 34:67.


94 PALIKAIS M. v. Wright del. illustration

467 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 21 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Palikais. På baksidan till höger i mitten: 40 / Luult. v.lta 1846.

468 Ateneum 838:15.

469 Jfr litografin: på teckningen saknas personerna på bron och paret på åkern, himlen ej antydd.

470 Tecknad enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning i september 1847 i Helsingfors efter skisser på platsen 19/8 1846.75von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 296.

471 I Magnus von Wrights skissböcker i Ateneum två blad:

472 19 aug. 1846 / Palikais, från annat håll än litografin.

473 19 aug. 1846 / Palikais, från annat håll. A I 34:21 och A I 34:22.


95 YOKKIS GÅRD A. Lindeström fec. illustration

474 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med tusch/bläck: af A. Lindeström fec., med annan hand i blyerts: ca 1843.?. Blyerts, 18 × 24 / 14 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med tusch: Jokkis gård [ J kan även läsas som Y]. På baksidan röd stämpel: Lindstedts Antikvariatiska Bokhandel, / Helsingfors, Skillnaden 2., nedtill t.v. mindre röd stämpel: Lindstedts Antikvariatiska Bokhandel, Helsingfors.

475 A II 838:31.

476 På litografin förefaller gestalten på åkern t.v. vara en kvinna, på teckningen tydligt en mansperson med promenadkäpp, litografins promenerande par bakom trädgårdsstaketet förekommer inte på teckningen.

477 I Magnus von Wrights skissböcker i Ateneum:

478 A I 34:24: 20 aug. 1846. På baksidan: Jockis Gård / i Jockis kl.

479 I Museiverket, Tikkanens samling nr 17: Jockis (Tavastland), blyerts (13 × 20,5 cm, bildfältet 12,5 × 20 cm), på baksidan upptill t.h.: Jockis. (Tavastland) / M. v. Wright del., nedtill t.h.: 25/II -43 och i samma samling nr 18: Tavastland, Jockis bruk av A. Lindeström. Blyerts (19 × 25,5 cm, bildfältet 14,5 × 20 cm). Nedtill t.v. paviljongen ritad två gånger med blyerts; även mycket ljusa, delvis oläsliga påskrifter, bl.a. taket.


96 EN SKOGSTRAKT I HUMPILA KAPELL A. Lindeström fec. illustration

480 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med tusch: af [överstr.] A. Lindeström. fec [tillfogat]. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 17,5 × 21 / 14,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med tusch: En skogstrakt i Humpila kapell, nedtill t.h.: obs. verte, upptill t.v.: ausgedehnt, um mehr Himmel zu bekommen. På baksidan upptill t.v.: Der Litograf setzt an die markierte Stellen einige / Kühe in weidender Stellung + rombfigur.

481 A II 838:29.

482 Jfr litografin: inga betande kor eller herdar, angivna med rombfigurer på teckningen; granarnas och björkarnas skarpa speglande konturer mjukare på litografin.


97 STJERNSUND M. v. Wright del. illustration

483 Originalteckningen saknas.

484 Enligt Magnus von Wrights dagbok tecknad i september 1847 i Helsingfors efter en skiss gjord på platsen 31/8 1846.76von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 298. Enligt dagboken målade han också 1849–1850 två vyer av Stjernsund, en i dagsljus och en i månsken.77von Wright, Dagbok 1841−1849, se t.ex. s. 413; Magnus von Wright, Dagbok 1850−1862, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 4, SSLS 600:4, 2001, se t.ex. s. 23.

485 Blad i skissboken i Ateneum med påskrift: 31 aug. tillhör Brukspatron Heimbürger – alodial Säteri (Lepaa), på baksidan: Stjernsund / Lepas / Tyrvändö k:ll af Hattula S:n. A I 34:39.


98 SÄÄKSMÄKI KYRKA M. v. Wright del. illustration

486 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med bläck: M. v. Wright del. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14 × 21 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten med bläck: Sääksmäki kyrka. På baksidan nedtill i mitten: 42 / Luult. v.lta 1846.

487 Ateneum 838:20.

488 Jfr litografin: ingen båt på sjön, himmel eller moln ej angivna.

489 Tecknad enligt Magnus von Wrights dagboksanteckning i september 1847 i Helsingfors efter skiss på platsen 2/9 1846.78von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 299, 353.

490 Slutförd skiss för originalet i skissboken i Ateneum (27,5 × 34,5 cm), påskrift upptill t.v.: 2:de Sept. 1846, t.h.: 37, nedtill i mitten: Sääksmäki Kyrka. A I 34:45.


99 NORDENLUND P. A. Kruskopf fec. illustration

491 Originalteckningen saknas. I Ateneum skiss till originalet, blyerts (18 × 22 cm), oläslig påskrift intill huvudbyggnaden. På baksidan uppptill t.v.: NORDENLUND / (E.K.).

492 A I 472:97.

493 Litografin över Nordenlund saknas i den fransk-tyska utgåvan av FFiT 1853 och förekommer inte heller i kolorerad version. Den ingick inte heller i den finskspråkiga utgåvan 1863–1866.


100 MIESKOMÄKI P. A. Kruskopf fec. illustration

494 Originalteckning, sign. nedtill t.h.: PAKpf 1844. Blyerts, 18 × 22 / 14,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Mieskomäki, nedtill t.v.: otydlig skrift, nedtill t.h. i blyerts: Mieskomäki.

495 A II 838:25.

496 Jfr litografin: teckningens ko är vit och vänd mot betraktaren; molnen annorlunda utförda.


101 PRESTGÅRD, LASSILA OCH KLOCKARE BOLSTAD / RAUTALAMPI P. A. Kruskopf fec. illustration

497 Originalteckningen saknas. Denna litografi från Rautalampi saknas i den fransk-tyska utgåvan 1853, en kolorerad version förekommer i nytrycket 1987. Den ingick inte heller i den finskspråkiga utgåvan 1863–1866.


102 KARSTULA J. Knutson fec. illustration

498 Originalteckning, sign. med blyerts nedtill t.v.: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Karstula. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

499 A I 636:15.


103 STORKYRO / 5 verst från kyrkan. J. Knutson fec. illustration

500 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 15 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Storkyro. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

501 A I 636:16.


104 REVOLAKS Lennart Forstén fec. illustration

502 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén. Blyerts, 14 × 20,5 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Revolaks.

503 A II 838:4.

504 Jfr litografin: roddaren annorlunda utförd, molnen något annorlunda men med samma belysning, i älvens mittparti synligare stenar.


105 LAPPO J. Knutson fec. illustration

505 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J. Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Lappo. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

506 A I 636:14.

507 Jfr litografin: kuskens piska borta, himlen ej utarbetad.

508 Av Knutson målning med samma motiv: olja på kartong (11,5 × 15,5 cm), sign. nedtill t.h.: J. Knutson. På baksidan: Lappo / N = 1 / stämpel: Kustaa Hiekan Säätiö, Kustaa Hiekan säätiö, Hiekka konstmuseum, Tammerfors, inventarienr 93. Kustaa Hiekka köpte tre målningar av Knutson 4/3 1935 för sammanlagt 1 350 mk, tidigare ägare okänd.


106 JUUTAS J. Knutson fec. illustration

509 Originalteckningen saknas.

510 Av Knutson målning med samma motiv: olja på kartong (11,5 × 15,5 cm), sign. nedtill t.h.: J. Knutson. Kustaa Hiekan säätiö, Hiekka konstmuseum, Tammerfors, inventarienr 95. Inköpt 4/3 1935 tillsammans med föreg.

511 Av denna vy även en replik, litograferad i Stockholm hos A. J. Salmson, i detaljerna avvikande: på vägen två åkdon, åt olika håll, därtill en ensam vandrare.79Publicerad i Kai Linnilä (toim.), Zachris Topelius. Maakuntien Suomi 3, s. 873.


107 ORAVAIS J. Knutson fec. illustration

512 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 15 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Oravais. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

513 A I 636:27.

514 Av Knutson även målning med samma motiv: olja på kartong (11,5 × 15,5 cm). Sign. nedtill t.h.: J. Kson. På baksidan: Oravais / stämpel Kustaa Hiekan Säätiö / »det var när / Oravais … Kustaa Hiekan säätiö, Hiekka konstmuseum, Tammerfors, inventarienr 94. Inköpt 4/3 1935 tillsammans med föreg.


108 ÖSTERMYRA J. Knutson fec. illustration

515 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 22 × 13 / 20 × 12,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Östermyra. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

516 A I 636:13.


109 WASA / från norr. J. Knutson fec. illustration

517 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Wasa. / Från Norr. Blå färgfläck mitt på bilden. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

518 A I 626:23.

519 Jfr litografin: hunden saknas på teckningen, likaså molnen.

520 I Österbottens museum en teckning av ritläraren J. G. Hedman Vasa före branden, dvs. stadsbranden 1852. Här avbildas staden på något längre avstånd och från närapå diametralt motsatt håll.


110 NY-CARLEBY J. Knutson fec. illustration

521 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 15 × 20 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Ny-Carleby. På baksidan Finska konstföreningens stämpel.

522 A I 636:25.

523 På litografin en tillfogad liten sten i vikbottnen, himlen ej utarbetad på teckningen.

524 Lauvergne hade framställt Nykarleby i Voyages de la Commission scientifique du Nord från ungefär samma håll, men med en vidare vy (bildfältet 24 × 41 cm).

525 Enligt Topelius korrespondens hade hustrun Emilie Topelius tecknat två skisser för Nykarleby-litografin 1848 och »wrighten» skulle av dem utföra den slutliga förlagan. Den slutliga teckningen är tillskriven Knutson, som torde ha besökt orten redan ett par år tidigare. Topelius ordval tyder på att Emilie Topelius teckningar skulle ha utförts under en annan årstid. De kom av allt att döma inte till användning, även om Paul Nyberg i sin biografi uppger att de enligt släkttraditionen skulle ha legat till grund för den slutliga bilden.80Marta Hirn, Finland framställt i teckningar, SSLS 551, 1988, s. 77.


111 JAKOBSSTAD J. Knutson fec. illustration

526 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J Knutson. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 21 / 13 × 20,5 cm. Nedtill i mitten med bläck: Jakobstad [ett ytterligare s tillfogat]. På baksidan Finska konstföreningens stämpel, nedtill i mitten: Jakobsstad.

527 A I 636:38.

528 Litografin ingick inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


112 ULEÅBORG J. Boström fec. illustration

529 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: J. Boström. Blyerts och tusch på papper, bladet asymmetriskt beskuret från nedre vänstra och högra hörnen, 15 × 21 cm som störst. Nedtill i mitten: ULEÅBORG.

530 A II 838:28.

531 På litografin saknas tre flygande fåglar, molnen olika utförda.

532 Enligt Marta Hirn fanns ännu 1950 en något avvikande skiss till originalet hos Boströms släktningar; denna har inte kunnat spåras.81Hirn, Finland framställt i teckningar, s. 80.


113 TORNEÅ Lennart Forstén fec. illustration

533 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén p. Blyerts, bladet beskuret i vänstra och högra nedre hörnet, 14 × 20,5 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Torneå.

534 A II 838:5.

535 Jfr litografin: olikheter i personernas accessoarer, teckningens fåglar på högre höjd, molnen annorlunda.

536 A. F. Skjöldebrand utgav i Voyage pittoresque au Cap Nord en akvatintvy över Torneå, sedd från en högre utsiktspunkt och dramatiskt belyst av midnattssolen.


114 ÄMMÄKOSKI VID KAJANA L. Forstén fec. illustration

537 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med tusch: L. Forstén / 1844. Blyerts, 18,5 × 22 cm, hela bladet bildyta. Nedtill i mitten med tusch: Der Fall [överstr.] ÄMMÄKOSKI bei [överstr.] vid Kajana, nedtill t.h.: nach [överstr.].

538 A II 838:2.

539 I Museiverkets samlingar: en etsning av C. Akrel efter en teckning av Carl Peter Hällström (sedermera verksam som kartograf i Sverige): Rudera af Kajaneborgs slott (C II B:39) (13 × 20 cm), som avbildar samma vy från närmare håll och sedd ur en annan vinkel.

540 Ämmänkoski även som litografi av J. H. Bolms i Sebastian Gripenbergs beskrivning över Alexander I:s resa i Finland 1819.82Svensk titel: Berättelse om Kejsar Alexanders färd från Nissilä gästgifveri till staden Kajana [...] om sommarn år 1819, S:t Petersburg 1828.

541 Litografin ingick inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


115 AITTOKOSKI Lennart Forstén fec. illustration

542 Originalteckningen saknas.

543 Litografin ingick inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


116 JALOKOSKI Lennart Forstén fec. illustration

544 Originalteckningen saknas.

545 Litografin ingick inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


117 ÄMMÄ JERNBRUK Lennart Forstén del. illustration

546 Originalteckning, sign. nedtill t.v. med blyerts: Lennart Forstén. Blyerts, 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten: Ämmä Jernbruk. Tre linjerade ramlinjer, ca 12,5 × över 19 cm, ej till höger.

547 A II 838:1.

548 Jfr litografin: förgrundens björk till höger har glesare grenverk.

549 Litografin ingick inte i den finskspråkiga utgåvan av FFiT 1863–1866.


118 LUPPIOVAARA / vid Torneå Elf Lennart Forstén del. illustration

550 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén del-. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Luppiovaara / vid Torneå Elf.

551 A II 838:10.

552 Jfr litografin: gruppen med herrar annorlunda utförd och med andra accessoarer, mera dynamiskt komponerad än på teckningen, segelbåten i bakgrunden är på teckningen en roddbåt, fyra flygande fåglar saknas.


119 KATTILA-KOSKI / inunder Polar-Cirkeln Lennart Forstén del. illustration

553 Originalteckning av Lennart Forstén efter A. F. Skjöldebrand. Sign. nedtill t.v. med tusch: Lennart Forstén [med blyerts]: fec. Blyerts, bladet beskuret nedtill i vänstra och högra hörnet, bildfältet 14,5 × 20,5 / 12,5 × 20 cm. Nedtill i mitten: Kattila-koski / inunder Polar-Cirkeln.

554 A II 838:8.

555 Jfr litografin: förgrundens trädbestånd mindre lövträdsartat, fyra flygande fåglar saknas. Teckningen är en kopia av plansch XXI. Cataract de Katila, i A. F. Skjöldebrands Voyage pittoresque au Cap Nord, graverad av C. Akrel, bildfältet 25 × 42,5 cm.

556 I Voyage Pittoresque de Scandinavie ingår även en bild av Kattilakoski markerad »L. Belanger», trots att han själv troligen inte besökte stället. Denna vy är mera sammandragen och sedd från annat håll.


120 AVASAKSA OCH ÖFVER-TORNEÅ KYRKA Lennart Forstén del. illustration

557 Originalteckning, sign. nedtill t.v.: Lennart Forstén. Blyerts, bladet beskuret i nedre vänstra och högra hörnet, 14 × 20 / 12,5 × 20,5 cm. Nedtill i mitten: Öfver-Torneå Kyrka och Avasaksa, ovanför korrektur betr. ordningsföljden: 3. 2. 1.

558 A II 838:6.

559 Jfr litografin: molnen avvikande, förgrundens trädbestånd lummigare än på teckningen.

560 A. F. Skjöldebrand avbildade även Aavasaksa i Voyage pittoresque au Cap Nord, men från annan utsiktspunkt.

Konstnärerna i Finland framställdt i teckningar

561 Johan Knutson (1816–1899) var född i södra Sverige och inledde sina konststudier i Köpenhamn 1838. Han var elev till den kände historiemålaren J. G. Sandberg i Stockholm 1839–1840 och flyttade över till Finland sommaren 1840. Knutson vistades till en början i Helsingfors, tills han 1844 fick tjänsten som teckningslärare vid Borgå Gymnasium. Här verkade han ända till 1890. Knutsons teckningar för Finland framställdt i teckningar är tyvärr odaterade.

562 Knutson gjorde sin första resa för Finland framställdt i teckningar i juli 1844. Knutson utförde sammanlagt 49 teckningar för det slutliga verket (av vilka en, Borgå, är en osignerad kopia av en annan konstnärs arbete). Knutsons illustrationer rör sig i Egentliga Finland, på Åland, i Satakunta, västra och östra Nyland samt i Österbottens kusttrakter. I det allmänna medvetandet förblev Knutson en lokal Borgåkonstnär; utom för Finland framställdt i teckningar är han mest känd för några burleska folklivsskildringar. Under de senare årtiondena av sin karriär utförde han emellertid ett stort antal landskapsmålningar, och från och med 1860-talet bl.a. färgstarka romantiska landskap, inspirerade av den svenske målaren Marcus Larsson, som själv hade besökt Borgå.


563 Per Adolf Kruskopf (1805–1852) utförde näst efter Knutson de flesta teckningarna, 31 stycken, för planschverket. Hans släkt härstammade från Gamla Finland och Kruskopf själv föddes och växte upp i S:t Petersburg. Han kom 1823 som student till Åbo. Kruskopf, som avlagt juridisk ämbetsexamen, var först hovrätts- och statstjänsteman men tillträdde redan 1830 som ritlärare vid universitetet i Helsingfors, och var bland annat med om att arrangera den första konstutställningen i Finland 1845. I slutet av 1840-talet drog han sig tillbaka till släktgården i Mohla socken i Karelen p.g.a. sin svaga hälsa. Kruskopf var den första finska konstnären som utgav en serie med vyer av finska landskap, hans Finska vuer utkom 1836−1837 och omfattade tolv litografier, också litograferade av konstnären själv. Några av dessa litografier utvecklade han vidare för Finland framställdt i teckningar. Kruskopf har daterat några av sina teckningar redan 1844 och det är möjligt, att han företog sin enda teckningsexpedition detta år. Uppenbarligen p.g.a. sin släktbakgrund i östra Finland kom Kruskopf att ägna sig åt landskap från Karelen och Savolax för Finland framställdt i teckningar.


564 Magnus von Wright (1805–1868) var den äldsta av tre konstnärsbröder. Han var hemma från Haminanlaks i närheten av Kuopio och efter att ha besökt gymnasiet i Åbo på 1820-talet bodde han i Stockholm 1826–1829. Under denna tid infaller också hans tidiga, något disparata konststudier. von Wright verkade hela sitt liv som illustratör och blev känd för sina fågelmotiv, men han arbetade med alla slag av illustrationsarbeten, från kartor till vapensköldar. Från år 1831 bodde von Wright i Helsingfors, och efter att tidvis ha varit Kruskopfs vikarie utnämndes han till dennes efterträdare som universitetets ritlärare 1849. von Wright hade ett betydande inflytande på konstlivet i det lilla Helsingfors och undervisade bland andra sin bror Ferdinand och den unge Werner Holmberg. Magnus von Wright utförde (uppenbarligen) 17 teckningsförlagor för Finland framställdt i teckningar. Geografiskt sett är motiven spridda från Satakunta till västra Nyland, Helsingfors och Tavastland. Med hjälp av det daterade skissmaterialet i Ateneum kan man följa hans troligen enda teckningsresa för arbetet med detta verk. På sensommaren 1846 reste han till Ekenäs, Tenala, Somero och Tavastehus, vidare till Tammerfors och därifrån bl.a. till Kyrofors, därefter tillbaka till Tavastehus och Helsingfors. Några tidigare skisser från Helsingfors (från 1842 och 1844) anlitades också som grund för förlagorna. Sedermera reste han mera omkring i landet och blev på äldre dagar bl.a. en viktig skildrare av det tidiga Helsingfors.


565 Lennart Forstén (1817–1886) var född i Kuopio. Som konstnär betraktat kan han från dagens synpunkt sett betraktas närmast som en begåvad amatör. Forstén genomgick Finska kadettkåren och avslutade sin militära karriär med överstelöjtnants grad. Sedermera var han också överingenjör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Ännu i hög ålder, på 1870-talet, deltog Forstén i undervisningen vid Konstföreningens ritskola och innehade olika förtroendeuppdrag inom konstlivet. Han utgav också dikter i yngre år. Forstén utförde sina 14 teckningar för Finland framställdt i teckningar som ung löjtnant. En av dem avbildar Tammerfors, men större helheter behandlar Savolax, Kajanaland och Lappland. Forstén har signerat en teckning från Torneå 1844, och de övriga från norra Finland torde härröra från samma resa. År 1847 ställde han på konstföreningens utställning ut ett par forsmotiv, som kan förmodas vara målade versioner av samma nordliga teman. Redan i den samtida kritiken omnämndes Forstén som upphovsman till 15 teckningar för verket, likaså har Viborgs slott i Ateneums inventariebok länge varit attribuerad till Lennart Forstén. Detta trots att både litografin och originalet är tydligt signerade T. Forstén och redan Marta Hirn har identifierat Lennarts tvillingbror Torsten Forstén som upphovsman. Torsten Forstén (1817–1861) var officer och från 1845 lärare i teckning och kalligrafi vid Finska kadettkåren i Fredrikshamn. Han hade också publicerat några dikter och tog avsked som överstelöjtnant. Om bröderna Forsténs bakgrund kan ytterligare nämnas, att deras mor Maria Charlotta var dotter till biskop Johan Molander; de var därmed kusiner till Alexander Järnefelt, fader till den begåvade järnefeltska syskonskaran. De var också småkusiner med von Wrightarna i Haminanlaks och Lennart var en nära vän till Magnus von Wright.


566 Marta Hirn identifierade också tre mindre kända medverkande i Finland framställdt i teckningar. Adolf Wilhelm Lindeström (1819–1884) utförde fem teckningar för verket. Motiven rör sig i Satakunta och Tavastland, upphovsmannen påträffas första gången i statskalendern för 1848 som expeditionsfogde i Hauho i Tavastland, han blev senare kronofogde och slutligen lanträntmästare vid Vasa länsstyrelse. År 1861 har han också utgett en karta över Tavastland. Marta Hirn kunde ytterligare påvisa, att »J. Boström» var identisk med garvaren och rådmannen Jacob Boström (1812–1881) från Uleåborg, som enligt uppgifter inom släkttraditionen hade varit en ivrig tecknare. Erik Westerling är tillsvidare okänd som person. Det är känt, att han verkade som akvarellist i Helsingforstrakten åtminstone kring åren 1842–1845. Tillsammans med en akvarell från 1845 som donerades till Nationalmuseum 1894 följde en uppgift från släktkretsen kring professor J. M. af Tengström, enligt vilken Westerling var en »privat teckningslärare, som sades ha avlidit några år senare i Stockholm». Den enda teckningen med okänd upphovsman, Koivola vik af Näsijärvi är en kopia av en tonlitografi, för vilken Marta Hirn har påträffat en nära besläktad, motsvarande tonlitografi Ett Landtställe i Savolaks (i Kuopio socken), tecknad av Magnus von Wright, litograferad av Lennart Forstén och tryckt i Fredrik Tengströms litografiska ateljé. En annan märklig attribuering hänför sig till Tammerfors-teckningen: i von Wrights skissbok finns en nästan identisk skiss till en publicerad teckning tillskriven Forstén.



Noter

  1. 1Dessa rättelser finns i originalupplagans »Rättelser och Tillägg», s. 255. Här upptas också Topelius rättelser som ingår i grundtextens fotnoter. Dessa noter har inte tagits med i den etablerade texten.
  2. 2Satu Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin». Johan Knutson maisemankuvaajana 1840−1899, pro gradu-avhandling 1999, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet, bild 32 (orig. Museiverket, Historiska bildarkivet).
  3. 3Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», s. 26–27, bild 18 och 19.
  4. 4Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 36, bildfört. nr 37.
  5. 5Magnus von Wright, Dagbok 1841−1849, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 3, SSLS 600:3, Helsingfors 1999, s. 290.
  6. 6Aune Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, Helsinki: Otava 1932, verkfört. nr 20.
  7. 7Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 37, bildfört. nr 34.
  8. 8Louis Belanger, Voyage pittoresque de la Suède, Stockholm 1802.
  9. 9Också plansch nr 7 i Étienne Bourgevin Vialart de Saint-Morys, Voyage pittoresque de Scandinavie: cahier de vingtquatre vues, avec descriptions, Londres: Cox, fils & Baylis 1802. Exemplar i Museiverket, historiska bildarkivet.
  10. 10Anders Fredrik Skjöldebrand, Voyage pittoresque au Cap Nord, Stockholm 1802, plansch nr II.
  11. 11von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291.
  12. 12von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 300.
  13. 13Nationalmuseum, Stockholm.
  14. 14Plansch nr 8 i Saint-Morys, Voyage pittoresque de Scandinavie.
  15. 15Skjöldebrand, Voyage pittoresque au Cap Nord.
  16. 16Eremitaget, S:t Petersburg.
  17. 17Carl von Kügelgen, Vues pittoresques de la Finlande, S:t Petersburg 1824.
  18. 18Exemplar i Ryska Nationalbiblioteket, S:t Petersburg; Rainer Knapas & Pertti Koistinen, Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa, SKST 552, Helsinki 1993, s. 154.
  19. 19Marta och Yrjö Hirn, Runeberg och hans värld, Helsingfors: Schildts 1937, s. 78, bild 138.
  20. 20Paul Gaimard, Voyages de la Commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe, pendant les années 1838, 1839 et 1840 (Atlas historique et pittoresque, Tome deuxième), Paris 1842.
  21. 21Aimo Reitala, Werner Holmbergin taide, Helsinki: Otava 1986, s. 47.
  22. 22Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin », bild nr 40.
  23. 23Reitala, Werner Holmbergin taide, verkfört. nr 39.
  24. 24Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, s. 186, verkfört. nr 23.
  25. 25Reitala, Werner Holmbergin taide, s. 47.
  26. 26von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 301, 353.
  27. 27von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 299 ff.
  28. 28Erik Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf. Teckningslärare och litograf, pro gradu-avhandling 1953, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet, nr 83 i verkförteckningen.
  29. 29von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 293.
  30. 30von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 293, 304.
  31. 31Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bilderna 34 och 35, bildfört. nr 35 och 36.
  32. 32Rese-Anteckningar, s. 97–140, Coll. 244.108, Topeliussamlingen, Nationalbiblioteket.
  33. 33Kerttuli Wessman, »Magnus von Wrights målningar med Helsingforsmotiv» och »Helsingfors-motiver i gamla grafikserier» i Rakas Helsinki – Vårt Helsingfors – Dear Old Helsinki, Helsingfors stadsmuseum 1986, s. 26−35 och 35−84.
  34. 34von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 290.
  35. 35von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 290.
  36. 36von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 128, 177.
  37. 37von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 162.
  38. 38Lindström, Taiteilijaveljekset von Wright, s. 186.
  39. 39von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291.
  40. 40von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 286.
  41. 41von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 291.
  42. 42Hirn, Runeberg och hans värld, s. 108.
  43. 43Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin»,verkfört.
  44. 44Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 71.
  45. 45Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 72.
  46. 46Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 75.
  47. 47Agneta Rahikainen, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi, SSLS 655, Helsingfors 2003, s. 76, även på omslaget.
  48. 48Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 76.
  49. 49Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 77.
  50. 50Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 119.
  51. 51Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 10.
  52. 52Avbildad i Kai Linnilä (toim.), Zachris Topelius. Maakuntien Suomi 3, Helsinki: Tammi 1998, s. 875.
  53. 53Kerttuli Wessman, Helsingfors i ramar. Konst ur Helsingfors stadsmuseums samlingar, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 2005, s. 48–51.
  54. 54Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 35.
  55. 55Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 66.
  56. 56Valerian Platonovitj Langer, Six vues de Finlande, utgiven 1832 av firman Tioulew (Tjulev) i S:t Petersburg.
  57. 57Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 36–37. nr 113 i verkförteckningen.
  58. 58Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, nr 2 i verkförteckningen.
  59. 59Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, nr 7 i verkförteckningen.
  60. 60Exemplar i Kungliga biblioteket, Stockholm.
  61. 61Exemplar i Nationalbiblioteket, Helsingfors.
  62. 62Georg Friedrich Parrot, Recherches physiques sur les pierres d´Imatra, St. Petersburg 1840.
  63. 63Om Imatra i konsten, se Sven Hirn, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokalhistorisk begränsning, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors 1958.
  64. 64Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, verkfört. nr 1.
  65. 65Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 7–8, not 34.
  66. 66Eliel Aspelin hade redan 1890 framlagt denna möjlighet i sin biografi Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890, s. 20; Kruskopf, Pehr Adolf Kruskopf, s. 71.
  67. 67Bertel Hintze, Robert Wilhelm Ekman, 1808−1873. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926, verkfört. nr 366, då i privatägo i Åbo.
  68. 68von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 314, 317.
  69. 69von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 298. s. 298.
  70. 70Eremitaget, S:t Petersburg.
  71. 71Carl von Kügelgen, Vues pittoresques de la Finlande, S:t Petersburg 1823.
  72. 72Rinnemaa, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin», bild 33 och 41.
  73. 73von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 297 f.
  74. 74von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 302.
  75. 75von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 296.
  76. 76von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 298.
  77. 77von Wright, Dagbok 1841−1849, se t.ex. s. 413; Magnus von Wright, Dagbok 1850−1862, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 4, SSLS 600:4, 2001, se t.ex. s. 23.
  78. 78von Wright, Dagbok 1841−1849, s. 299, 353.
  79. 79Publicerad i Kai Linnilä (toim.), Zachris Topelius. Maakuntien Suomi 3, s. 873.
  80. 80Marta Hirn, Finland framställt i teckningar, SSLS 551, 1988, s. 77.
  81. 81Hirn, Finland framställt i teckningar, s. 80.
  82. 82Svensk titel: Berättelse om Kejsar Alexanders färd från Nissilä gästgifveri till staden Kajana [...] om sommarn år 1819, S:t Petersburg 1828.


Källor och litteratur

Otryckt material

Museiverket, Helsingfors

Biblioteket

       H. A. Reinholms arkiv

          Bref från åtskilliga personer, kapsel 107


Nationalbiblioteket, Helsingfors

Topeliussamlingen (Coll. 244)

       244.61 Brev till Zacharias Topelius: från okända (»X») – Östman samt barnbrev

       244.98 Brev från Zacharias Topelius till Emilie Lindqvist

       244.108 Föredrag, tal m.m.

Elektroniska resurser (2010)

Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852, sammanställd av Yrjö Kotivuori, http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/

Nationalbiblioteket, Historiska tidningsbiblioteket, http://digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti/secure/ main.html?language=sv

Anders Fredrik Dalin, Ordbok öfver svenska språket I–II, Stockholm 1850–1853, https://spraakbanken.gu.se/karp/

Databasen Diplomatarium Fennicum, http://193.184.161.234/DF/index.htm

Kansallisbiografia, http://www.kansallisbiografia.fi

Nationalencyklopedin, http://www.ne.se

Nordisk familjebok, första och andra upplagan, http://runeberg.org/nf/

Svenska Akademiens ordbok, https://www.saob.se/

Uppslagsverket Finland, http://www.uvf.fi

Zacharias Topelius Skrifter, http://topelius.sls.fi

Tryckt material

Tidningar

Borgå Tidning

11/9 1839 »Om kyrkklockorna i Borgnäs»; 20/11 1839 »En tradition i Borgnäs»; 30/8 1845 »Anmälan. Subscription emottages på: Finland, Framställdt i Teckningar»; 6/9 1845 »Inrikes»; 9/1 1847 »Bokhandels-Annoncer»; 20/4 1850 »I Öhmanska Bokhandeln i Borgå och Helsingfors»; 10/7 1852 »Inrikes. Helsingfors»


Finlands Allmänna Tidning

16/4 1850 »Bidrag till Kuopio sockens och stads historia» av Wilhelm Gabriel Lagus; 24/1 1851 »Anteckningar om Finland 1850 och nästföregående år»; 30/1–3/2, 24/2– 27/2 och 3/3 1851 »Arvid Wittenberg», »Arvid Forbus», »Torsten Stålhandske» och »Karl Ruuth» av Wilhelm Gabriel Lagus; 15/4 1853 »Till salu»


Helsingfors Morgonblad

7/5 1832 »Flickans klagan» av Erik Ticklén (översatt av J. L. Runeberg); 1/6–4/6 1832 »Ridvala Helka» av Elias Lönnrot; 6–16/7 1832 »Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken» av J. L. Runeberg; 11/8 1834 »Reseminnen» av Elias Lönnrot; 14/9 1832 »Kyrönkoski»; 7/8 1835 »Rese-anteckningar» av Elias Lönnrot; 16/10 1835 »Ett drag af sjuttonde århundradets vältalighet»; 23/11 1835 »Nionde runon i Kalavala» av J. L. Rune-berg; 13/3 1843 »Kallan-Kaari»; 29/2 1844 »Kurckeslägtens ursprung och Birkarlarna»; 23/5–6/6 1844 »Rese-Anteckningar af M. A. Castrén»


Helsingfors Tidningar

18/2 1829 »Mäster Anders i Sibbo, eller tillgifwenhet och uppoffring»; 3/2, 6/2, 9/4 och 13/4 1836 »Biografier»; 12/1 1842 »Ett minne af Åbo brand» av Z. Topelius; 29/6 1844 »Från Helsingfors» av Z. Topelius; 8/1, 15/1, 25/1 och 1/2 1845 »Den Finska Trolldomen» av Z. Topelius; 1/3 1845 »Afskeds Ord till Hrr Lönnrot, Castrén och Bergstadi den 25 Febr. 1845» av Z. Topelius; 30/9 1846 »Inrikes: Helsingfors»; 17/9 1847 »Sääksmäki kyrka» av Z. Topelius; 22/1, 1/2, 8/2 och 12/2 1851 »Toriseva»; 17/5–23/7 1851 »Jättesagorna»; 18/6 1851 »Till resp. Prenumeranter på Finland framställdt i teckningar» av Z. Topelius; 2/8– 9/8 1851 »Bref om Saima Kanal och dess omgifningar» av Z. Topelius


Ilmarinen

11/2 1852 »Ännu något litet om Muhos socken»


Kanawa. Sanansaattaja Wiipurista

1/7 1846 »Taidetta ja kirjallisuutta»; 1/2–29/3 1845 »Silmänkääntäjä» av Pietari Hannikainen


Maamiehen ystävä

12/4 1851 »Strömsdalin Rauta-ruukki»


Morgonbladet

8/1 1846 »Finlands litteratur 1845»; 28/9 1846 »Inrikes Nyheter»; 3/12 1846, »Inrikes Nyheter»


Saima

22/1 1846 [»Af ’Finland framstäldt i Teckningar’ …», s. 1]


Sanan Saattaja Wiipurista

17/8 1833 »Saiman Höyry-Laiwalle Ilmariselle»


Suometar

30/11 1847 »Muistutuksia»; 3/3 1848 »Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Wiipurissa Wuosikertomus»; 9/11 1849 »Parikkalasta 30 p. Lokak.»


Tidningar Utgifne af et Sällskap i Åbo

15/4 1775 »Utdrag af ett Bref dateradt den 24 Martii 1775»; 30/4, 16/5, 31/5, 15/10, 31/10, 1776 »Anmärkningar om Keuru Sockens fordna och nu warande tillstånd» av Anders Indrenius; 15/5 1777 »Anmärkningar om Wiitasaari socken»; 27/1, 3/2 1785 »Kort beskrifning öfwer Lætala Socken och Kyrka»; 26/5 1785 »Utdrag af ett gammalt manuscript på pergament, i Salo kyrka i Österbotten, angående det landets öden»


Åbo Tidningar

6/6 1791 »Utdrag ur Consistorii Acad. Aboensis Protocoll för år 1661»; 21/5, 6/8, 1792, 18/3, 1/7, 1793 »Strödde Anteckningar ur Consistorii Ecclesiastici Aboënsis äldre Protocoller»; 23/2 1795 »Ransakning och Dom i Kongl. Åbo Håf-Rätt öfwer en förment gammal Trollkarl Erich Johansson, med det tillnamnet PuuJumala»; 18/5 1795 »Förhör anstäldt i K. Åbo Hof-Rätt d. 17 Nov. 1649 med den därstädes till rätta ställde Trollkonan ifrån Tyrwis Walborg Kyni»; 26/5 1795 »Bref ifrån K. Åbo HofRätt til Consistorium Ecclesiasticum i Åbo, dat. d. 19 Juni 1641»; 24/8 och 31/8 1795 »Ransakning i Kongl. Åbo Håf Rätt öfwer en Rysk Präst Joachim Terentioff, anklagad för Trulldom och andra brått»; 12/8 1799 »Afsked af Runsala» av Michael Choraeus; 30/9 1799 »Åskan» av Michael Choraeus


Åbo Tidningar

10/1 1846 »Inrikes»; 14/9 1849 »Landstigningen wid Lemo udde»; 15/3 1850 »Inrikes. Helsingfors»; 20/7 1852 »Inrikes. Åbo»; 29/3 1853 »Också några ord om ’Finskt biografiskt lexikon’»


Åbo Underrättelser

17/2 1847 »Bref om subskriptioner och historiska handlingar»; 25/1 1853 »Åbo»; 14/4 1857 »Frenckellska Bokhandelns breflåda»

Tryckta arbeten

Akiander, Matthias, »Utdrag ur ryska annaler», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1848, s. 1–284

Alcenius, Elias Robert, Genealogia Sursilliana, Helsingfors 1850

Andrews, Malcolm, The Search for the Picturesque, Aldershot: Scolar Press 1989

Anttonen, Pertti & Matti Kuusi, Kalevalalipas, SKST 740, Helsinki 1999

Aspegren, Hans Henrik (resp.), Försök til en historisk, geometrisk och physico-oeconomisk beskrifning öfwer Pedersöre sokn i Österbotn. Andra eller historiska delen, Åbo 1766

Aspelin, Eliel, Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890

Aulén, Johan, Pietari Hannikainen, A. W. Lindgren, A. W. Jahnsson, Jakob Schroderus, Kuwia ja kuwaelmia Suomen maakunnista, Turku: J. W. Lillja ja Kumpp. 1863–1866


Backman, Henrik, En historisk beskrifning öfver stapel staden Lovisa, pr. Johan Bilmark, Åbo 1776

Becker, Reinhold von, Finsk grammatik, Åbo 1824

Beijer, Gustav (red.), Sverige framstäldt i taflor – om ett planschverk och dess förlagor, Malmö: Arena 2009

Belanger, Louis, Voyage pittoresque de la Suède, Stockholm 1802

Bergman, Carl, Historisk och oeconomisk beskrifning öfwer sjöstaden Ekenaes, pr. Pehr Kalm, Åbo 1760

Berndtson, Fredrik, Notiser om Helsingfors, Helsingfors: Wasenius 1845

Biblia, Se on Coco Pyhä Raamattu Suomexi, Stockholmis 1642

Biblia, thet är all then heliga skrift på swensko, Stockholm 1711– 1728

Bilmark, Johan (pr.), Historia Regiæ Academiæ Aboensis I–VII, Aboæ 1770–1776

Bilmark, Johan (pr.), Dissertatio historica, solennem inscrinationis actum b. episcopi Aboensis Hemmingi exhibitura I–II, Aboæ 1775

Björk, Tomas, »1800-talet», Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, red. Lena Johannesson, Stockholm: Signum 2007, s. 56–57

Borenius, Henrik Gustaf, »Finlands areala innehåll», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1841:2, s. 50–55

Bremer, Fredrika, Midsommar-resan. En vall-fart, Stockholm: C. A. Bagge 1848

Bremer, Fredrika, Nya teckningar utur hvardagslifvet. Del 6, En dagbok, Stockholm: L. J. Hierta 1843

Bremer, Robert, Grunderne till luft och tid jemte deras skiften och fördelning för året 1823, Åbo 1822

Bremer, Robert, Testamentet, eller wisheten efter närwarande naturförhållande, Åbo 1824

Bremer, Robert, Grunderne till luft och tid, Åbo 1829

Bång, Petrus, Priscorum Sveo-Gothorum ecclesia, Aboæ 1675


Cajan, Johan Fredrik, Suomen historia. Osa 1, Pakanuuden ja paawinuskon ajat, SKST 7, Helsinki 1846

Cajanus, Eric, Historisk och oeconomisk beskrifning öfwer Cronoby sokn uti Österbotn, pr. Pehr Kalm, Åbo 1755

Castrén, Matthias Alexander, »Anteckningar under en resa genom Finska och Ryska Lappmarken 1842», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1842:4, s. 3–35

Castrén, Matthias Alexander, »Anteckningar om Savolotschesskaja Tschud», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1844, s. 1–22

Choraeus, Michael, Michaël Choræi samlade skaldestycken, Örebro: Lindh 1826 (andra uppl.)

Corander, Axel Gabriel, Kertoelma Suur-Sawosta eli Mikkelistä, Mikkelissä 1848

Cygnæus, Fredrik, Höstispiggarna. Ströskrift, Stockholm 1841


[Elmgren, Sven Gabriel], »Litteraturöfversigt», Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852:5, s. 129–134

Estlander, Bernhard, »Topelius som historiker. Studier och reflexioner», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. 115–147

»Estniska folksagor, upptecknade af Dr. Fählmann», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1842:3, s. 44–51


Finlands Stats-Calender för skott-året 1840, Helsingfors 1839

»Finlands Vatten-area och Ägovidder», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1842:6, s. 19–20

Forsius, Sigfrid Aronus, Minerographia, thet är, mineralers, åthskillighe jordeslags, metallers eller malmars och edle steenars beskrifwelse, Stockholm 1643

Forssell, Carl af, Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar, Stockholm 1831

Fosterländskt album III, utg. H. Kellgren, R. Tengström och K. Tigerstedt, Helsingfors: Öhman 1847

Franzén, Frans Michael, Handelsmannen i Gamla Carleby Henrik Rahms minne. Vid des graf den 20 october 1799. För slägt och vänner, Åbo 1800

Franzén, Frans Michael, Skaldestycken. Första bandet, Åbo 1810

Franzén, Frans Michael, Skaldestycken. Fjerde bandet, Örebro: Lindh 1832

Frondin, Elia (pr.), De Alandia, Maris Baltici insula, Upsaliæ 1739


Gadd, Pehr Adrian (pr.), Inledning til Björneborgs läns mine-ral-historia I–III, Åbo 1789–1792

Gadd, Pehr Adrian (pr.), Undersökning om Nyland och Tavastehus Län I–III, Åbo 1789

Gaimard, Paul, Voyages de la Commission scientifique du Nord en Scandinavie en Laponie, au Spitzberg et aux Feröe, pendant les années 1838–40 […], Paris 1842–1855

Ganander, Christfrid, Mythologia fennica, Åbo 1789

Gardberg, Carl-Rudolf, Boktrycket i Finland. Från Åbo brand till år 1918, Helsingfors: Helsingfors grafiska klubb 1973

Gottlund, Carl Axel, Otawa eli suomalaisia huvituksia I–II, Tukhulmissa 1828–1832

Gripenberg, Sebastian, Berättelse om Kejsar Alexanders färd från Nissilä gästgifveri till staden Kajana, S:t Petersburg 1828

Grot, Jakob, Calender till minne af Kejserliga Alexanders-Universitetets andra secularfest, Helsingfors 1842

Grönblad, Edward, Urkunder upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16de och början av 17de århundradet. Första häftet, Helsingfors 1843

Grönblad, Edward, De comitiis, quae dicuntur Arctopoli celebrata fuisse anno 1602, Helsingforsiæ 1843–1847

Grönblad, Edward, Handlingar rörande klubbekriget, Helsingfors 1843–1856

Grönblad, Edward, »Konung Carl IX:s plan att förbinda Saimen med Finska viken. Ett historiskt utkast», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1845, s. 240–292

Grönblad, Edward, »Om gränsorna mellan Tavastland och Savolax. Ett urkundligt bidrag», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1846, s. 183–201


Haartman, Carl von, »Försök att bestämma den genuina racen af de i Finland boende folk, som tala Finska», Acta Societatis Scientiarum Fennicæ Tom. II. 2. 1847, s. 845–860

Hallborg, Lars, De Alandia, pr. Algot Scarin, Aboæ 1730

Handlingar rörande Skandinaviens Historia. Del 31, Stockholm: Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1850

Hedberg, Fredrik Gabriel, Uskon oppi autuuteen, Turussa 1843

Heikkilä, Tuomas, Sankt Henrikslegenden, övers. Rainer Knapas, SSLS 720, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland och Stockholm: Atlantis 2009

Hintze, Bertel, Robert Wilhelm Ekman. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926

Hipping, Anders Johan, »Om svenska språkdialekten i Nyland», Acta Societatis Scientiarum Fennicæ Tom. II. 2. 1848, s. 1077–1176

Hirn, Marta och Yrjö, Runeberg och hans värld, Helsingfors: Schildts 1937

Hirn, Marta, »Finland framställt i teckningar», HLS 26, SSLS 330, Helsingfors 1950, s. 5–86

Hirn, Marta, Carl von Kügelgens resa i Finland 1818. En bildkrönika, Helsingfors: Frenckellska tryckeri ab 1965

Hirn, Marta, Finland framställt i teckningar, SSLS 551, Helsingfors 1988

Hirn, Sven, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokal begränsning, Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten 1958

Hjärne, Gustafva Sophia, Tavastehus slott. En romans från Birger Jarls af Bjelbo tidehvarf, Helsingfors 1831

Hunt, John Dixon, Gardens and the Picturesque, Cambridge (Mass.): The MIT Press 1992

Hussey, Christopher, The Picturesque: Studies in a Point of View, London: Putnam’s 1927

Hällström, Gustaf Gabriel, »Ny mätning af Åbo slotts höjd öfver hafs-ytan, jemte slutsatser om Södra Finlands höjning öfver hafvet», Acta Societatis Scientiarum Fennicæ, Tom. I. 3. 1842, s. 519–525

Hällström, Gustaf Gabriel, »Specimina mutati currente saeculo temporis, quo glacies fluminum annuae dissolutae sunt», Acta Societatis Scientiarum Fennicæ, T. I. 1. 1842, s. 519–525

Häyrynen, Maunu, »Hur landskapsbildspråket definierar det nationella rummet», Det finländska landskapet. Olika synvinklar inom landskapsforskningen, red. Inkeri Pitkäranta & Esko Rahikainen, Helsingfors: Helsingfors universitetsbibliotek, utst. katalog 2002, s. 34–41

Häyrynen, Maunu, Kuvitettu maa. Suomen kansallisten maisemakuvastojen rakentuminen, SKST 834, Helsinki 2005

Högström, Pehr, Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande lapmarker, Stockholm 1746

Högström, Pehr, Bättrings-röst til det ifrån Jacobs Gud til otro och afguderi förfalna Jacobs hus, Stockholm 1746


Johan Jakob Nervander, Jephthas bok, en minnes-sång i Israel, Helsingfors 1840

Johannesson, Lena, »Inledning», Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, red. Lena Johannesson, Stockholm: Signum 2007, s. 13–15

Juslén, Daniel, »Åbo förr och nu», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen 1841:2, s. 17–49, 1841:3, s. 3–51

Jäntti, Yrjö, Werner Söderström Osakeyhtiö. Viisikymmenvuotinen kustannustoiminta 1878–1928 I, Porvoo: WSOY 1928

Jörgensen, Arne (toim./red.), Kuninkaalliset ja Kanslerin kirjeet 1640–1713. Kongliga och Cancellers Bref 1640–1713, Helsingfors 1940


Kalevala. Öfversatt af M.A. Castrén, Helsingfors 1841

Kalevala. Översatt av Lars Huldén och Mats Huldén, Stockholm: Atlantis 2002

Klinge, Matti & Aimo Reitala (toim.), Maisemia Suomesta, Helsinki: Otava 1987

Klinge, Matti, Idyll och hot. Zacharias Topelius. Hans politik och idéer, Stockholm: Atlantis och Helsingfors: Söderströms 2000

Klinge, Matti, Suomalainen ja eurooppalainen menneisyys. Historiankirjoitus ja historiakulttuuri keisariaikana, SKST 1 285, Helsinki 2010.

Knapas, Rainer & Pertti Koistinen, Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa, SKST 552, Helsinki 1993

Knorring, Frans Petter von, Gamla Finland, eller Det fordna Wiborgska Gouvernementet, Åbo 1833

Kruskopf, Erik, Pehr Adolf Kruskopf. Teckningslärare och litograf, pro gradu-avhandling 1953, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet

Kuurne, Jouni (toim.), Sergejevin Suomi. Kuvia Suomesta 1811, Helsinki: Museovirasto 1994

Kügelgen, Carl von, Vues pittoresques de la Finlande, S:t Petersburg 1823–1824


Læstadius, Petrus, Forsättning af journalen öfver missions-resor i Lappmarken innefattande åren 1828–1832, Stockholm: Nordströms 1833

Lagus, Wilhelm Gabriel, Handlingar till upplysning i Finlands Kyrko-Historia, Ny följd, Åbo: Christ. Ludv. Hjelt 1836

Langer, Valerian Platonovitj, Six vues de Finlande, S:t Petersburg 1832

Lencqvist, Erik, »Historisk Afhandling om Åbo Slott», Mnemosyne 1/12 1822, 1/2, 1/6 och 1/8 1823

Liljegren, Johan Gustaf (utg.), Svenskt diplomatarium Bd 1, Stockholm 1829

Lindström, Aune, Taiteilijaveljekset von Wright, Helsinki: Otava 1932

Lindström, Gustaf Israel, »Beskrifning öfver Eura socken», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1849, s. 93–188

Linnerhielm, Jonas Carl, Bref under resor i Sverige, Stockholm 1797

Linnerhielm, Jonas Carl, Bref under nya resor i Sverige, Stockholm 1807

Linnerhielm, Jonas Carl, Bref under senare resor i Sverige, Stockholm 1816

Linnilä, Kai (toim.), Maakuntien Suomi 1–3, Helsinki: Tammi 1998

Loenbom, Samuel, Lefwernes beskrifning, öfwer professoren och kyrko-herden Sigfridus Aronus Forsius, Stockholm 1772

Lukemisia Suomen kansan hyödyksi. Sawo-karjalaisten oppiwaisten toimittamia 2, Helsinki 1846

Lönnrot, Elias, Dissertatio Academica de Väinämöine priscorum Fennorum numine, Aboæ 1827

Lönnrot, Elias (julk.), Kanteletar taikka Suomen kansan wanhoja lauluja ja wirsiä, SKST 3, Helsinki 1840

Lönnrot, Elias (julk.), Kalewala taikka Wanhoja Karjalan runoja Suomen kansan muinosista ajoista, SKST 2, Helsinki 1835

Lönnrot, Elias (toim.), Suomen kansan sananlaskuja, SKST 4, Helsinki 1842

Lönnrot, Elias (toim.), Paawo Korhosen wiisikymmentä runoa ja kuusi laulua, SKST 10, Helsinki 1848

Lönnrot, Elias, Afhandling om finnarnes magiska medicin, Helsingfors 1832

Lönnroth, Harry & Martti Linna, Johannes Messenius. Suomen Riimikronikka, SKST 913, Helsinki 2004


Mathesius, Per Niklas, »Geografisk Beskrifning om Österbotten», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1843:2–3, 1843:5, s. 61–84, 121–163, 253–290

Mellin, Gustaf Henrik, Sverige framstäldt i teckningar, Stockholm 1837–1840

Messenius, Johannes, Joh. Messenii Berättelse om några gamla och märkwärdiga Finlands handlingar, hwilken innehåller en krönika om inbyggarenas härkomst, bedrifter, gudstjenst, konungar, regenter och biskopar, med swenska rim beskrefwen, utg. av Johan Bilmark i Åbo 1774

Messenius, Johannes, Scondia illustrata, ug. av Johan Peringsköld i Stockholm 1700–1705

Montferrand, Auguste Ricard de, Plans et détails du monument consacre à la mémoire de l’empereur Alexandre, Paris 1836

Montgomery, Gustaf, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, Örebro 1842

Mustelin, Olof, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865, SSLS 316, Helsingfors 1957


Nicolay, Ludwig Heinrich von, Das Landgut Monrepos in Finnland, Paris 1840

Nohrström, Holger, Strövtåg bland böcker, Helsingfors: Söderströms 1935

Nordenson, Eva, Mitt förtjusta öga. J. C. Linnerhielms voyages pittoresques i Sverige 1787–1807, Malmö: Arena 2008

Nordström, Johan Jakob, Bidrag till den svenska Samhälls-författningens historia, efter de äldre lagarne till sednare hälften af sjuttonde seklet, Helsingfors 1839–1840

»Notiser» [Traditionen om Aksborg], Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1/9 1851

Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949

Nyberg, Stig-Björn, »Den Öhmanska bokhandeln 1839–49. En studie i bokhandels- och förlagsförhållandena i Finland under 1840-talet», HLS 57, SSLS 500, Helsingfors 1982, s. 81–136

Nyman, G. J., H. A. Reinholm, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 1906


»Om Reso kyrkas byggnad. Folksaga», Mnemosyne 1/2 1821, s. 57–64

Outhier, Réginald, Journal d’un voyage au Nord en 1736 & 1737, Paris 1744


Palmblad, Wilhelm Fredrik, Lärobok i den äldre och nyare physiska och politiska Geographien, Örebro 1854

Palmén, E. G., »Z. Topelius historioitsijana», Valvoja 18, 1898:2, s. 15–23

Palmén, E. G., Z. Topelius oman ajan arvostelussa, Helsinki: Otava 1899

Parrot, Friedrich, Vorläufiger Bericht an die Kaiserliche Akademie der Wissenschaften über die Reise des Akademikers Parrot nach dem Wasserfall Imatra, S:t Petersburg 1838

Pontin, Magnus af, Anteckningar öfver natur, konst och vetenskap, på en resa genom Berlin och Harz till Naturforskande sällskapets möte i Hamburg, år 1830, samt återresa genom Köpenhamn, Stockholm 1831

Porthan, Henrik Gabriel (pr.), Sylloge Monumentorum ad illustrandam historiam fennicam pertinentium I–XI, Aboæ 1802– 1804


Radloff, Fredric Wilhelm, Beskrifning öfver Åland, Åbo 1795

Rahikainen, Agneta, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi, SSLS 655, Helsingfors 2003

Rein, Gabriel, Biskop Thomas och Finland i hans tid, Helsingfors 1838

Rein, Gabriel, »Bidrag till Finska Häfdeteckningens historia», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1841:1, s. 3–58, 1842:1, s. 3–36, 1843:1, s. 3–33, 1843:6, s. 321–354

Rein, Gabriel, Statistisk teckning af storfurstendömet Finland, Helsingfors: Wasenius 1843

Rein, Gabriel, »Försök till utredande af Fornfinnarnes mythologie» Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1844, s. 225–239

Rein, Gabriel, »Geographiska och statistiska notiser om Kuopio län», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1845, s. 187–239

Reitala, Aimo, Werner Holmbergin taide, Helsinki: Otava 1986

Renvall, Gustaf, Finsk språklära, enligt den rena vest-finska, i bokspråk vanliga dialecten, Åbo 1840

Reuter, Ernst Odert, Flickan på Inderskär, Åbo: J. W. Lillja 1848

Rhyzelius, Andreas Olavi, Episcoposcopia Sviogothica, eller en sveagöthisk sticht- och biskopschrönika, Linköping 1752

Rinnemaa, Satu, »Iloa ja viihtyvyyttä suomalaisiin koteihin». Johan Knutson maisemankuvaajana 1840−1899, pro graduavhandling 1999, Konsthistoriska institutionen, Helsingfors universitet

Runeberg, Johan Ludvig, Elgskyttarne, Helsingfors 1832

Runeberg, Johan Ludvig, Dikter, andra häftet, Helsingfors 1833

Runeberg, Johan Ludvig, Fänrik Ståls sägner, Borgå: A. M. Öhman 1848

[Runeberg, Johan Ludvig], Samlade skrifter av Johan Ludvig Runeberg I–XX, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet

     I, Dikter I–III, utg. av Sven Rinman SFSV XVI, SSLS 234, 1933

     VIII:2, Uppsatser och avhandlingar på svenska. Journalistik, utg. av Pia Forssell SFSV XVI, SSLS 433:2, 2003

Rühs, Friedrich, Finland och dess invånare (översatt och omarbetad av A. I. Arwidsson), Stockholm 1827


Saint-Morys, Étienne Bourgevin Vialart de, Voyage pittoresque de Scandinavie: cahier de vingt-quatre vues, avec descriptions, Londres: Cox, fils & Baylis 1802

Saxa, Carl, Koottuja suomalaisia lauluja, Oulu 1828

Saxa, Carl, Muutamia suomalaisia lauluja, Oulu 1830

Sefström, Nils Gabriel, »Undersökning af de räfflor, hvaraf Skandinaviens berg äro med bestämd riktning fårade, samt om deras sannolika uppkomst», Kongl. Vetenskapsacademiens Handlingar 1836, s. [141]–227

Strang, Jan & Erkki-Sakari Harju (toim.), Suomen karttakirja 1799. C. P. Hällströmin Suomi-kartasto, Vantaa: Genimap 2005

Sjögren, Anders Johan, Anteckningar om församlingarne i Kemi-Lappmark, Helsingfors 1828

Sjögren, Anders Johan, Ueber die Finnische Bevölkerung des St. Petersburgischen Gouvernements und ueber den Ursprung des Namens Ingermannland, St. Petersburg 1833

Skjöldebrand, Anders Fredrik, Voyage pittoresque au Cap Nord, Stockholm 1801–1802

Stenbäck, Lars, Dikter I–II, Helsingfors 1840

Suchtelen, Paul von, Kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, Stockholm 1835


Tegnér, Esaias, »Svea», Svenska Akademiens handlingar ifrån 1796 del 6, Stockholm 1817

Tegnér, Esaias, Frithiofs saga, Stockholm 1825

Tengström, Jacob, Tidsfördrif för mina barn, Åbo 1799

Tiitta, Allan, Harmaakiven maa, Bidrag till kännedom av Fin-lands natur och folk 147, Helsinki: Suomen tiedeseura 1994

Tolvanen, Jouko, »’Finland, framstäldt i teckningar’. Eräs suomalaisen kirjan historian satavuotismuisto», Kirjapainotaito 1952, s. 250–252

Toppelius, Gustaf, Oulun kaupunnin palosta 23:tena päiwänä Touko-kuusa 1822, Oulu 1832

Topelius, Zacharias d.ä., Suomen kansan wanhoja runoja ynnä nykyisempiä lauluja, Åbo/Helsingfors 1822–1831

Topelius, Zacharias, »Äger finska folket en historie?», Joukahainen. Ströskrift utgifven af Österbottniska afdelningen 1845, s. 189–217

Topelius, Zacharias, Hertiginnan af Finland. Romantiserad berättelse, jemte en historisk skildring af Finska Kriget åren 1741–1743, Helsingfors: Wasenius 1850

Topelius, Zacharias, Ljungblommor. Andra samlingen, Helsingfors 1850

Topelius, Zacharias, Fältskärns berättelser, Helsingfors: Öhmans och Stockholm: Bonniers 1853–1867

Topelius, Zacharias, »Finlands öde», Joukahainen. Ströskrift, utgifven af Österbottniska Afdelningen 1860, s. 147–150

Topelius, Zacharias, Sånger I. Ljungblommor, Stockholm: Bonniers 1860

Topelius, Zacharias, Boken om vårt land, Helsingfors: Edlunds 1875

Topelius, Zacharias, Planeternas skyddslingar, Delarna I–III, Helsingfors: Weilin & Göös 1886–1888.

Topelius, Zacharias, Vanha kaunis Suomi, Suomentanut Aarne Valpola, Hämeenlinna: Karisto 1978

Topelius, Zacharias, Ljungblommor, utg. Carola Herberts och Clas Zilliacus, Zacharias Topelius Skrifter I, SSLS 742, Helsingfors 2010

Tuneld, Eric, Geographie öfver Konungariket Swerige samt därunder hörande länder Bd. 3, 7:e uppl., Stockholm 1794


Wacklin, Sara, Hundrade minnen från Österbotten, Stockholm: Looström 1844–1845

Wagner, Andreas, Geschichte der Urwelt, mit besonderer Berücksichtigung der Menschenrassen und des mosaischen Schöpfungsberichtes, Leipzig 1845

Warelius, Anders, »Bidrag till Finlands kännedom i ethnographiskt hänseende», Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, 1847, s. 47–130

Wargius, Martinus Andreae, Brevis et succincta commendatio Bothniæ orientalis, Aboæ 1643

Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning III, IV, Helsingfors: Schildts 1918, 1924

Verelius, Olof, Hervarar saga på gammal götska, Upsalæ 1672

Vest, Eliel, Zachris Topelius. En biografisk studie, Helsingfors: Söderströms 1905

Verzeichniss der in der Bibliothek des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler vorhandenen Geschäftsrundschreiben über Gründung, Kauf, Verkauf usw. buchhändlerischer Geschäfte, Teil 2, Leipzig: Verlag des Börsenvereins der Deutschen Buchhändler 1897

Wessman, Kerttuli, »Helsingforsmotiv i gamla grafikserier» och »Magnus von Wrights målningar med Helsingforsmotiv», Vårt Helsingfors. Bilder ur stadsmuseets samlingar från 1700-talets slut till 1900-talets början, red. Marja-Liisa Rönkkö, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 1986, s. 26–83 och 35–84

Wessman, Kerttuli, Helsingfors i ramar. Konst ur Helsingfors stadsmuseums samlingar, Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum 2005

Willigerod, J. C. Ph., Geschichte Ehstlands, vom ersten Bekanntwerden desselben bis auf unsere Zeiten, Reval 1814

Wright, Magnus von, Dagbok 1841−1849, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 3, utg. av Anto Leikola et al., SSLS 600:3, Helsingfors 1999

Wright, Magnus von, Dagbok 1850−1862, Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 4, utg. av Anto Leikola et al., SSLS 600:4, Helsingfors 2001

Wulffert, Alexander, Helsingfors-Souvenir, Helsingfors: Simelius 1846


Zschokke, Heinrich, Das Goldmacherdorf, Aarau 1817

Zschokke, Heinrich, Kultala. Hyödyllinen ja huwittawa historia, översatt av Carl Niklas Keckman, SKST 1, Helsinki 1834

Förkortningar

567
HLSHistoriska och litteraturhistoriska studier
SFSVSvenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet
SKSTSuomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia
SSLSSkrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland
pr.preses (i äldre dissertationer)
resprespondent (i äldre dissertationer)

Klassiska och äldre skandinaviska auktorer har inte tagits med i denna förteckning p.g.a. att det inte alltid med säkerhet går att fastställa vilken utgåva Topelius anlitat.